En ljum kväll i en liten spansk by, Figueres, flyter vi sakta fram längs de smala gränderna. Vi glider höger uppför en trappa, och så finns han där – Dalí. Modernisten , surrealisten, mannen jag beundrat sedan långt före tonåren. Mannen med de galna ögonen och den spindelvridna mustaschen. Elefanternas elegant och de smälta klockornas mästare.

Kvällen smyger över i natt, och vi låter oss tjusas. Någon sjunger, någon mediterar, någon skatar och någon fotograferar. Allt vilar i den sammetsmjuka, spanska förtrollningen.