Äntligen är våren här! Finally Spring!

Nu blommar de flesta vårblommor där ute och inomhus börjar hoyan och pelargonerna att slå ut. Pelargonen är en trogen vän som man aldrig tröttnar på. Den finns i ett otal varianter och jag har tidigare skrivit om pelargonens historia och min historia med pelargonen. Just nu blommar min älsklingspelargon Alveston igen – och den är en mycket tacksam sådan. Ny för i år är den orangeröda Bob Newing, som dessutom har mycket dekorativa blad. I knopp står Toscana Magnus,  Fireworks Pink, Avenida Mosaic purple och vit Mårbacka. Phalaenopsis blommar i olika varianter året om.

Andra härliga vårtecken idag var tranparet som troget spatserar på ängen när jag kör till arbetet. På hemvägen njöt hjortarna av kvällssolen långt därute på ängen.

Bakom min gardin

Blomning den 13 februari

Förra blomningsinlägget var den 23 januari, och såhär ser det ut idag, veckan före omplantering. Inte mycket sol och ljus här nu, men diverse blommor är igång – framförallt olika phalaenopsis. Som avslutning före alla Hjärtans Dag fick det bli en röd amaryllis.

Wild Weekly Photo Challenge: Flowers

Veckans utmaning i LetsBeWilds nättidning handlar om blommor ingen utmaning kunde passa mig bättre. Blommor är en av mina stora passioner och jag väljer att plocka några från mina vandringar i Pyrenéerna. Vi har fantastiskt vackra blommor i Sverige, men jag gör det lätt för mig och väljer från ett och samma ställe, en och samma resa. Här finns flera av mina stora favoriter: Kvanne, krollilja, martorn, stjärnflocka, ängsull – och orkidéer förstås…

LetsBeWild’s online magazine has sent us the challenge Flowers for this week. Flowers are one of my great passions and I have chosen a bouquet from the Pyrenées. These pictures are all from my hikes in the enchanted valleys of northern Spain. Many of my absolute favourites are here, such as lilium martagon, angelica, great masterwort, sea holly (big blue?), cotton grass – and of course wild orchids.

Blomning den 23 januari

Mina fönster mot slutet av januari brukar domineras av vaknande växter och blommande orkidéer. Vi tar en liten tur genom blomsterlandet!

Nu börjar det!

Nu lever det upp så sakteliga i mina fönster. Ljuset strilar in mellan gardinerna och till och med solen har tittat inom ibland. Flera phalaenopsis blommar och andra växter är också på gång. Efterhand som ljuset återvänder blir fönsterbrädorna allt mer intressanta att gå över. Förhoppningsvis kommer blomsterglädjen att smitta av sig till en skötare med trötta livsandar…

Robin 010

Weekly Photo Challenge: Silhouette

Veckans utmaning handlar om siluetter. Något som i alla fall jag förknippar med svarta profilbilder på papper. Gärna i medaljongformat. När jag var barn kunde de köpas på marknader. Vi klippte ut dem och klistrade in i böcker eller satte upp på väggen. Ofta var det  1800-talsdamer i krinolin eller herrar i peruk och pincenée. Riktigt så behöver det inte vara, utan det kan röra sig om ett föremål eller en människa eller ett djur ställt i motljus så att själva figuren blir nästan omöjlig att se annat än konturerna av – och en mörk massa.

Silhouettes can be beautiful, enigmatic – or maybe frightening. Have a look at WordPress and the many different interpretations! With my own entry I want to show love, fragrance and beauty,  but also the traditional sunset silhouette.

Tulip in the evening sun

Phalaenopsis

Mille and Totti

Fiord in Norway

…and a very traditional silhouette in the sunset. My children.

Fönster mot våren

Påskkaktus i full prakt

Lördagsmorgon och solstrålarna har inte knackat på rutan ännu. Igår var en fantastisk dag, en dag full av ljusa löften om mera. Blommorna i mitt fönster spricker ut i försiktiga leenden – eller i alla fall nästan. Pelargonerna har ännu inte satt knopp, men ett par små hibiskussticklingar visar att de minsann har denna förmåga trots sin ringa storlek. Märkligt egentligen. Hibiskusblomman är ju oftast mycket stor, och väldigt stor i förhållande till en trebladig stickling av ca 7 cm längd.

Saint Paulia

Den lilla dubbla Saint Paulian tittar upp som  Venus ur sitt snäckskal, och de små knopparna är alldeles alldeles bedårande.

I österfönstret trivs en del suckulenter över vintern, och en luden kalanchoe som jag är mycket förtjust i. Hottentottkrassulan är också en favorit. Snart kommer dock pelargoner, hibiskusar och bougainvillea att slå ut dem med sin sprakande blomsterprakt.

