En gyllene morgon kan få fötterna att lyfta från marken och föra mig gott framåt inför dagen. Jag tror att de flesta kan känna det så, somliga dagar.

A bright and sunny morning can make me soar,  fill my heart and soul with joy and peacefulness – give me strength to meet the day.

Allra helst ska jag vara ensam och det ska vara alldeles stilla. Ingen vind, inga ljud. Lund är en fin sådan stad, för trots att det är en stad blir jag inte så störd av trafiken. Det är mest ljudlösa cyklar. Den här dagen blev jag dock omkörd av någon cykel med extramotor – antagligen fanns den där för att cyklisten enkelt skulle kunna föra framför sig den lilla vagnen med ett barn i.

I want to be alone in the early hours of stillness, no wind, no sound. Lund is such a bright and beautiful city, because even if it’s a city I don’t get much disturbed by the traffic. Bicycles mostly, like a mini Beijing of old, but they pass you without a sound – maybe a tingling little bell only.

Min vandring förde mig förbi några av mina gamla institutioner, och UB förstås. Vackra byggnader som fortfar att ingjuta respekt och vördnad. Och tacksamhet. Deras innehåll har fått mig att växa som människa.

Det blev en fin morgon.

My morning walk led me by the paths of old and I passed my institutes where I studied for so many years. The buildings are still awe inspiring and make me grateful for those years, helping me grow as a human being.

This was indeed a golden morning.