Vi hör ihop – eller ändamålet helgar medlen

Hej, det är jag, Totti. Vill bara göra ett kort inlägg här…

Mille och jag gör ju det mesta ihop, som synes, men matte är lite konfunderad (vad nu det betyder?) över hur jag funkar…När vi gjorde en mentalbeskrivning på matte – kul grej som jag tror jag skrivit om tidigare här – så visade jag ju att när det var fara å färde för henne (det var en massa spöken som trängde upp henne från alla håll), då sprang jag iväg och skulle hämta hjälp. Till min stora förargelse kvittade det hur mycket jag puffade och skällde på folk, för ingen kom matte till undsättning. Nu löste det sig ändå, för till slut klädde vi helt sonika av dem och visade att de minsann bara var vanliga människor – som hade fått halloweenkläder på sig alldeles för tidigt, sa matte.

Igår kom som sagt långväga lillmatte hem, och både Mille och jag blev topptokiga av lycka! Mille är den superfokuserade typen som gillar att smaka på i det läget. Han håller ett stadigt grepp i armen medan han förnöjt småtuggar och grymtar – allt under svansens svischande virvlar. Det gäller att vinkla sig undan eventuella snytingar där, samtidigt som man snurrtacklar henne så att hon skall gå in för vältning – det är min välkomstgrej. Nu är det så att jag dessutom har ett annat mycket viktigt uppdrag, nämligen att påkalla mattes uppmärksamhet, utifall att hon skulle ha missat något – i det här fallet att lillmatte var där. Man vet ju aldrig så noga med matte, för hon är ofta något som husse kallar ”disträ”. Hela familjen brukar få hjälpas åt med uppdateringen…

Hursomhelst så studsade jag som en gummiboll mellan matte och lillmatte i säkert fem minuter: Varför står ni så långt ifrån varandra? Ser du inte att hon är HÄR? NU? Men KOLLA då! GRUPPKRAM!

Nåja, jag gör alltid mitt bästa, i alla lägen. Det vet matte. Personligen tycker jag att alla ska hålla ihop. Alla ska vara lika tajta som Mille och jag, tycker jag. Och vad är det för fel med att hämta hjälp? Om vi är fler kan vi tackla problemen ihop. Fastän vi är olika så har vi ju samma mål!

Hälsningar, funktionsduglige Totti

3 reaktioner på ”Vi hör ihop – eller ändamålet helgar medlen

  1. Känner igen de där Totti…fast de spelar nog ingen roll vem som kommer hit så ska vi alltid FÖRSÖKA va först med alla buffliga å slirrepussar ska delas ut i mängder….amtte försöker alltid stoppa oss för hon tycker vi kan släppa in främmat FÖRST innan vi överfaller de…men varför då???…klart vi ska hälsa de välkomna på bästaste sättet…mamsen e nog liite mer försiktig än jag e…men jag e ju den lilla i familjen så jag försöker komma undan med de även om jag inte lyckas alla gånger
    Ja du de där spökena de va rätt läskiga men jag försökte ta de å få bort de från matte ist…snopet när de klev ur sådana där vanliga tvåbeningar ur den vita skruden…syrran gjorde oxxå en härlig tur med spökena men före de hade hon hittat hästgottis att rulla sig i så dessa spöken luktade inte människa efter hennes framfart…de luktade häst å var inte så vita efter hennes tur…ha en bra söndag…mamsen å matte hälsar!!

  2. Jag håller med dig, Totti! Det är klart man ska hålla ihop!

    Puss till dig och Mille från mig och mina flickor. (Psst. De löper!)

Lämna ett svar till AnnaLena Avbryt svar

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig om hur din kommentarsdata bearbetas.