Wild Weekly Photo Challenge: Forest

2 juni, 20132 juni, 2013 / Leya / 21 kommentarer

Sedan barnsben är Skogen min tillflyktsort, min vän och helare. När jag är uppfylld av glädje går jag dit, när jag är nedstämd och grubblande och när jag är stressad och trött, och… Ja, skogen besitter den läkande och helande kraft som jag tror att vi alla behöver. Skratt och gråt och många förtroenden har han fått – och så har jag min specielle vän där uppe. Det är till ”min” skog jag helst vill gå med mina förtroenden, men jag älskar skogen som sådan, skogen var jag än befinner mig, skogens väsen.

The Forest is my friend to whom I turn with everything in my life. He’s my silent listener and helper, my friend in every mood. I go to the forest in joy and anger, sadness and melancholy. He always listens – soothingly in his beauty. When I leave him, he has blown away my troubles and he has laughed and played with me in my joy. ”My” Forest is the one I go to if I can, but I love all forests I come to. I want to go alone, though, if I can.

LetsbeWild has kindly asked us for this challenge – Forest. I thank you and give you some of my moods – through him.

Trees

Att vara humla – Being a bumblebee

1 juni, 20131 juni, 2013 / Leya / 20 kommentarer

Det finns ca 250 arter av humlor i världen. En vanlig myt om humlor är att de enligt fysiska lagar inte borde kunna flyga, och att det är en gåta att de flyger ändå. I verkligheten karakteriseras humlans flykt av en oscillerande vinge, som mer påminner om ett helikopterblad, än en flygplansvinge. Utöver det skapar humlevingens form och rörelsemönster en luftvirvel precis ovanför vingen och den gör också att humlan får ökad lyftkraft.

Idag har jag tillbringat säkert en halvtimme med att titta på en mängd humlor som flitigt jobbade och samlade pollen i azaleor och rhododendron hos en arbetskamrat. Snabba är de, så de få foton som humlorna verkligen fastnade på är med i detta lilla galleri. I regel visade bilden bara en blomma och möjligen några humleben redan i luften när jag klickat…

There are over 250 known species of bumblebees, existing primarily in the Northern hemisphere, but they can also be found in South America. Bumblebees have been introduced to New Zealand and the Australian state of Tasmania.

According to 20th century folklore, the laws of aerodynamics prove that the bumblebee should be incapable of flight, as it does not have the capacity (in terms of wing size or beats per second) to achieve flight with the degree of wing loading necessary. It seems their wings work more like a helicopter. They also start a swirl in the air above the bee which makes it easier for the animal to take off.

So, they do fly…and they are fast! I spent maybe half an hour today at a friend’s house, trying to catch more than his beautiful azaleas …but, mostly I got just the flower and som bumblebee legs lifting when my camera had finished clicking…

Arbetsam – busy

Uppåt…upwards

Hoppsan…sometimes you just fall over…

Upp igen…upwards again…

Men…vänta nu här! Now…wait a minute!!

Ibland är arbetet en dröm i rosa – sometimes work is heavenly…

snabbt går det från blomma till blomma – not many seconds in here…

Det kan vara trassligt också – there might be some difficulties…

Hmmm

Travel theme: Pathways

25 maj, 201325 maj, 2013 / Leya / 31 kommentarer

Stigar – vad är mer lockande i livet? Inte mycket, tycker jag. De lockar och drar, och jag vill bara följa dem och se vart de leder… Så många gånger tänker jag så, men nästan lika många gånger stannar det vid tanken. Säkert hade mitt liv varit helt annorlunda om jag oftare hade kunnat släppa på av tiden och bara följa… mina tankestigar. I verkliga livet också.

Se alla fantastiska stigar som väntar på dig hos Ailsa – klicka på länken! Och – själv bjuder jag på några av de vackraste jag vandrat. Jag hoppas att de fortfarande vindlar fram över dessa fantastiska öar.

Ailsa (Where’s My Backpack?) is a master of finding new, interesting topics for everybody to join in with their interpretations. This time the topic is a favourite of mine – and I guess many more of us feel the same – Pathways.

Many beautiful entries are to be found at her place – just click the link and stroll along some of them…just follow and let the end be a surprise. At least for me, this is the thinking going on in my brain when I find a new path…

Follow me on some of the most beautiful paths I have walked. I hope they are all still winding their way there on these lovely islands.

Kastanjeflickor – Chestnut girls

23 maj, 201324 maj, 2013 / Leya / 25 kommentarer

Kastanjen, jag ville fånga den – nära. Men icke. Det blåste och den bara dansade iväg hela tiden, så jag gav upp. Bilderna, när jag tittade på dem, visar faktiskt en rad dansöser som svänger sina kjolar och visar upp sina långa ben. Eller vad säger du?

I wanted to catch the chestnut flowers in a close-up, but it seemed impossible. The wind made them dance away from me every time I tried, so I had to give it up. The pictures, when I look at them, truly shows the ballet girls, swirling their fluffy skirts and showing off their long-legged beauty. Or, what do You think?

Wild Weekly Photo Challenge: Hiking

22 maj, 201323 maj, 2013 / Leya / 36 kommentarer

A completely wonderful way of living in the great outdoors – from LetsBeWild this week – Hiking!

In my family we are all avid hikers – the dogs too of course… My photos were taken in Norway and Sweden, before Totti was born. He would have loved it being there with us.

Hiking can be a family activity

Any weather and no matter how many mosquitos

Min vän – My friend

19 maj, 201320 maj, 2013 / Leya / 37 kommentarer

Jag har en kär vän, däruppe i skogen, och varje år fotograferar jag honom många gånger – i alla årstider. Han är fårad och ålderstigen, men så skön ändå. Han är absolut en han, det har han själv talat om för mig.

