Skolvärlden och den riktiga världen – hur blev det såhär?

Pluggande anses vara ”omanligt” – DN.SE.

Liten kommentar från verkligheten i vardagen – jo, det stämmer nog, det som Ann-Sofie Nyström, fil.dr. i sociologi konstaterar i sin undersökning. I alla fall den delen om att man som kille inte ska visa att man pluggar. Med tjejerna är det som vanligt ungefär – de är bara duktiga.

I mina klasser finns det elever som ”smyger in” sina inlämningsuppgifter när de andra lämnat klassrummet eller skickar dem via nätet så att ingen ser. Och det är killar. Inget hindrar dock de andra i klassen från att tydligt berömma dessa smygare i korridoren när de sedan fått veta resultatet av sina ansträngningar. En snabb ryggdunkning och ett brett leende kan räcka.

Intressant att det gjorts en studie på detta. Det är bara något jag lagt märke till de senaste åren, men som vanligt måste det undersökas vetenskapligt och, som på dockan i julaftonsfilmen klockan tre – stämplas i rumpan för att vara giltigt.

Det intressanta är väl egentligen hur det har blivit såhär, och vad kan vi göra åt det. Nu har jag inte läst hela Nyströms studie, men jag kanske borde göra det. För att se om det finns kvalificerade svar.

En annan trend ute i verkligheten (som hänger ihop med den föregående beskrivna) är att inte svara eller räcka upp handen när det ställs frågor eller gås igenom saker. Hur har detta blivit ett mönster? Och – vad gör vi åt det? Jag har inga bra svar där, tyvärr. Det lutar väl snarast åt att avisera lägre betyg om inte aktiviteten ökar i klassrummet. För, det hjälper inte att påpeka att jag som lärare får veta mer om vad eleverna kan, och att det som grädde på moset blir en fruktbar dialog och mycket roligare för alla att tillsammans jobba framåt.

Nu gäller naturligtvis inte detta fenomen alla klasser – men det räcker att det gäller någon eller några för att man ska bli bekymrad. Trots allt anser jag fortfarande att jag har världens roligaste jobb. Och kanske ett av de viktigare? Det ansvaret funderar nog alla lärare på varje dag.

2 reaktioner på ”Skolvärlden och den riktiga världen – hur blev det såhär?

  1. Jag skrev oxxå ett inlägg om skolan men då om att deras ordval e skrämmande att höra från barn som går i förskoleklass till sexan…blir riktigt mörkrädd när jag hör deras vokabulär och de har ingen aning egentligen om innebörden…inte de minsta iaf när jag ifrågasatt de de säger

    • Jag håller med – det är svårt med språket. Mina gymnasieelever har oftast ett bra språk, dock! Förhoppningsvis förändras det till det bättre när de du tänker på kommer upp i högre klasser. Ofta är det väl perioder de ska igenom, passera och dra vidare ifrån. Precis som du säger så begriper de inte vad de själva pratar om. Det svåra är att försöka få dem att sluta upp med det. Var är föräldrarna?

Halva verket är läsarens - så, vad säger Du? As the second half is the reader's - I'd love to have Your line!

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.