Gårdagskvällens måbrafilm! (Enda klagomålet är väl…hur i hela friden kan man ge titeln en sådan dum översättning?)
Ungdomarna vet nog vad jag behöver, och vid rätt tillfälle och i rätt mängd. Underligt hur ”lättavläst” man är! Det blev en ljuvlig, animerad film: Despicable Me, från Universal. Inte Pixar eller annan animeringsberömdhet. Det här är en oemotståndlig film om en skurk som vill stjäla månen. Men, skurken är en misslyckad man som egentligen bara vill bli omtyckt och bekräftad av sin mamma. Bekräftelse som han aldrig fått. Hur lätt är det inte då att bli ful och elak?
Han bor i ett mörkt, stort och fult hus, där rummen är belamrade av skinnen från utrotningshotade djur. Han tycks älska att utöva elaka skämt mot små barn, och publiken får frossbrytningar när han adopterar tre härliga, rättrådiga små flickor från ett barnhem. Vad ska hända? Jo, de ingår i hans plan för att kunna stjäla månen. Men, den förskräcklige mannen möter sina små överkvinnor här – och förvandlas motsträvigt, men sakta och säkert till en riktigt fin – pappa. En annorlunda, ensamstående pappa, som lyckas mycket bra med att älska sina barn och att se till deras bästa. En drastisk, humorfylld pappa som inte liknar någon annan, men som man kanske gärna hade sett att en del av våra verkliga pappor kunde inspirerats av…
Se den! Om du gillade WALL-E, så är Despicable Me något för dig. Ta en stor kudde och luta dig tillbaka – ensam eller med barnen. Eller med dina ungdomar hemma! Mina är 18 och 21 – men växer aldrig ur en god film. Den klär dem! Kanske kommer du att älska den här filmen mer än vad dina barn gör. Absolut säkert är, att, lilla Agnes glömmer du aldrig…
Leya 