Blommor

En sista glimt

/ Leya / 2 kommentarer

 

Så tänker sommaren sända en, kanske sista, glimt av vad som kunde ha varit. Om det hade blivit någon sommar, det vill säga. SMHI säger fint idag under några timmar. Ta tillvara.

Lite bitter låter jag allt… Jag är tacksam för det vi fick, men många som jobbat hårt och mycket hela året hade nog behövt lite mera av den varma och läkande solen. Och alla blommor och djur. Fjärilar, bin och humlor till exempel, har visat sig på riktigt först de senaste veckorna. Och alla blommor, ja, inte blev det någon prunkande trädgård i år. Vi får hoppas på nästa sommar!

Kort sammanfattning så långt

/ Leya / 4 kommentarer

Redan för några veckor sedan tappade jag greppet om millimetrarna. Det började med ett idogt tvättande, med den fräscha baktanken att allt ju luktar så gott när det soltorkat i den lätta sommarbrisen – Ute. Det är liksom en del av poängen med sommaren det där. Återskapandet av dofter man så tydligt minns från barndomen. Nyslaget hö och soltvättade lakan. Dessa två aktörer är mer än statister i min årliga sommardröm.

I början kontrakterade jag inte ens SMHI – det var ju sommar! Efter ett antal misslyckade försök att rycka ut mellan skurarna för att rädda vad som räddas kunde fick jag trots allt upp en viss teknik. När ungefär en vecka gått hade jag lagt upp en hyfsad intervallträning efter sagda skurschema och lyckats få en del torrt. Sen drog det ut på tiden. Med regnet alltså. Det föll och det föll – och i takt med millimetrarna föll mitt humör. Några grader på skalan för varje dag.

Tänk positivt. Nu hade jag ett nyttigt träningsschema och jag hade tänkt skarpt på hur stärkande det var för grödorna  med allt regn och hur billigt det skulle bli för bönderna att slippa bevattningsoket. Och bra för tokiga grannar som årligen vattnar gräsmattor så vattningsförbud inträder för hela kommunen framåt mitten av juli. Jag försöker verkligen tänka positivt.

Men, morgonrundan bland trädgårdens blommor börjar alltmer likna en kryssning mellan sorgliga hängpelargoner och perenn förtvivlan. Vattenkannan tittar skamset fram bakom garagedörren och på tidigare så optimistiska barfötter hängs både tofflor och stövlar. Kanske inte samtidigt, men ändå…

Inte ens hundarna vill gå ut i det här hundvädret. Koppel på – koppel av. Om de någon gång går med ut så står Mille och fiskar tankspritt i en pöl medan Totti släpper fram sitt latenta kattjag medelst höga knälyft för att undkomma vätan.

Nej, i dag har jag sett mig föranledd att genomföra projekt ”Rädda Mårbacka” och via facebook hittat den här sommarens våta dröm – klackade simfötter. Tänk positivt.

På god fot med Sommaren 2012…

Regn med ljuspunkter

/ Leya / Lämna en kommentar

Det regnar. Ungefär en gång varje kvart sveper en skurkvast raskt fram utanför mitt fönster. Däremellan skiner solen några korta minuter. Svensk sommar. Humöret prövas hårt även om det finns saker att göra inomhus också. Jag bestämde mig för att utnyttja de där gyllene glimtarna mellan dropparna. Det blev en humörhöjande kavalkad – varannan bild ute och varannan inne. Klicka på vilken som helst så startar bildspelet!

Lilja, Tejas
Bacopa
Vild orkidé
Hortensia
Fireworks Pink
Hosta
Begonia
Lobelia
Snowbright
Jättedaggkåpa
Ampelfackla
L´Elégant

Längs vägen till hamnen

/ Leya / 5 kommentarer

Veketåg

Hundpromenader är oftast underbara. Ibland bestämmer jag mig för att ta med kameran trots att jag har en hund eller två i ena handen och kamera i den andra. Resultatet brukar bli darriga bilder eftersom ingen och inget står stilla – inte heller motivet.

Den här dagen vill jag gå ner till den lilla hamnen. Många sommarblommor lyser längs vägen, så jag slänger upp kameran på axeln, trots allt.

Natt och dag

Första gången jag var här ute och fick se Natt och dag var jag helt förundrad. Två så mättade nyanser, så avgränsade och på samma blomma. Jag var 16 år och Blekinge var nytt för mig.

Kaprifol

Inte många dofter slår kaprifolens en ljum sommarkväll. Överallt längs vägens gärden och buskage frodas de. Kvällspromenaderna föregår närmast i trans.

