Den blomstertid nu kommer! Omplanteringstiden är till ända, och om några dagar – och veckor – spirar det i husets alla vrår. I alla fall i fönster och  fönsterkarmar. I år tog det tre fulla arbetsdagar att gå över mina inomhusväxter. Sen är det bara finliret kvar. Och njutningen.

Kan dylika evenemang gå under uttrycket ”jordslaget”? Att smyga sig på någon är dock omöjligt…det knastrar avslöjande under strumpor och skor, och risken är överhängande att trampa i mer än klaveret. Närmare bestämt i plantor, vattenkannor eller påpromenadväntande hundar.

Att äta är också svårt under den här tiden. Man får röja egen mark. Mannen gjorde tappra försök att muta in ett område före lunch. Saltkaret vajade likt en stolt nationsflagga, men fick se sig slaget av en låda tillandsia och ett gäng sekatörer. Maten fick intagas i skydd av en vattenspruta.

Inte alla uppskattade heller att bli förbisedda i tre hela dagar. Mannen är van, men när väntan på att få komma ut blev för lång, så slocknade Totti. Själva promenaden dröjde dock inte i tre dagar…så, lugn, lugn. Det blev en extraalltpromenad. Med soldofter och forsythiakänning.