Om du levt i skuggan av någon – eller något – kanske hela livet, och många gånger tänkt att du skulle ha sagt det där på festen, eller till grannen…det där du hade nästan framme, snubblande, nuddande läpparna. Men, någon annan hinner hela tiden före! Om du hela tiden får höra så mycket gott om andra – kanske din partner eller din vän – men aldrig något positivt om Dig själv: ”Sååå trevlig din man är!” ”Vilken hääärlig kompis du alltid har med dig!” Du kånkar på en osynlig vägg vänd mot världen, och det mesta du vill säga och göra tar sig liksom aldrig igenom den. Du kan förmodligen inte ens stava till ordet ”murbräcka” . Du anstränger dig till det yttersta, men allt det intressanta och slagkraftiga du har inom dig blir till en rad otydliga, otydbara tecken för din omgivning. Om någon alls lägger märke till dem.

Du är inte ensam.

Allt kan förändras i ett enda slag.

Och, det är Aldrig för sent!

Plötsligt händer något oförutsett. Du mister din vän eller partner, du mister ditt jobb eller byter jobb eller skola, du flyttar till en annan ort. Vad som helst, men på något sätt tvingas du att Börja Om.

Jag har sett det mer än en gång – denna förvandling från halvt förtvinad stickling till sprakande livskraft och smittande blomning. Plötsligt vecklar en nästan fullfjädrat fyndig och rolig, handlingskraftig och säker person ut sina stelnade extremiteter och skakar liv i slumrande livsandar. Ur gömmorna åker vandringsstaven fram, ovågat blir vågat och gamla hinder blir till nya möjligheter.

Nu har jag fått vara med om det igen. Och det känns så gott! Fångenskapen är slut. Ivriga händer lyfts högt mot himlen, och när de öppnas flyger hon ut i ljuset, mot friheten! Även de klentrogna skola se att vingarna bär! Själv följer jag henne med blicken så länge jag kan. Lite vingligt över fälten…, men sen! Vänta bara tills hon halat upp kompassen! Jag tror inte det behövs någon GPS.