Grannen runt hörnet har en varm och solig söderrabatt. På min väg med Mille och Totti denna morgon dras blickarna genast dit – och naturligtvis har han även detta år ett gyllene blickfång!

Vi går vidare mot skogen och jag tänker mig ett högervarv den här gången – mot klockan. På något sätt känns det rätt idag när vi ändrar tiden lite efter eget behag…Denna stig har vi inte gått på någon vecka, och den kommer med nya överraskningar – någon har lämnat, eller planterat, krokusar mitt ute i skogen!

Ju längre in i skogen vi går, desto fler krokusar ser vi. Den här lilla har kämpat sig upp genom genom löven, medan andra tar det mera bokstavligt…

Genom ”fåratäppan” går vi långsamt, för solen skiner varm och skön och små solar strålar också från det torra gräset längs stigen.

Hundarna är varma och törstiga, så vi tar en tur nedåt bäcken för att svalka magen både utanpå och inuti. Men, bara för deras del alltså…för mig är det lite tidigt ännu med dylika våtvaror.

Har du tänkt på så många nyanser en blåsippa kan ha? Ibland har en hel grupp samma färg, men i andra klasar kan nästan alla vara olika.

Ute på ängarna skiner solen ännu starkare och hagtornskvistarna lyser i fantastiska grå nyanser. De begynnande blomknopparna syns bara som ärtstora, röda punkter.

Vi går för en gångs skull genom en av parkerna hemåt, bara för att se att en del fina tallar huggits ner. På marken vid en av dem ser jag plötsligt en välbekant figur, men kvick är han när kameran kommer fram…

För visst är det ytterligare en kär gäst som kommit redan! Han säger ingenting, men den mångfärgade,  glittrande fjäderdräkten avslöjar honom. Välkommen tillbaka till oss!

Upprymda och varma går vi genom gatorna sista biten hem. En sväng i trädgården med en titt på den knoppande magnolian och en vinglande nässelfjäril  – så är morgonpromenaden fulländad.

.