Memories

Mera Yorkshire – och lite andra djur

/ Leya / Lämna en kommentar

Yorkshire har mycket att bjuda resenären och vi kunde bara besöka en bråkdel förstås. Vi var ju inte där som turister utan på fortbildning. Något jag gärna skulle ha sett mer av är Flamborough Headland. Efter ljuvligt förmiddagste i Filey – med tidningsarbete – begav vi oss mot de berömda klipporna.

Stranden i Filey

Det är ingen lång resa mellan dem, men landskapet är helt annorlunda.

Anslagstavlan signalerar…här skulle jag ha vandrat några timmar om jag vore vanlig turist

Naturskyddsområde med många häckande sjöfåglar, bland annat lunnefågel. Underbar vy med ljumma vindar över havet och de fina kritklipporna.

Vi såg många vandrare på väg

Inte Dover kanske, men lika vackert

När vi lämnade havet för att åka vidare mot York mötte vi detta ekipage. Ingen av oss tycker kanske att denna lösning på sådana problem är bra, men det var intressant att se hur det fungerar i verkligheten. Typiskt att  råka på fenomenet i England -hundälskande som de är. Frågan är hur rätt mot djuret det här är.

Mopsen släpade bakbenen och var förmodligen förlamad

Flygfärdig

/ Leya / 2 kommentarer

Klänningsdetaljer i en peacockdress

Det är bal ikväll för eleverna. De är alldeles underbara allihop. Jag ser hur de vuxit ut till fantastiska unga kvinnor och män, och jag njuter av att få en glimt av dem både tillsammans och var och en. De glänser och lyser denna kväll. Somliga av dem har jag haft under större delen av de tre år som gymnasietiden varar, så vi har lärt känna varandra ganska väl.

Lycka till!  Det är med både glädje och vemod jag ser er vandra ut i livet. Förhoppningsvis har ni fått med en del användbart i ryggsäcken. Startkapital att bygga vidare på. Lite mer självkänsla och självförtroende än det som fanns när ni kom till oss för tre år sedan.

Jag kommer att sakna er. Mycket.

SJ, SJ gamle vän…

/ Leya / 4 kommentarer

Perrong på järnvägsstationen i York

På väg tillbaka från Scarborough till Manchester var vi tvungna att byta i York. Det var kvällens sista tåg och vi måste komma fram till Manchester på kvällen för att hinna med flyget hem tidigt på morgonen. På stationen fanns väl bara vi fyra och ett par personer till, när man i högtalarna meddelar att tåget är ca 15 minuter försenat. Vi började fundera över om vi skulle klara bytet i York. Vi hann bara fundera några minuter innan en uniformsklädd dam glider ut från kontoret och meddelar att om vi missar det andra tåget kommer de att sätta oss i en taxi till Manchester.

Vilken fantastisk service! tänkte vi. Några minuter till gick, och ut kommer samma dam igen och meddelar att de kommer att försöka hålla vårt tåg i York, men skulle vi ändå missa, så får vi naturligtvis en taxi. Nu var vi ännu mer imponerade över tågservicen och pratade om hur otroligt det var att vi inte hade behövt fråga om någonting – de bara ordnar allt ändå! Inte kan man låta bli att jämföra med hemma i Sverige…

Nu kom tåget in på stationen. Innan vi hinner stiga på meddelar damen att någon kommer att möta oss när vi går av i York för att dirigera oss till rätt perrong och väntande tåg. Vid det här laget var vi fullständigt euforiska över den brittiska tågtrafiken. Men, det var inte slut med servicen än. Väl ombord på tåget kommer den kvinnliga konduktören och undrar om vi vill ha vatten – samt delar ut vattenflaskor till alla medan hon vänligt säger att vi blir omhändertagna i York och i händelse att vi ändå missar kommer vi att få en taxi till Manchester. Även hon var alltså informerad om vår belägenhet.

I York möts vi på perrongen av en järnvägstjänsteman som visar oss var det väntande tåget finns. Vi tackar så mycket och rusar med rasslande väskhjul mot det hägrande målet. Och vi hinner.

