Mitt i veckan blir utmaningen att fundera på vad som inspirerar en del – mig till exempel – att blogga. Bild önskades på mig när jag befinner mig i sagda inspirerade tillstånd…

Inspiration? Naturen förstås, helst ensam då, eller på vandring med son eller dotter. Eller bara sitta och vara, utan att säga så mycket. Hundarna förstås, men på det har jag ingen talande bild där jag själv är med…Humor är ett av livets under – den håller mig levande och frisk. Resor förstås, till nya platser med spännande människor och händelser. Och så fotografering. Dessa fruktlösa försök att hålla fast ögonblicket, det fantastiska, som inte låter sig fångas som det verkligen syns och känns. Inte ens om jag försöker sätta ord till bild…

Det finns inte många bilder på mig själv eftersom jag brukar stå bakom kameran. Något fann jag, och jag sänder tack till man och barn för att jag fått leta i era arkiv.

WordPress asks: What inspires me to blog ? Well, Nature does – and then, I’d rather be alone… Travelling with my family near and far, experiencing new people, new places. Humour – joy and wonder. Walking alone or with my son or my daughter – just sitting, contemplating life and its quiet wonders. Alone, together, in silence. Photographing, in futile attempts to make some of those great moments last. Maybe the photos cannot make you see what I saw or feel what I felt, but still…If I really try, if I put in some words too, then maybe you will get a hint…a touch of that untouchable feeling I had…?

There are not many photos of me as I am usually the one behind the camera, but I have searched – and I have found. Some. Thank you husband and children!