Kilometerlånga, bländvita eller vulkaniskt grå stränder. Stränder av mjuk sand, av rosa snäckskal eller av pimpsten. Stränder utan en människa. Varför? Kallt i vattnet kunde det ju inte vara. Hajar? Stilla havet, Tasmanska havet…Ganska snart förstod vi – starka underströmmar och många drunkningsolyckor gör att man inte kan gå mer än någon meter ut. Badbara stränder finns, men varningar utfärdas och flaggor hissas, så är du ute efter en ordinär sol-och-badsemester ska du inte åka till Nya Zeeland. De fantastiska vågorna gör dock vissa stränder på ostkusten till ett surfparadis.
En dag på stranden är ett annat äventyr här. Följ med en morgon på Coromandelhalvön. Tänk dig det brusande havet, ibland så saltstänkt strand att det inte går att prata med varandra ens om man är nära. Men, det är ju inte därför du är här.
Opoutere, Coromandel
På väg ut på stranden
Stranden vid Opoutere är bara en av de orörda, magnifika stränder vi besökte. Vid det här laget hade min kamera gått sönder, så fotona är tagna med en liten Canon. Men ändå. Känslan och skönheten är där. Vi bodde mitt ute i regnskogen, cirka 10 minuters promenad från havet, men vaknade till dess brus och till skogens fåglar varje morgon.
Boll av sammanhängande små djur eller skal av djur
En stor del av tiden på stranden ligger jag på knä och studerar de små detaljerna. Underliga snäckformationer, uppspolade djur och växter.
Strandade eller ditblåsta från skogen bakom?
Sällsynta arter som Variable Oystercatchers och New Zealand dotterel lever här…
Variable oystercatcher finns bara på Nya Zeeland...
...precis som den väl kamouflerade New Zealand dotterel
Liten dotterel i sanden på stigen
…och naturskyddet och engagemanget från befolkningen är omfattande. Ingenstans finns det väl så många nationalparker och skyddade områden som här. Ca 1400 exemplar är allt som finns kvar av just den här fågelarten och frivilliglistorna fylls snabbt för att vaka över dem vid ebb, då de är som mest utsatta. Den inplanterade possum är en pest. Den äter allt från skotten på de högt vördade kauriträden till andra inhemska växter och djur. Lösspringande hundar är också en fara för till exempel kiwin – som ju inte kan flyga.
I gott sällskap
Och jag är sist, som vanligt...
När vi vänder upp mot skogen igen hittar vi en liten blå pingvin uppspolad på stranden. I svår storm händer det att de inte klarar det – hur goda simmare de än är. En blå pingvin är inte större än kanske 30-40 centimeter. De häckar bland annat i närheten av Peter Jacksons villa i Wellingtons utkanter.
Blå pingvin
Upp genom skogen tillbaka mot vandrarhemmet. En skön morgon i naturen. Liv och död hör samman – det känns så enkelt här.
Opoutere, Coromandelhalvön
Leya 
Det hade varit gott att vandra med er.
Vilken underbar morgon det måste ha varit! Jag hade gärna vandrat med er…
Fantastiska bilder! Man vill ju bara åka dit nuu. Ser fram emot att höra mer om resan när vi ses. Ha en riktigt fin dag!
Önskar