Medan vi pustar ut i de bekväma sätena och försöker vila lite, diskuterar vi kvällens fantastiska upplevelse av transpennine express och dess personal. Otroligt imponerande! Att vi senare råkade ut för slagsmål och dryckenskap i kupén är en annan sak. Även detta sköttes smidigt av personalen, för framme vid Manchester Airport öppnades inte dörrarna förrän ett antal poliser tagit posto utanför och enkelt kunde gripa slagkämparna innan det var dags för oss att gå av.

Någon som varit med om samma smidighet från SJ? Innan du hinner fråga är allting ordnat?

Just hemkommen…

/ Leya / 2 kommentarer

Iris med besök

…och börjar naturligtvis med varma kramar till utstormande hundar. En tur i trädgården blir det sedan. I solen. Det är berikande att vara borta, men också gott att vara hemma, och det är gott att se hur allting växer.

I morgon bär det vidare med nya berättelser om äventyren i England – fast på svenska. En tur med får och andra till Top Withens, havet och en vandring i Bram Stokers fotspår (för den som vågar…) för, vem känner inte till Dracula?

As You Like It

/ Leya / Lämna en kommentar

William Shakespeare tonight at Yorkshire Theatre Royal – As You Like It.

I had not seen this play before, so this was an exciting evening. The actors were very young and very talented and I more or less expect to see a couple of them on TV in the near future. As usual Shakespeare´s language is mesmerizing, and I say good night to you all with this famous quote from the play:

All the world’s a stage,
And all the men and women merely players;
They have their exits and their entrances,
And one man in his time plays many parts,
His acts being seven ages. At first, the infant,
Mewling and puking in the nurse’s arms.
Then the whining schoolboy, with his satchel
And shining morning face, creeping like snail
Unwillingly to school. And then the lover,
Sighing like furnace, with a woeful ballad
Made to his mistress’ eyebrow. Then a soldier,
Full of strange oaths and bearded like the pard,
Jealous in honor, sudden and quick in quarrel,
Seeking the bubble reputation
Even in the cannon’s mouth. And then the justice,
In fair round belly with good capon lined,
With eyes severe and beard of formal cut,
Full of wise saws and modern instances;
And so he plays his part. The sixth age shifts
Into the lean and slippered pantaloon,
With spectacles on nose and pouch on side;
His youthful hose, well saved, a world too wide
For his shrunk shank, and his big manly voice,
Turning again toward childish treble, pipes
And whistles in his sound. Last scene of all,
That ends this strange eventful history,
Is second childishness and mere oblivion,
Sans teeth, sans eyes, sans taste, sans everything.

Haworth

/ Leya / Lämna en kommentar

Welsh poppies

A day in Haworth with flowers and wonderful people makes you keep on ticking. During this day we also had a long walk up to ”Wuthering Heights”, and during those 2-3 hours we really felt the soft winds of the moors and the soaring spirits of Catherine and Heathcliff.

The Parsonage is still here, the place where Emily, Charlotte, Anne and Branwell Brontë grew up, and where the sisters wrote their famous novels.

The Parsonage

The beautiful graveyard in Haworth

 The graveyard has got about 42000 graves – which in those days led to the water being polluted down in the village and many children died.

Before starting out on our long walk, we had some Yorkshire pudding at the White Lion and for dessert I had shortbread with strawberries and cream.

Yorkshire pudding

Finally sun and cricket!

/ Leya / Lämna en kommentar

Well, finally sun! We had a brilliant day out and about, studying British jubilee life.

Cricket can be beautiful…

Today the beach was a totally different experience

We tried it later on in the afternoon, with quite a different result… No pictures of that…

Party everywhere, even between houses

It´s all about this lady!

 Late in the evening we had a wonderful picnic by the sea, listening to the waves rolling in .

Sagan om Ringen del III

/ Leya / 2 kommentarer

Så, efter fika, beger vi oss ut i regnet igen. Vår initierade guide, Randall, berättar om premiären på filmen. Det måste ha varit magiskt för alla som var där…vi får nöja oss med magiska bilder och fantasi.

