I går kväll tittade vi på Johan Palmgrens dokumentär ”Familjen Persson i främmande land”. Den handlar om hur Pelle Persson, från lilla Ballingslöv här i Skåne, som ung for ut i världen och hamnade i Pakistan i 40 år. Där gifte han sig och fick två döttrar. Hans sätt att uppfostra dem till fria kvinnor stämde inte överens med det gängse sättet att uppfostra flickor på i Pakistan och när släktingar hotade att tända eld på flickorna bestämde han sig för att flytta tillbaka till Sverige med sin familj för en tryggare framtid. Men ingenting blir som de tänkt sig.
Det här är en film som alla skulle ha glädje och nytta av att se. Den handlar om hur svårt det är att bryta upp och byta livsmiljö så totalt och hur mycket familjen betyder i livet. Och det handlar om den vanliga, lilla människan och våra grundläggande rättigheter till ett värdigt liv. Vi ser hur krånglig byråkratin är i Sverige och hur svårt det kan vara att komma in i gemenskapen med alla oskrivna regler som finns. Pelle har till exempel inte använt någon klocka på 40 år…
Klicka på länken och se trailern! http://www.moviezine.se/video/205099
Yesterday we watched the documentary about the Perssons who had lived in Pakistan for 40 years, and how the father, Pelle (actually from a little village close by where we live), seeing his two girls being dangerously threatened because of their western upbringing, now decided to return to his home country for a more safe and secure life for them. Their dreams do not that easily come true and Sweden is not the Sweden he left forty years ago. Bureaucracy and hidden agendas are not easily managed, and the language is difficult for his wife. Pelle has not even used a watch for more than 40 years – and Time is everything here in Sweden. Nothing really comes out the way they had hoped…
This is a documentary everybody should see. It’s about life and how difficult it is to break up even if you must. It’s about how much your family means and about human rights, but also about all the obstacles you have to face with a totally different lifestyle.
Click the link and see the trailer! http://www.moviezine.se/video/205099
Leya 
Reblogga detta på Ta hendene til din kjære – se på dem og hold dem hardt Disse hendene skal du følge, leie og lede. Du skal få føle på varmen fra dem og kjenne en inderlig glede. De skal stryke deg og de skal holde rundt deg – de er ikke skapt for å såre i vrede For du skal ikke alene mer vandre. De skal klemme og kose og aldri klandre De skal skjerme deg for det du ikke selv ser. De skal elske og aldri forakte – bare hjelpe når du ber. Disse hendene skal jobbe for at dere skal få det godt De skal gi – og du skal takke for det du har fått. De skal tvinnes sammen i kjærlighet og være ømme og gode og et tegn på inderlighet Hendene du holder er sterke og unge De skal gjennom mye for din skyld når dagene er tunge De skal stryke og klemme og være gode og fromme De skal ruske i ditt hår og takke når dagen er omme Disse hendene skal følge deg gjennom livet. De skal holde fast ved deg og verne om samlivet De skal være hos deg når alle andre har gått De skal aldri slippe men holde fast og tørke tårer når du har grått. Hendene skal bære din ring med rette Den skal skinne og for alle berette Jeg elsker deg! – kan den bekjenne Det er bare en som har maken til denne En dag er hendene blitt ru og grå Hver fure og rynke forteller om livet som bak dere lå Dere kan minnes den dagen i dag – da et livslangt bånd Ble knyttet Og fra denne dag dere gikk Hånd i hånd..
Made me happy and sad at the same time!
Yes, doesn’t it.
Jag har hört om den här filmen tidigare. Gick den på svt? I så fall kanske den går att se i efterskott – det verkar vara ett bra tips.
SvT2. Den går i repris ett antal gånger såg jag, så det går säkert bra. Den är gjord med värme, men en del retar sig på vårt språk kanske…Skånskan. Jag läste någon recension som talade om ”bonnigheten” och blev lite beklämd. Då har man missat andemeningen med filmen.
Bra, det ska jag försöka pricka in. Jag ser sällan teve, det blir inte av.
Det finns en utbredd stockholmschauvinism i media, som yttrar sig bl a i föraktfulla kommentarer om dialekter. Bättre i Norge, där man insett att det är något som berikar.
Sounds really interesting and eye opening. Sometimes the new land is not very welcoming (although they might claim to be so) and learning the language and finding a job may be quite difficult.
I think there is always difficulties with moving – especially if it means another culture in every way. A really good movie – heartwarming too.
Looks like a fascinating documentary. Cross cultural issues are never easy. I wonder if the father imagined when he first went to Pakistan that he would one day return to Sweden?
I don’t think he really did. He was a wandering soul, and he loved Pakistan. If it hadn’t been for the danger his girls were in I guess he’d never had returned. My husband comes from the same village in Skåne and went to school with Pelles younger brother!
It’s hard to know, sometimes, which place will be your ‘forever’ country.