Brunbränd står hon där i kylan utanför stationen. Resväskan ensam vid sidan. Jag ser henne på håll och lyfter handen till hälsning medan jag banar mig fram längs trottoaren. Men hon ser inte mig, inte riktigt än. Jag hade inte hört hennes röst på en hel månad, så först kände jag inte igen den i luren. Nu står hon där, stark och frisk – våra ögon möts och ett stort leende sprider sig över hennes ansikte. Jag har inte långt till tårarna. Jag är så oändligt stolt. Min flicka.

Efter två månader så långt borta känns det konstigt att komma hem, det förstår jag. Men ändå härligt. Hennes resebrev har andats total harmoni. Hårt utomhusarbete varje dag och långa kreativa kvällar. För oavsett hur mycket hon arbetade så blev hon aldrig trött, säger hon. Djungeln och djuren blev hennes liv, och människorna där kan man bara älska.

Styrka och kraft strålar ut från denna späda kropp efter höbalning, kalvmärkning, stigröjande medelst machete, dikesgrävande, byggande av fällor, räkning av fåglar och ödlor och mycket mer. Utan stress, nära naturen, får du ett rikt liv. Ett sinnligt liv. Ett liv där du använder alla de gåvor du fått på ett sätt som inte är möjligt att göra hos oss, här hemma i Sverige.

Funderar du på att göra en insats för naturen och livet – bli volontär och känn att du gör skillnad. Du ångrar dig aldrig.

Två välkomstgosande gossar