Hela huvudstaden hyllade Jackson och hans storslagna film

Överallt – på byggnader och på öppna platser – klättrade, krälade och klängde figurer ur filmen. Till kuriosan hör att Peter Jackson själv köpte in filmens hela rekvisita och den finns nu magasinerad i över 100 containrar spridda över landet.

Vem där?

Middle Earth calling!

Röda mattan gick över gator och torg ända fram till premiärbiografen, Embassy.

På just Embassy såg vi sedan TinTin, eftersom det var Jacksons senaste produktion. Vi hade fått en försmak av det minutiösa hantverket redan i Weta Cave, och vi blev inte besvikna. Men först en kort rundtur på biografen.

Spegel, spegel…

På premiären satt alla skådespelarna tillsammans. På varje armstöd finns en bronsplatta med namnet på respektive rollinnehavare. Jag kunde inte låta bli…jag satt i dem alla. Frodos stol, Legolas, Aragorns… Men, vi hittade tyvärr aldrig Gandalfs plats. Annars hade jag nog vilat en extra eftertänksam stund i den.

Hur mycket magi kan en människa bära? En magisk dag, ja flera, hade vi i Tolkiens tecken. Vi besökte  Hobbiton i strålande sol och vi färdades på filmernas vägar uppe bland vulkanerna och i bergen på både Sydön och Nordön.

Kanske är det bäst att avsluta lite närmare verkligheten. Vad sägs om en äkta Urukhai? Och till sist a Sobering Thought… för att landa i vardagen igen – eller nästan.

Urukhaikrigaren sitter till höger…

Att göra första dagen

/ Leya / Lämna en kommentar

Vatten, vatten

Det hade frusit i ledningarna, så vi hade inget vatten. Över till goa grannen och låna spannar… vattnet är svårare att låna. Det får bli annan kompensation.

Vårt eget vattendjur som utskjuten ur en kanon…

.. .och snart är båda där förstås!

Gräset hade vuxit sig manshögt och frodigt

Gullregnens klasar tjusade

Efter några timmars arbete i trädgården är vi varma och törstiga. Vad passar bättre än en lugn plats i solen med en liter svenska jordgubbar?

Pausen gick i rött och guld

… med lite solslummer

Mille! Nu åker vi!

Snart är vi tillbaka för sommaren!

På min vägg

/ Leya / 3 kommentarer

Vad du har på din vägg säger en del om dig som person. Jag fick en liten tankeställare när jag efter en bekants fråga insåg att jag inte kunde tänka mig att byta ut en enda av mina väggdekorationer. Vad har jag egentligen där? Förutom foton på barnen och någon skiss av mig själv från en Italienresa för längesedan. Det är kanske dags för en liten självanalys. En egen minikonstrunda såhär efter påsk.

I mormors skänkspegel ser jag monstera deliciosa och två thankas inköpta någonstans i Kathmandudalen, Nepal, 1986

I trappan upp till ovanvåningen hänger en av mormors egenhändigt lagda stentavlor. Den här från 1979. Oändligt många timmars arbete och tillverkad med stor precision

På andra sidan, högt upp mot taknocken, hänger en ärvd batiktavla. Ursprung okänt, men den utstrålar harmoni

Snösparvar, en litografi jag fick på min 30-årsdag

Kylskåpskonst! Den byts ut efterhand av ungdomarna. Nytt, läst, omtyckt, skrattat åt; inspirerande, galenskaper och livsbejakande tokigheter

Gör en inventeringstur du också! Även om du tycker att du vet vad du har, så kan du kanske bli smått överraskad. Eller kanske du bestämmer dig för att byta ut något? Eller, som jag, får du upp minnesbilder du inte grunnat över på länge. (Se där ett gammalt ord som min kära mormor ofta använde. Det är fortfarande både innehållsmättat och gångbart.)

Så, vad kom jag fram till om mig själv genom denna korta odyssé? En del bortglömda tankar tände små tomtebloss, medan andra fortfarande seglar som japanska lyktor i natten. Jag kan nog inte byta ut något av mina minnen – för det är det de är, de som satt sina avtryck på min vägg.