The rules are simple:
1) post a black & white photo daily for 5 days
2) Invite someone different to participate each day. (because no one wants to play alone!)
For Day 3, I am happy to invite Ninnao at http://ordibild.com/2015/ She is a colourful young lady who loves pictures and reading too. I wonder what she would come up with in black and white?
No strings attached if you don’t feel up to it.
Leya 
Tack snälla rara Leya!
Men som jag skrev till din kommentar på min blogg – jag hoppar över det! Åtminstone den här gången!
Delvis också för att jag inte riktigt tycks hinna med mig själv ens för närvarande. Eller rättare sagt – jag måste prioritera mig själv en smula med dels avkoppling dels motion och träning. Blivit fruktansvärt mycket datorjobb senaste tiden.
Bland annat det där lilla tolvsidiga programbladet i A5… fast nu är det klart, tack och lov! Och jag har fått mycket beröm för det vilket jag är jätteglad över! 😃
Grattis! Beröm behövs – för alla människor. Även lärare…
Är du lärare? Då ska du verkligen ha extra beröm för allt arbete du lägger ner.
Extra vet jag inte…men det är viktigt att alla får känna att de gör en insats! Tackar för omtanken!
Jag hade aldrig klarat av att vara lärare. Oavsett åldersgrupp.
Det trodde inte jag heller att jag skulle…men jag halkade in på den banan trots att min man var lärare och jag verkligen tyckte att det räckte med en i familjen. Det är fantastiskt att få jobba med ungdomar. Faktiskt. Se dem växa och utvecklas. Det händer så mycket under de tre år jag har dem – de är då 16-19 år gamla. Det är med stolthet och tårar jag ser varje studentexamen…hur de små ettorna blivit treor och studenter. De flesta färdiga att flyga!
Det är tur att det finns såna som du, när det nu finns såna som jag…
Visst är det! Alla behövs! Men jag har inte så mycket ork kvar – det administrativa är för mycket och jag har blivit äldre och eleverna har förändrats…Det är dags att sluta snart.
Jag har aldrig varit bra på ett ”ta” barn. Framför allt inte i grupp. Om jag möter dom en och en som en personlighet kan det vara okay.
Jag är nog lite mycket åt arpergerhållet i det avseendet. Den förklaringen tänkte jag aldrig på förr, innan jag fick diagnosen adhd. Nu har jag lärt känna mig själv och accepterar att jag inte är så bra på vissa saker, men väldigt bra på andra.
Fast i vissa sammanhang kan det vara enklare att säga att man är introvert… hehe
Den enkla utvägen är i alla fall bäst om man har ont om tid ;-D. Jag har haft flera elever som haft diagnosen, och de är speciella – men jag har älskat dem alla. Begåvade var och en på sitt sätt. Ytterligare en fördel med jobbet…
Egentligen är alla människor speciella, men på olika sätt. Finns nog inget ”normal”. (Vad nu normal skulle vara) Egentligen!
Precis…det låter tråkigt också. Vem vill vara normal – att ständigt passa in i normen? I min familj, till exempel, är vi nördar allihop, var och en på sitt sätt.
Det låter härligt! Jag önskar jag hade en nördfamilj! 😀
Du får skaffa dig en! Min dotter hängde en egenhändigt textad pappkartongbit : ”Student söker bostad” om halsen och gick runt i Malmö när hon letade husrum – fick tre erbjudanden direkt och fixade bostad samma dag! Nu har hon bott där i två år. Bara ett exempel…
Haha! Bra idé! Tror bara inte att det funkar lika bra för den som är betydligt närmre pensionen än puberteten.
”Mormor söker barnbarn att passa!” i så fall.
NEVER-NEVER-NEVER!!!!!!!
Ha, ha, ha…!
😉
Konstigt många jobb där det administrativa runt ikring jobbet tar så mycket tid att man knappt hinner med själva jobbet. Hade en sån här konversation med Eva-Lisa häromdagen som är författare. Men där var det förstås snarare marknadsföring av sig själv det gällde
Det förstår jag. vi brukar skoja om att ”Har vi tur får vi undervisa lite också…”
😃 det är skönt när man kan ta saker och ting med lite humor. Hihi.
Vacker bild. Hur många olika fotoutmaningar är du med i egentligen? 😉
Åh…jag brukar vara med hos Cee och på travel och WP. Nu blev jag inbjuden till en B&W, kul att försöka även om det är svårt. Utmaningar får oss att verkligen lägga in känslan och att lära mera, tycker jag.
Ja det är sant, bara man hinner med allt så.
Jo…det blev ju lite mycket nu…men då bara hoppar jag över något!
Great B&W Ann-Chrstine – the lighting and shadows give the letters beautiful depth.
I love letters, and this visit to the museum was really great. I’m glad you like them!