Extra allt

Magisk magnolia

Positiva överraskningar har alldeles egna och annorlunda effekter när det gäller väder. Idag skulle det regna och vara ungefär 15- 16 grader, alltså ganska svalt. Man väntar och förväntar sig detta så långt fram på dagen att det blir svårt att ställa om trots en ögonbrynshöjare på termometern. Idag blev det sol och 5-10 grader varmare än meteorologerna spått, vilket för mig resulterade i minst tre saker utöver sagda faktum: För det första att jag gick iväg i alldeles för mycket kläder – som jag visserligen kunde ta av mig under promenaden, men övervarm blev jag dock. (Hundarna drog för raka linor på huvudet i ån, men det anstår ju inte människan i andra änden…) För det andra att det här blir en dag man minns några dagar framöver, och i och med detta blir den till ett kärt samtalsämne redan vid fikat i morgon. Det allra viktigaste är naturligtvis nummer tre – hur mycket en sådan dag uppskattas och värderas just för att den inte var väntad.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera vad som framkommit i frågan. Kanske kan jag kort konstatera att det är gott att inte allting är förutsägbart. Samt, hur tråkigt livet vore om motsatsen gällde. Leve släktet meteorologer!

Tillbaka till naturen – lyssna inåt

BBC News – Lack of contact with nature ‘increasing allergies’.

Inte ”vad var det jag sa”, men nog skulle jag vilja säga det – eller snarare skrika det högt! Sunt förnuft och mänsklig intuition, att tänka och känna naturligt och sinnligt. Att ha alla sinnen öppna innebär nästan bara positiviteter. Men också mycket frustration.

Att vetenskapligt bevisa det som många människor förnuftsmässigt redan vet är idag en nödvändighet. För, de flesta västerlänningar har avlägsnat sig alltför långt från naturen för att längre förstå den. Många gånger ses den istället som obegriplig, ja rentav som en fiende.

Om du är uppvuxen nära naturen, så har du förmodligen redan mycket kunskap om det samspel som krävs, en kunskap som de urbana människorna inte besitter. Vi är lyckligt lottade, vi lantisar. Nu har finska forskare konstaterat att vi har färre allergier än stadsborna. Det finns helt enkelt en massa nyttiga bakterier på och i närheten av oss, bakterier som gynnar vårt immunförsvar. Man har alltså insett hur viktiga grönområdena är i städerna – och det gäller att anlägga fler för att vi ska må bra.

En skotsk studie visar att stresshormonerna ökar om det inte finns grönområden i närheten av där vi bor och att äldre människor med kort avstånd till parker håller sig friskare än de som bor längre ifrån. Från London rapporterar forskare att små barn har större chanser att leva gott och må bra om de har nära tillgång till naturområden. The National Trust konstaterar också att med allt större avstånd till naturen så förlorar barn både i hälsa och utbildningsresultat. Man menar att vi rent biologiskt har utvecklats över årtusendena att svara positivt på och må bra av en omgivning och miljö som rimligen skulle kunna förse oss med allt vad vi behöver för att leva och växa.

Vad säger man? Ungefär det jag skrev i första meningen…

Något galet är det med ett samhälle där så många mödrar behöver böcker och kurser för att klara av att ta hand om sina spädbarn, något galet är det när den där omedelbara kontakten, lyhördheten och det intrikata samspelet inte längre uppstår mellan mamman och hennes nyfödda barn. Min gamla mormor sa alltid att man skulle vara sig själv och att ”lite skit har ingen dött av”. Vågar jag säga att jag inte är pedant hemma? Som människa ska du lyssna mer på och lita till dig själv. Det finns kvar där inne någonstans – allt du behöver.

Min mormor  levde nära naturen och som trädgårdsodlare spenderade hon större delen av dagen utomhus och jagade inte dammråttor mer än en gång i veckan. Hon hade höns, kaniner, katt och hund, och födde alla sina barn hemma i soffan. Hon var inte sjuk en dag under hela sitt verksamma liv.

Vårvandring och blomning på ängarna

Det finns inget ”mellan”

När jag var barn var det ganska exakt två veckor mellan hägg och syren, och med syrener smyckade vi gymnastiksalen till skolavslutningen, som då ägde rum omkring den 6 juni. Ingen ska säga att vi inte ser något av klimatförändringarna – och ändå är det här obetydligheter. Det jag är ute efter är att många i min generation vägrar se att någonting händer och att det händer snabbt. Det är så enkelt – tänk på dina skolavslutningar och du kan inte tänka bort faktum.

De senaste åren har jag haft svårt att hitta blommande liljekonvaljer att sätta på min älskade mormors grav på Mors Dag. Vid den tidpunkten är de nämligen överblommade. Hon älskade liljekonvaljer, mormor, så jag plockar de halvvissna blommorna och sätter där ändå. Någon liten vit klocka finns kvar i toppen i alla fall.

En vacker dag som denna vandrar jag ändå nöjd över skog och äng. Skjuter ifrån mig de större problemen och njuter av skönheten. Allt har slagit ut, skrev jag för någon dag sedan – och här är några av allt.