Renfana

En annan vägens riddare är renfanan. Förr var dess blomning ett tecken på att sommaren gick mot sitt slut. Numera första veckan i juli …

Rölleka

Både renfana och rölleka tillhör de växter jag alltid plockar för att hänga och torka. Mycket hållbara och dekorativa. Ibland lägger jag dem bara enkelt på hörnskåpet.

Mjölkört

Framme vid hamnen samsas båtar, svalor och blommor i harmoni. Här trivs mjölkört – eller ”rävarumpor” på ren skånska, fläder och blåeld tillsammans. Jag tror mjölkörten är en av de växter som har flest namn… Mjölke, Kropp, Rallarros, Brudfackla, och så vidare.

Fläder

Både vacker och användbar är flädern. Saften på blommorna har en säreget god smak – medan saften på bären är mera intetsägande. Tycker i alla fall vi i min familj. Har du inte receptet? Jag skickar gärna om du vill.

Blåeld

Denna ört är besläktad med både förgätmigej och oxtunga – två andra favoriter i den blå skalan. Fakta som jag först i år konstaterat genom en vän på bloggen.

Svirrande svalor överallt. Pilsnabbt skummar de vattenytan för att lika snabbt göra ett kort besök på båtbryggans räcke. Man kan stå och titta på dem en god stund. Underhållning i den högre skolan.

Innan jag börjar min vandring tillbaka längs vägen njuter jag av det blekingeblå.

 

Sommarnatt

/ Leya / 3 kommentarer

Tåtel i kvällningen

Längs stigen till klipporna känns det drömska ljuset nästan overkligt. Sommarnatt. Myggorna sjunger och jag kan inte gå så långsamt som jag vill. Nära vattnet fläktar det ljumt och jag tar ett djupt andetag, blir stilla och sätter mig tyst med blicken mot havet.

Hällarna med utsikt mot Karön

Barfota på hällarna. Måsar, svanar och änder. Skäggdoppingens randiga ungar har hunnit bli ganska stora – de åker inte längre snålskjuts på mamma.

Solen går ner och en ensam liten älling har blivit akterseglad på en sten. En mås dyker ner mot den och mamman och resten av ungarna varnar högljutt.

Mitt i ljusstrimman sitter han ensam

Ett lyckligt slut blir det dock. Måsen flyger vidare och den lille glider ner i vattnet så att familjen återförenas. Ganska osäkert simmar han vidare, sist i raden.

En lätt kylig vindpust sveper in och natten är på väg.

Tack alla

/ Leya / 4 kommentarer

Min vän Mille är inte kry. Inte alls. Men ingen sjukdom är konstaterad.

Människor bryr sig. Okända människor som jag aldrig träffat eller ens pratat med ger tips och råd. Undrar. Vi har fått olika medikamenter oss tillsända, allt från egentillverkat och naturmedel till hel nötvom. Tack. Tack så väldigt mycket för allt engagemang och all hjälp. Sådant värmer. Det är något särskilt med djur och barn. De har en enastående förmåga att föra samman oss människor.

Det har känts nära så många gånger nu. Nära beslutet och nära slutet. Varje gång har han rest sig – alltmer mirakulöst.

Han är med och han vill. Han är helt enkelt fantastisk. Ikväll ligger han och sover nedanför min arbetsstol, mätt och belåten, nos mot nos med vännen Totti. Han vet att i morgon står han i sin älskade havsvik, jagar vågor och leker med barnen – igen. Jag har talat om det för honom och han längtar redan.

Vänner

Välkommen!

/ Leya / 4 kommentarer

Tillbakalutad frukost i ljum morgonsol och det knackar försiktigt snett bakom mig. Sakta ställer jag ner kaffekoppen, vrider långsamt på mig och tittar i riktning mot ljudet. Nötväckans ungar prövar sina färdigheter på det gamla plommonträdet. Ungarna är mörkrufsiga men man kan inte ta miste på vilka som måste vara deras mor och far. Plommonträdet, det yngsta äppelträdet och bigarråträdet har sen ett par år tillbaka bara halva kraften kvar. Stora delar av dem är döda – ingen vet varför. Men de hyser livgivande liv!

Hundarna ligger avslappnat på sidan och njuter i värmen. Fågelungarnas ihärdiga hackande och intensiva klättrande på stam och grenar avbryts bara av rödstjärtens timida visslingar. Aldrig har jag sett nötväckans små så nära och så tydligt. Visst har de sitt hem här någonstans i vår vildvuxna trädgård, men denna stilla morgon knackar de oblygt på min dörr.

Och jag öppnar grinden mot sommaren.