Lördagsmorgon och solstrålarna har inte knackat på rutan ännu. Igår var en fantastisk dag, en dag full av ljusa löften om mera. Blommorna i mitt fönster spricker ut i försiktiga leenden – eller i alla fall nästan. Pelargonerna har ännu inte satt knopp, men ett par små hibiskussticklingar visar att de minsann har denna förmåga trots sin ringa storlek. Märkligt egentligen. Hibiskusblomman är ju oftast mycket stor, och väldigt stor i förhållande till en trebladig stickling av ca 7 cm längd.

Den lilla dubbla Saint Paulian tittar upp som  Venus ur sitt snäckskal, och de små knopparna är alldeles alldeles bedårande.

I österfönstret trivs en del suckulenter över vintern, och en luden kalanchoe som jag är mycket förtjust i. Hottentottkrassulan är också en favorit. Snart kommer dock pelargoner, hibiskusar och bougainvillea att slå ut dem med sin sprakande blomsterprakt.

Mitt i rummet står mitt parasoll…och dess nya skott är intagande med sina graciöst spindellika former.

I det stora västerfönstret är mycket på gång. Några fina pelargonsticklingar av Jane Eyre kamperar under glasbänken och den lilla porslinsblomman gör skäl för sitt namn.

Nu har solen intagit sin självklara plats i vårfönstret och den ryska begonian, orkidéerna och alla andra växter vänder sina ansikten mot det välkomna ljuset.

Just den stora, ryska begonian har många fascinerande ansikten. Också dess mjuka, vattenfyllda stjälkar och rotstockar är oemotståndliga för kameraögat.

Suckulenter och fjädersparris bildar sedan sköna kontraster till alla blommande växter. Som alltid klär de varandra.

Det finns hopp om utslagen, gyllene forsythia till påsk. Fast den hinner säkert slå ut före den stora helgen i år – i alla fall inomhus.