A Very Long Engagement, eller Un long dimanche de fiançailles blev kvällens njutning. Audrey Tautou finns för evigt etsad på min näthinna som Amelie, men gör här en roll som även den mjukt lägger sig till ro i mitt hjärtas kammare. Stark och orubblig ung kvinna som oförtrutet, mot alla odds, söker sin älskade som befaras ha dött vid Somme under första världskriget.

Små fina ansiktsmuskler avslöjar hennes sinnesstämning och beslutsamhet. Små fina kroppsrörelser, och repliker lika sparsmakade. Tempot skönt och miljö och tidsfärg bedövande vackert. Och så franska språket. Poesins och kärlekens  språk framför alla andra.

Marion Cotillard spelar också en liten, men stark kvinnoroll. Krigsscenerna är många och grymma, men kan inte besegra den allt genomsyrande känslan av uthållighet,  livsvilja och hopp.

Inte blodigt eller sockersött amerikanskt – utan stilsäkert och läckert franskt. Som en chokladdragerad pralin – direkt ur Chocolat – mellan fingertopparna, och sötman när du smakar den – och vet att allt snart är över.