Tidigt om våren, innan snön riktigt är borta, är han nog som vackrast. Då är den lilla gläntan öppen och han visar sig i all sin prakt. Bakom honom ligger den fallna delen av stammen.

I have this dear friend, who is still standing after all these years since he lost parts of his trunk. I talk to him very often – at least once a week. When I was a child he was in full splendour, this giant beech. Now he is old and wrinkled, but very wise and still beautiful. He is a he, I know, because he told me so himself.

In early spring he is at his best. The little glade, where he is standing, is open to light and sight. Behind him you can see the fallen parts of him.

När sen försommaren blåser in försvinner han i en sky av grönt. Under högsommaren syns han inte…

When summer winds start blowing, he is almost hidden in the lush green. In July he is impossible to see if you don’t know where he should be..

Visst är han vacker ändå, men jag tror att han känner sig lite i skymundan för all grönska.

I think he might feel a bit in the background of all the greenery.

När hösten kommer står han där i gläntans trolska ljus – och jag vill aldrig lämna honom…

When autumn arrives, he becomes an enchantment, standing in the pale, low sunlight – and I never want to leave him…

När alla löv har ramlat och vintern är här, kommer han i en annan dager. Han ser nästan slankare och högre ut. Han ”äger”, som ungdomarna skulle säga.

With winter coming and all the leaves gone, he seems to grow and look taller and more slim…

Snörika vintrar är det svårt för oss att träffas. Snöskor har jag inga när inte kängorna räcker till. Ändå försöker jag pulsa mig fram till honom för att se att han är där.

If there is much snow, it’s difficult to come and see him. I often wonder how he is doing and worry about him. I try my best to force the snow to be sure he is still there.

För att få en lite bättre uppfattning om hur stor han verkligen är, tar jag med denna bild. Jag brukar klappa om honom och prata med honom om att han ska stå kvar länge än. När höststormarna viner och vintern sen blir hård blir jag alltid orolig att han ska falla. Men, den allra översta grenen i toppen – den som växer ganska rakt uppåt – den lever fortfarande och grönskar varje år.

My final picture is taken a bit closer, for you to maybe understand how big he is. Every year I am worried that he will fall, but I try to persuade him not to. His top branch is still alive so his roots are not totally gone. I’m looking forward to seeing him again next week.

Weekly Travel Challenge: The Four Elements

19 maj, 201319 maj, 2013 / Leya / 27 kommentarer

De fyra elementen har jag valt från de nordiska länderna – Island, Norge och Sverige.

Ailsa on Where’s My Backpack? has a thrilling theme this week – again! The four elements, Earth, Air, Water and Fire. I have chosen pictures from the Nordic countries – Iceland, Norway and Sweden.

Earth – old magma flow on Iceland.

Water – Iceland of course!

Fire – Sweden, April 30.

Air – in the mountains of Norway.

Weekly Photo Challenge: Escape

18 maj, 201318 maj, 2013 / Leya / 36 kommentarer

WordPress utmaning Escape kan tolkas på många olika sätt. Snart tänker jag fly skolan för sommarlovet…Men skolan har många positiva saker man inte kan fly ifrån! Här kommer bilder från introduktionsdagar när nya ettor ska busas med och studieresor till intressanta platser i vårt land. Ingen kommer undan…Eftersom det är Naturvetenskapsprogrammet som är min hemvist, så ska ni se att inget slipper undan en naturvetares öga…

Weekly photo challenge: Escape

This calls for some positive things about my school! We travel a lot and try to give our students other views than just the class room. Every autumn we have some days of fun and games to get to know the new students. Biking ant sleeping in tents is almost a standard procedure. During the rest of the year we try to go by bus for some interesting spots, visit a university and learn other things than we get in the class room. The second year we go away for almost a week and the third year we go abroad. We have been to, among others, Budapest, Berlin, London and Madrid.

Maybe you want to escape these fun and games, but you cannot avoid them entirely. Here are some photos of introduction days and from some travels. Nothing escapes the scrutinizing eye of a science student…And, as you can see, it’s sometimes the teachers who escape for a while…

De här två hade flytt till en egen brygga.These two had escaped to a bridge of their own

Resten sov – The rest of them were soundly asleep

De där lekarna lockar till omöjliga flyktvägar -Those games and competitions might mean troublesome ways to escape…

Presenningen är såpad – There is soap on that tarpaulin…

Göteborgs universitet tog oss med ut för ett bottenskrap – Gothenburg University took us out to see what’s on the bottom of the sea

Inget undkommer en naturvetares tränade öga! – Nothing escapes a science student’s eye!

Några är lyckliga upphittare av en hel kamsnäcka.Some are lucky to find a comb shell

Ibland behöver lärarna också en lugn tillflyktsort – Sometimes the teachers too need to escape from the students…

Wild Weekly Photo Challenge: The Beach

17 maj, 201317 maj, 2013 / Leya / 34 kommentarer

Den långa och kalla vintern och våren sitter bergfast i minnet, så när utmaningen handlar om stränder – då är denna i Halmstad mitt val!

This winter seemed never to leave us up here north. When LetsBeWild chose the Beach for a challenge – this was my first choice.

Wild Weekly Photo Challenge: Scent

13 maj, 201313 maj, 2013 / Leya / 23 kommentarer

Doft förknippar jag gärna med blommor, men vid den här årstiden finns ännu inte så många av den varan.

En doft som varit oerhört markant och väl representerad under våren i vår skog kommer naturligtvis från de fällda träden. En ljuvlig doft, men samtidigt vemodig.

Scent often goes with flowers, but this spring the most vibrant scent in our forest comes from the fallen trees. A lovely scent, but one that brings sadness to mind – these beautiful trees are taken down and cannot be brought back to life again.