BBC News – Is Burma’s political landscape changing for good?.
Ögonen rusar över de senaste nyhetsraderna från Burma. Ska vi äntligen våga tro på en demokratisk utveckling? Så mycket i positiv riktning har hänt den senaste tiden – men historien talar sitt tydliga språk. Landets styrande och militär är oberäkneliga.
Aung San Suu Kyi arbetar outtröttligt vidare, trots alla år i fängelse eller i husarrest. Hon har gått miste om sina barns hela uppväxt och ett normalt familjeliv för sin tro på demokrati i ett ”fritt” Burma. Hennes man förbjöds träffa henne trots att han var dödssjuk – han dog i London utan att ha återsett henne. Hur kan man offra så mycket? Hur kan man som enkel människa hålla ett så till synes omöjligt projekt brinnande i ett till synes kompakt mörker? Varifrån kommer det syre, den energi som håller elden vid liv?
Hon är en av de kvinnor i världen som jag beundrar allra mest – samtidigt som jag inte kan förstå henne. Själv hade jag aldrig kunnat offra min familj och mitt eget ”liv” för en politisk övertygelse.
Fast, ja, om det nu skulle visa sig att Burma är på rätt väg…då kanske jag kan förstå – lite. Trots allt har burmeserna aldrig givit upp, och nu har de lyckats stoppa – i alla fall tillfälligt – det stora dammbygget vid landets moderflod, Irrawaddy. Detta dammbygge har mött stort motstånd hos fler än de folkgrupper som tvingades flytta för att bereda väg för dammen, en damm som skulle bli större än Singapore.
Tankarna går ofelbart till Egypten, där jag 1981 färdades med en av de sista hjulångarna på Nilen, och sedan flög vidare över den mäktiga dammen till Abu Simbel. Vid det stora bygget av Assuandammen fick hundratals stammar flytta, och tusentals människor fick bara en pil ritad på sina hus – i vilken riktning de skulle dra åstad med de ägodelar de kunde ta med sig. Allt lades under vatten. Och hur blev det för folket längs Nilen? Jo, Nilen, som i tusentals år svämmat över så att marken fick näring, slutade svämma över, markerna blev obrukbara och folket längs floden kunde inte längre odla och leva som de alltid gjort. Vad som hände med djurlivet vill jag inte tänka på.
Men, när det gäller Burma har aktivister långt utanför landets gränser protesterat mot bygget av Myitsonedammen. Dels räknas området kring Irrawaddy som den plats där Burma föddes, dels är detta osäker mark – mellan två tektoniska plattor – och en jordbävning här vore en katastrof. En tredje anledning är Kinas exploatering av naturtillgångarna, såväl i Burma som i omkringliggande länder, allt i jakten på energi.
Även om bygget bara har skrinlagts för tillfället, så skulle det kunna vara ett tecken på att den burmesiska regeringen till slut börjat sätta folkopinionen före ett ekonomiskt intresse. Kina har köpt in mycket mark i Burma, precis som i hela regionen, och vi vet ju att deras tentakler sträcker sig över snart sagt hela världen. För några veckor sedan kunde vi läsa om ett projekt på Island där Kina ville köpa en del av hela ön.
Det är stort att våga stå upp mot det mäktiga Kina, som Burmas regering nu verkar göra. Och, tänk att kunna ändra historien i sitt land, som Aung San Suu Kyi gjort – att göra så stor skillnad att många miljoner människor får det mycket bättre. Det måste vara något alldeles oerhört fantastiskt, ja rent av obegripligt.
Aung San Suu Kyi tilldelades Nobels fredspris 1991, men fick inte själv ta emot det. Hennes man och två söner fick representera henne i Oslo.