Ibland går hundpromenaden inne i samhället istället för i skogen. När regnet fått övertaget eller när jag har osedvanligt bråttom. Eller…när någon av herrarna tydligt meddelar att han vill förlägga promenaden åt ett visst håll och inte alls åka bilen en bit.

Längs vägen växer många häckar och buskar som fortfarande har behållit sommarfärgen. En tålig och vacker häck bildas gärna av olika sorters cotoneaster. Här som ett friskt sommarregn!

I vägkanterna falnar vårens liljekonvaljer – nu övermogna med giftiga bär.

Ett av mina favoritträd är rönnen. Den är vacker hela året med sitt skira bladverk och sina vita blomklasar. Den verkliga prakten är förstås här och nu – om hösten.

Hemåt på den lilla stigen längs med husen ser jag björkarna få guldslantar och några få har redan singlat ned.

Den är nästan över, syrénhortensian, men fullständigt ljuvlig. Minner om romantik och gamla spetsar. I min ungdom kallades färgen för gammalrosa, vilket är passande än idag. Höstens sista klasar har lagt sig att vila mot det grå stengärdet. Jag måste bara stanna en stund och njuta. Några svaga solstrålar vågar sig fram och jag lutar mig mot de gamla, trygga stenarna.

Vidare igen och det mörknar snabbt nu. Det blir en kall natt.