This week’s challenge from WordPress is Unique.

Unique to me means just what it says – and of course we are all unique. That’s only one of the beautiful reasons for us to take care of our planet and ourselves.

My choice for the challenge was simple – as a tree lover it had to be the New Zealand Kauri tree. They are endemic to NZ and a great treasure to the Maoris, who used to build their war canoes from them – and one canoe from one single trunk. Kauris are among the biggest trees in the world and the great trees we visited, in silent reverence, were 1000-2000 years old.

Jag har skrivit i ett tidigare inlägg om just Kauriträden i ett inlägg kallat Skogens Fader (mera under Maori waka – ett konstverk) och lånar delvis text från detta inlägg.  Dessa träd är ikoner för alla nya zeeländare och en Taonga – en stor skatt – för maorierna. Kauri tillhör de största träden i världen och kan bli upp till 6 meter eller mer i diameter. Ofta är det kanske 18 meter till första grenen på den släta, raka stammen. Maorierna byggde sina krigskanoter av stammarna, vilka  kunde ta 100 krigare. Och då var kanoten alltså byggd av en enda stam.

Kauris täckte från början stora delar av Nya Zeeland, men finns nu bara kvar längst upp i norr. De är fredade för avverkning, men har drabbats av kauri dieback, en svampliknande sjukdom som kan angripa och döda det största träd. När vi gick in i området fick vi noggrant decinficera våra skor och vi ombads att hålla oss på de anlagda träspänger som fanns. Trädens rötter  är också mycket känsliga, vilket är ytterligare en anledning att  hålla oss på broarna.

Det är ganska mörkt inne i regnskogen, och kauriträdens bark är blåaktig med röda märken. Stammen är ganska slät, men har vackra små lavar och andra växter som i sin tur lever och växer på dem.

Tane Mahuta

”Vördnad fyller mig till bredden inför honom, skogens herre,  men jag vet också att en ännu mer vördnadsbjudande jätte väntar oss längre fram – skogens fader.”

”Inne i regnskogens dunkel begrundade var och en av oss mötet med den högste av dem alla – Tane Mahuta – medan vi tysta vandrade vidare framåt mot – ja – hur skulle han möta oss? Den vackraste av dem alla skulle han vara, så stod det om honom, Te Matua Ngahere.  Ett lugn sänkte sig över oss när det långt borta syntes en ljusning mellan träden. Jag ville inte gå fortare, jag ville dra ut på längtan och väntan, dra ut på mötet med den vördnadsvärde.  Bara en svag krökning i spängerna, och så….”

Te Matua Ngahere

Te Matua Ngahere – Skogens Fader