Plommon

Bigarrå

Björk

Hägg

Syren

Bok

Bok

Lärk

Ormbunke

Liljekonvalj

Kabbeleka

Gullviva

Magnolia

Nygammal vals med folk och fä

El Rastro är Europas största second hand-marknad, och den är öppen söndagar från åttatiden på morgonen. Här finns verkligen allt. Inklusive ficktjuvar förstås, så det gäller att hålla i grejerna. Madrid bjuder naturligtvis på flera marknader och varje liten stad eller förort tycks ha sin.

Jag tycker om att besöka åtminstone en marknad vart jag än kommer i världen. Fisk och blomster står naturligtvis högt i kurs, men också till exempel loppmarknader är kul. Vi besökte tre helt olika marknader, två av dem i Madrid med förort och den tredje i Segovia, ca en timmes bussfärd utanför staden.

Önskas mera stjärt?

På den minsta marknaden, i en förort till Madrid, såldes mycket underkläder och frukt. Man kunde till och med stå med sitt tygskynke liggande mitt på gräset och sälja en enda väska eller ett enda parti kalsonger. Jordgubbar stora som potatisar kostade 1.50 euro kilot.

I Segovia var det högre klass på sortimentet och man fokuserade på skor och leksaker.

Skinn är stort i Spanien och överallt såg jag vill-ha-saker...

Jag kunde gott tänka mig ett par av både de gröna och de lila, men priset, priset… De kostade ca 1200 kronor paret. Reskassan var helt klart feldimensionerad.

Om jag fortfarande hade haft små barn ...

Mat, färg och form, design och arkitektur – allt är de bra på, spanjorerna. Nu har jag inga barnbarn att köpa till (hoppas det dröjer) och inga bekantas barn eller barnbarn – så de sköna träden fick stå kvar i sin skog.

Som fastnitade stod de här två - mitt i larmet

Tillbaka i Madrid på riktigt stor marknad, råkade jag på de här två vännerna. Helt klart var de kompisar och tillhörde någon av marknadsståndsägarna. Men, blickstilla stod de mitt bland folk, cyklar, motorcyklar, bilar, barnvagnar och barn, tutor, visslor, musik, skratt och skrik. Jag pratade en stund med dem och extra mycket med den större hunden, som nog var lite äldre och lite för tung för att det skulle vara hälsosamt för honom. Vi kom bra överens och han höll faktiskt med mig. Men, frestelserna i en stor stad är många…

 

Baren är öppen

…och precis som vi människor behöver slinka inom en bar här och var, så behöver väl hundarna det också. Överhuvudtaget tog man ganska bra hand om sina djur, i alla fall de vi såg.

Det blev många cortados och en del churros - lägg märke till paraplyet...

En cortado är en espresso med mjölk och churros kanske kan liknas vid våra munkar i smaken, dock ej till utseendet. Ack, så lätt det är att bli beroende av det där lilla extra…

Att spela på glas är nog något som alla gjort som barn. Men den här mannen var en virtuos!

Ingen marknad utan musik förstås! Allt från positivhalare till vattenglasspelare fanns här och vi stod och lyssnade på var och en ett tag. Så skicklig var mannen ovan, och tänk bara vilken tid det måste ta att stämma allt rätt! Ett litet aber var att det nu hade så lätt att regna…

Nygammal börs

För oss nostalgiker, som levde redan på den tiden det fanns kassettband och vinylskivor, var det intressant att se dessa klenoder återanvändas med nytt stuk.

...eller kanske handväska?

Det brukar inte bli många fynd med hem från marknaderna, i alla fall inte för min del. Ibland slutar det med en t-shirt av något slag, eller kanske en storpack sockar…Finessen med marknader ligger för mig på ett helt annat plan.

Hasselns hemlighet

På morgonpromenaden hör jag lärkan. Borta vid åkermarken sjunger hon – högt och jublande. Solen skiner klar hela promenaden och, nu då? Ska våren äntligen bli verklighet?

Hon syns inte - men hon hörs!

Vad har hänt idag? För en sådan solig, stilla morgon måste våren visa mig något nytt. Alldeles säkert. Fågelsången kan inte vara förgäves! Jag ökar på stegen något för att nå fram till skogen.

Jag går och tänker på en kär vän som är svårt sjuk och på hur tunn gränsen är mellan liv och död, mellan lycka och svartaste sorg, mellan framgång och motgång. Mina ögon vilar mest i marken medan jag grubblar, och först en bit längre fram längs bäcken ser jag vad hon har i beredskap åt mig idag, moder natur.

Fjolårslöv

Hon visar mig hur det gamla lämnar plats åt det nya, hur hasselns knubbiga skott har en egen vagga, ett brandsegel för trygghet innan det stora steget.

Trygghet

...en liten stund till

Någon gång måste vi alla släppa taget och våga kasta oss ut i det okända. För, det finns något nytt och alldeles underbart som väntar därute!

Att våga...

...och att vinna!

