Amnesty kritiserar utvisning av uigurer – Utrikes – Utrikes.
På hemväg från jobbet hör jag en reporter i radion prata om utvisning av uigurer till den oroliga provins de kommer ifrån i Kina. Tydligen är Sverige det enda land i Europa som efter beslut om avvisning verkligen skickar tillbaka uigurer till ett mycket osäkert öde.
Så mycket kännedom har jag om Kina att jag vet att risken att bli torterad och mista livet är mycket stor om de återvänder. Vi har ögon och öron, och vi har talat med människor i angränsande områden som kunde vittna om hur de blivit behandlade. Troligtvis har fler än jag också läst i medierna om hur detta folk behandlas av kineserna och kan därför dra några enkla slutsatser.
Jag säger inte att alla flyktingar ska få stanna och jag har inget att anföra mot individuell prövning av varje asylärende. Det finns inga enkla slutsatser. Men, kontrollera – om möjligt – vad som hänt de som redan utvisats. Bestäm sen över liv och död. Och lev med det.
Leya 
Jag har ofta funderat på vilken utbildning och erfarenhet de har som beslutar om flyktingars asylansökningar. Är de tillräckligt kompetenta, känner de till situationen i de områden som det handlar om, gör de regelbundna resor dit för att på ort och ställe bekanta sig med situationen där? Det gäller både de som beslutar om enskilda fall och de som drar upp riktlinjerna för asylansökningar från olika områden i världen. Det skulle va mycket intressant att få veta vilka kriterier som gäller och resonemanget bakom.
Absolut. Jag tror mig veta att det inte görs några regelbundna resor dit i alla fall. Man kan till och med misstänka att det litas på de på platsen lokala myndigheternas försäkran om att allt går riktigt till. Här finns mycket att göra.