Kalanchoe

Hottentottkrassulan tittar blygt fram bakom gardinen

Mitt i rummet står mitt parasoll…och dess nya skott är intagande med sina graciöst spindellika former.

Jag tänker bli som du...

I det stora västerfönstret är mycket på gång. Några fina pelargonsticklingar av Jane Eyre kamperar under glasbänken och den lilla porslinsblomman gör skäl för sitt namn.

Barn till Jane Eyre

Liten porslinsblomma

Nu har solen intagit sin självklara plats i vårfönstret och den ryska begonian, orkidéerna och alla andra växter vänder sina ansikten mot det välkomna ljuset.

Den ryska begonian

Just den stora, ryska begonian har många fascinerande ansikten. Också dess mjuka, vattenfyllda stjälkar och rotstockar är oemotståndliga för kameraögat.

Begonia

Begonia

Phalaenopsis

Phalaenopsis mini

Suckulenter och fjädersparris bildar sedan sköna kontraster till alla blommande växter. Som alltid klär de varandra.

Apsvansen faller ner som sidogardin till suckulenten.

Ett än skirare draperi bildar fjädersparrisen

Det finns hopp om utslagen, gyllene forsythia till påsk. Fast den hinner säkert slå ut före den stora helgen i år – i alla fall inomhus.

Forsythia

Lagotto Iwanagaara Appleblossom

Grå lördag och rättningshögarna verkar växa så fort jag vänder ryggen till. De är lika stora nu som innan jag gick ut…

Morgonen var varm och lugn, och hundarna for som ystra garnnystan över fotbollsplanen på väg hem. Vad vore livet utan mina gossar? Mina krulltottar, mina älsklingar. Lagottos och cattleyor – de lyser upp min tillvaro och jag kan inte vara utan dem. Djur är så viktiga för oss människor. Vi vet, att när ingen medicin hjälper finns de där som värsta dunderkuren. Mot nästan allt fungerar de. Och för allt. De är allt!

Innan jag återvänder till mina högar ska jag anlita min favoritcattleya för hjälp med estetiken. Hoppas bilderna kan bjuda också dig lite ljus i den grå november.

Iwanagaara Appleblossom Cattleya

Appleblossom

Iwanagaara i morgonljus

Morgon

Fler knoppar utslagna

Appleblossom i eftermiddagsljus

Iwanagaara, fullt utslagen

En dag

Ibland kvittar det hur gröna dina fingrar än är…vissa växter går bara inte i ditt hem. Jag har bland många favoriter särskilt två rarieteter som jag inte har lyckats med…inte ännu i alla fall. Det är tveksamt om dessa två någonsin kommer att ha en beständig plats i mitt hem. Men försöka slutar jag aldrig med. I värsta fall får det väl bli en flytt till sydligare breddgrader…eller varför inte bygga den där vinterträdgården jag drömmer om?

I dagarna var jag och några gamla vänner på besök hemma hos en före detta arbetskamrat, och vad får jag se? Mitt i blickfånget, i en väl vald ytterkruka – en Medinílla magnífica, eller rosenskärm som den kallas på svenska.

Rosenskärm

Växten kommer ursprungligen från Filippinerna och bjuder på en sagolik skönhetsupplevelse. Inte bara blomman är magnifik, utan också bladverket är spektakulärt vackert. Men, den är mycket svår att övervintra och få att trivas utan att tappa blad. Fotot nedan visar en praktfull Medinílla i full blom, fotograferad i Jardím Botánico på min senaste resa till Madeira.

Medinílla magnífica - rosenskärm

Den andra svårbemästrade växten är en Vanda. Även denna skönhet hör hemma i Sydostasien och Filippinerna. Särskilt vacker är den rödlilaskimrande varianten. Här några foton från Madeira, tagna i en privat orkidéträdgård. Först min favorit, sedan en närapå roströd variant och sist den vanligaste, blå.

Vanda

Vanda

Blå Vanda i förgrunden

Naturligtvis köpte jag en stickling även på denna resa – och den lever än! Sticklingar har ju oftast lättare att anpassa sig till ett något mindre gynnsamt klimat än vad en vuxen planta har. Men, jag får aldrig glömma att genomvattna den med avkalkat vatten. Inte en endaste dag. Den måste hänga ovanför ett vattenfat, samt duschas varje morgon. Den överlever svårligen nästa långresa…jag kan inte begära att min arma moder ska ägna den samma omsorger som jag gör. Hon har nog med alla andra växter i och utanför huset.

Kanske en dag kommer då jag slutar resa. Då. En dag – kanske.