När jag åkte tidigt i morse var de bara i vardande. Framåt kvällen när jag kom hem och gick in i storarummet stod en sky av plommonblom i mormors krus. I kvällsljuset lika vackra som jag minns dem från hennes trädgård.
På rygg i gräset under fruktträden låg jag ofta som barn och kikade upp mot himlen mellan blommande grenar. Molnens former och binas dans, min älskade katt Måns spinnande vid min sida. Jag saknar fortfarande min mormor och i drömmen ser jag henne ibland. Ungefär som i Körsbärsdalen ser jag henne stå och vinka. I Nangijala.

Våren e nog den finaste årstiden, men kikar jag ut nu så e de snö och blåst…inte alls något skönt väder att vara ute i nu, men de försvinner nog lika fort som de kommer…bara ta på sig vinterkläderna igen!*L* Ha en skön lördag! kramiz