Hemåt går jag med lätta steg. Allt jag behöver veta finns här ute. Naturens bok lever – för den som vill öppna sina sinnen och läsa den.

Runt hörnet

Okänd skönhet

Våren kom av sig. Ingen kan undgå att konstatera det, men i alla fall jag när fortfarande en dröm om att den väntar bara runt hörnet. Om bara solen skiner lite varmare, om det bara inte vore så kallt om nätterna, om…ja, OM. Ett mycket litet, men mycket viktigt, ord på bara två bokstäver. Har du tänkt på hur mycket detta lilla ord gör för meningen i en mening? Ett lite längre ord – som också är väldigt viktigt – är ordet NÄR. För att inte tala om ordet INTE. Om du vill hittar du många, många fler.

Det är de små tingen som är viktigast. Lägg vikt vid detaljerna och du får ett på alla sätt rikare liv. Och glöm inte bort att samma sak gäller för orden. Ordets makt är stor. Denna  lilla mening ser ut som en klyscha, men är inte på något sätt urmodig eller överdriven.

Rofyllt

Fjällbäck på vägen till Milford Sound

Vilket ljud är det mest rofyllda? Det är säkert lite olika tycken för alla, men för mig är det nog en porlande bäck eller fågelsång en tidig morgon. Om jag får bådadera, och kanske varje dag, så lär jag befinna mig på Nya Zeeland.

Sydbokskog, vägen till Milford Sound

Sydbokskogen vid Lake Gunn är ett av Nya Zeelands artrikaste områden när det gäller fåglar. Stillheten vibrerar när de olika fågelstämmorna tävlar om vem som ska få mest uppmärksamhet. Sol och skugga är så vassa i kanterna att vandraren lätt får skråmor, och att försöka fånga den fantastiska naturen här på bild låter sig knappast göras.

Inte för inte kallas NZ för "The Land of Ferns"

Varje "Creek", som de kallas här, har sin speciella charm

Vattnet är kristallklart vart du kommer på ön. Det är bara att balansera ut och fylla vattenflaskan. Och beundra. Ingenstans är dock vattnet varmt – till den törstiges stora lycka..

Knivskarp sol och skugga

Skönheten har många ansikten

Här får allting leva och dö i naturens egen takt. Artrikedomen är bara en av de positiva effekterna av detta. Fågelsången svävar överallt omkring mig där jag går. Men, ingen enda fågel har jag sett. De svingar sig högt däruppe i takkronorna och tittar retsamt ner på vandraren.

The canopy

Om jag väntar tillräckligt länge, så kanske jag har en chans? Några fantails jagar varandra mellan de fallna trädstammarna, koketterande med sina flotta stjärtfjädrar . Inte hinner jag med att fånga dem heller…

Ferns - igen

Jag får rikta blicken mest framåt och nedåt istället. Överallt fantastiska ormbunkar, mossor och lavar. Stubbar och trädstammar är som tagna ur en John Bauermålning.

 

 

Då hör jag en stark röst alldeles nära. Den tycks prata lite för sig själv, men ändå, på något sätt till mig. Jag väntar och försöker att inte andas. Plötsligt ser jag honom, hur han högt däruppe snurrar runt grenarna i halsbrytande fart – samtidigt som han äter. Vilken virtuos!

Yellow-crowned parakeet

Denna parakit är en endemisk fågelart som lever högst uppe i skogens tak – the canopy – och sällan låter sig fångas på bild. Tur hade jag, att han bjöd mig på en liten liten glimt.

Vad är ”trolsk”?

Definitionen av ”trolsk” efterfrågades i dag – och i mitt sinne gör dessa bilder från sydbokskogen på Nya Zeeland skäl för beteckningen.

Vandring vid Lake Gunn

Bokstavligen...

Fallen, men skön ändå

Maori waka – ett konstverk

De gigantiska kauriträden användes främst till båtbyggen, och maoriernas krigskanoter – waka – bestod oftast av en enda urholkad kauristam.

 I Waitangi, på Nordön,  den 6 februari 1840 föddes den nya nationen, Nya Zeeland, när ett fördrag skrevs under av 45 maorihövdingar och representanter för den engelska kronan. Förutom att slå fast landet såsom land, garanterade detta fördrag också maorierna och engelsmännen lika rättigheter.

Till 100-årsjubiléet av landets födelse byggdes världens största krigskanot – 35 meter lång och plats för 76 paddlare.  130 krigare skulle den kunna ta. Naturligtvis byggdes den av omsorgsfullt utvalda kauriträd.

Bilder från kanotbygget

 

Ngatokimatawhaorua

 
 
Kanoten bär samma namn som den kanot som den polynesiske upptäcktsresanden Kupe färdades i när han upptäckte Nya Zeeland för så länge sedan som (tror man) 950 e.Kr.
 
 

Den vackert arbetade fören

 
I samma båthus som skyddar den stora krigskanoten förvaras också stubben från det stora kauriträd som bistod med för och akter till kanoten. Till hela bygget använde man tre kauriträd.