BBC News – How ‘OK’ took over the world.

Kul story om hur OK har utvecklats från missanpassad felstavning till att ligga i var mans mun. Allan Metcalf heter författaren till OK: The Improbable Story of America´s Greatest Word.

Allan Metcalf är professor i Engelska vid MacMurray College och verkställande sekreterare i the American Dialect Society. Han har skrivit flera böcker tidigare.

Metcalf berättar underhållande om ordets historia, och försöker också förklara varför OK är så användbart i så många språk och varför vi ofta använder det i våra konversationer. Det är inte för att det fyller någon lucka i något språk. Före 1839, när ordet introducerades, kunde vi säga till exempel: ja (yes), bra(good), fint(fine), utmärkt (excellent) eller i engelsktalande land satisfactory och all right.

Det OK kunde tillföra, var neutralitet. Titta på dialogen:

Vi kan väl ses igen i eftermiddag.

Svar1: OK

Svar2: Underbart! Eller: Om vi måste.

Med OK lägger du inte på + eller – och du måste inte förklara.

I kommentarerna till artikeln finns en matematiklärares intressanta inlägg. Han redovisar hur han använder OK till sina elever. Om eleven löst ett matteproblem, men kanske inte använt den bästa metoden – då är det OK. I betydelsen tolerabelt, men inte bra. (Här var det nära att jag skrev OK, men inte bra…)

I en annan kommentar påpekas att varje språk har behov av ett ord för att man hört och förstått en instruktion: check eller roger (radiokommunikation) fyller samma funktion. (Alla vi som är filmnördar, inklusive mig själv då, har väl hört roger that otaliga gånger…)

Intressant är också att OK används av alla, från uteliggare till presidenter och kungar. Men, inom vissa områden är inte OK så vanligt förekommande. Till exempel hos talskrivare, i formella rapporter eller i bibelöversättningar. Många publicerade böcker innehåller heller inget OK. Men ändå, menar Metcalf, är det OK som dominerar en stor del av vår språkliga kommunikation.

Visserligen kommer ordet från det stora landet i väster…men, vi måste nog hålla med professor Metcalf  om att vi väldigt ofta använder just OK – eller?