Så har jag lämnat Nya Zeeland, men mitt hjärta lämnar det aldrig. Maorierna kallar landet för ”Land of the long white cloud”. Jag ska försöka visa lite av vad namnet kan innebära.
Naturfolk kommer alltid att veta mer än vi om naturen och dess hemligheter. Vi andra har kommit så långt bort från verkligheten att vi har tappat den känsla och kontakt som vi en gång fötts med. Somliga, lyckliga, har kvar en del av den närheten och kan fortfarande förstå det ursprungliga språket.
Nu är det sent, och sista bilden är också tagen ganska sent på kvällen. Som alla kvällar där, var det lugnt och varmt. Bara fåglarnas rop i natten.





Tack alla! Nu när jag är hemkommen ska jag försöka lägga upp lite mer om resan. Den var ett stort, fantastiskt och lärorikt äventyr med mycket humor och glädje. Jag hoppas kunna förmedla det.
Vilken resa! Vilka foton! Du är så duktig, Ann-Christin!
PS. Du skriver bra också! : )
Vilka fantastiskt vackra bilder!