Solgudaktiga

Vårsolen dansade in i köket och gav inomhusråkylan en riktig bredsida.  Den har inte hämtat sig än.

På snedden tar de sig in. Strålarna. Han skjuter från höften. Det gäller att ta emot dem stillsamt. Inte titta på fönsterrutorna. Det kan få förödande konsekvenser.

De är tunna som spindeltrådar, men de är allt jag begär. Allt jag önskar – Allt.

De förvandlar oss nordbor på ett okristligt sätt. Vem är det vi dyrkar?

Alla vänder vi ansiktet mot solen, och blir självlysande. Kanske – solgudaktiga?



6 reaktioner på ”Solgudaktiga

  1. Så vackert… Blommorna och texten… Ja, vackert är ordet, Ann-Christine!
    (Den gula med orange i mitten är väldigt vacker. Ovanlig.)

  2. Tack för kommentaren! Mitt tips är bara – glöm bort dem. En matsked vatten då och då – kokt eller som stått upphällt.

Halva verket är läsarens - så, vad säger Du? As the second half is the reader's - I'd love to have Your line!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.