Christchurch drabbades 2011 av flera stora jordbävningar och ett flertal efterskalv skakade staden under julhelgen när vi var där. Visserligen stannade vi bara någon natt, men man ville inte gärna bo i ett flervåningshus. Vårt vandrarhem  hade annonserat att de klarat sig oskadda vid de större skalven i februari och juli, och det kändes skönt.

Väl inom stadens gränser letade vi efter ”vår” gata och hittade den ganska snart. Vägbeskrivningar är inte alltid lätta att följa, men med lite hjälp hittade vi. En smärre chock infann sig dock när vi hittat fastigheten och tittar tvärsöver gatan.

Före detta kyrka

Inte mycket fanns kvar av denna kyrka. Och när vi tittade ner i själva gatan under oss förstod vi att vi verkligen hamnat mitt i jordbävningsområdet.

Lappat och lagat

Vårt vandrarhem var dock helt intakt, trots att det bara låg två meter från trottoaren här. Under bilfärden in hade vi sett en del raserade hus, så vi bestämde oss för en kvällspromenad för att titta på förödelsens omfattning. Människan fungerar så, det är bara att acceptera – man vill se det med egna ögon.

En övergiven blå (mar)dröm

Ett kvarter bort var allt kusligt tyst och övergivet. De flesta hus stod kvar, men ingen fick bo i dem.

Inspekterat - utrymt

Alla drabbade fastigheter var inspekterade och hade en lapp väl synlig som visade om de var möjliga att bo i eller ej. Affärslokaler och restauranger var stängda de flesta.

Rivet

En del hus var i så dåligt skick att de rivits helt och hållet…

Lappat och lagat... igen

…andra lagades så gott det gick. De flesta var dock ännu inte åtgärdade.

Påbörjad lagning

Många gamla, fina hus var fortfarande under reparation – bakom noggranna avspärrningar. Stadens katedral, däremot, verkade bortom all räddning. För varje jordbävning har den rasat samman allt mer och vi kunde inte ens komma fram dit eftersom hela den stadsdelen var avspärrad.