Nej, naturligtvis kunde inte heller nybyggena stå emot naturens kraftdemonstrationer. Det största skalvet som drabbade Christchurch motsvarade 6,3 på richterskalan, och glashusen regnade skärvor.

Längre in mot centrum var allt avspärrat. Skymningen kom ganska fort, och vi vandrade genom en veritabel spökstad. Inte en människa syntes. Någon ensam fågelröst hördes – annars en onaturlig tystnad.

Man kan omöjligen förstå hur mycket som måste åtgärdas när en så stor del av stadens byggnader förstörts. Det behöver inte synas utanpå dem – men inspektionsskyltarna talar sitt tydliga språk – det är livsfarligt att gå in.

Tillfälligt bortflyttade  – men snart tillbaka! Det nya växer ur det gamla. Här stadens konstgalleri med matchande nybygge bakom.

På morgonen när vi skulle packa och åka därifrån kom ett nytt efterskalv. Sängarna skakade, fönstren skallrade och småsaker ramlade. Men, det var över på några sekunder. Vandrarhemspersonalen konstaterade vant och med en axelryckning att det där nog var ungefär en 4 på richterskalan. Så fick vi vara med om det också. En turistdos av en dödlig fara som invånarna lärt sig leva med.