Extra allt

Magisk magnolia

Positiva överraskningar har alldeles egna och annorlunda effekter när det gäller väder. Idag skulle det regna och vara ungefär 15- 16 grader, alltså ganska svalt. Man väntar och förväntar sig detta så långt fram på dagen att det blir svårt att ställa om trots en ögonbrynshöjare på termometern. Idag blev det sol och 5-10 grader varmare än meteorologerna spått, vilket för mig resulterade i minst tre saker utöver sagda faktum: För det första att jag gick iväg i alldeles för mycket kläder – som jag visserligen kunde ta av mig under promenaden, men övervarm blev jag dock. (Hundarna drog för raka linor på huvudet i ån, men det anstår ju inte människan i andra änden…) För det andra att det här blir en dag man minns några dagar framöver, och i och med detta blir den till ett kärt samtalsämne redan vid fikat i morgon. Det allra viktigaste är naturligtvis nummer tre – hur mycket en sådan dag uppskattas och värderas just för att den inte var väntad.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera vad som framkommit i frågan. Kanske kan jag kort konstatera att det är gott att inte allting är förutsägbart. Samt, hur tråkigt livet vore om motsatsen gällde. Leve släktet meteorologer!

Tillbaka till naturen – lyssna inåt

BBC News – Lack of contact with nature ‘increasing allergies’.

Inte ”vad var det jag sa”, men nog skulle jag vilja säga det – eller snarare skrika det högt! Sunt förnuft och mänsklig intuition, att tänka och känna naturligt och sinnligt. Att ha alla sinnen öppna innebär nästan bara positiviteter. Men också mycket frustration.

Att vetenskapligt bevisa det som många människor förnuftsmässigt redan vet är idag en nödvändighet. För, de flesta västerlänningar har avlägsnat sig alltför långt från naturen för att längre förstå den. Många gånger ses den istället som obegriplig, ja rentav som en fiende.

Om du är uppvuxen nära naturen, så har du förmodligen redan mycket kunskap om det samspel som krävs, en kunskap som de urbana människorna inte besitter. Vi är lyckligt lottade, vi lantisar. Nu har finska forskare konstaterat att vi har färre allergier än stadsborna. Det finns helt enkelt en massa nyttiga bakterier på och i närheten av oss, bakterier som gynnar vårt immunförsvar. Man har alltså insett hur viktiga grönområdena är i städerna – och det gäller att anlägga fler för att vi ska må bra.

En skotsk studie visar att stresshormonerna ökar om det inte finns grönområden i närheten av där vi bor och att äldre människor med kort avstånd till parker håller sig friskare än de som bor längre ifrån. Från London rapporterar forskare att små barn har större chanser att leva gott och må bra om de har nära tillgång till naturområden. The National Trust konstaterar också att med allt större avstånd till naturen så förlorar barn både i hälsa och utbildningsresultat. Man menar att vi rent biologiskt har utvecklats över årtusendena att svara positivt på och må bra av en omgivning och miljö som rimligen skulle kunna förse oss med allt vad vi behöver för att leva och växa.

Vad säger man? Ungefär det jag skrev i första meningen…

Något galet är det med ett samhälle där så många mödrar behöver böcker och kurser för att klara av att ta hand om sina spädbarn, något galet är det när den där omedelbara kontakten, lyhördheten och det intrikata samspelet inte längre uppstår mellan mamman och hennes nyfödda barn. Min gamla mormor sa alltid att man skulle vara sig själv och att ”lite skit har ingen dött av”. Vågar jag säga att jag inte är pedant hemma? Som människa ska du lyssna mer på och lita till dig själv. Det finns kvar där inne någonstans – allt du behöver.

Min mormor  levde nära naturen och som trädgårdsodlare spenderade hon större delen av dagen utomhus och jagade inte dammråttor mer än en gång i veckan. Hon hade höns, kaniner, katt och hund, och födde alla sina barn hemma i soffan. Hon var inte sjuk en dag under hela sitt verksamma liv.

Vårvandring och blomning på ängarna

Det finns inget ”mellan”

När jag var barn var det ganska exakt två veckor mellan hägg och syren, och med syrener smyckade vi gymnastiksalen till skolavslutningen, som då ägde rum omkring den 6 juni. Ingen ska säga att vi inte ser något av klimatförändringarna – och ändå är det här obetydligheter. Det jag är ute efter är att många i min generation vägrar se att någonting händer och att det händer snabbt. Det är så enkelt – tänk på dina skolavslutningar och du kan inte tänka bort faktum.

De senaste åren har jag haft svårt att hitta blommande liljekonvaljer att sätta på min älskade mormors grav på Mors Dag. Vid den tidpunkten är de nämligen överblommade. Hon älskade liljekonvaljer, mormor, så jag plockar de halvvissna blommorna och sätter där ändå. Någon liten vit klocka finns kvar i toppen i alla fall.

En vacker dag som denna vandrar jag ändå nöjd över skog och äng. Skjuter ifrån mig de större problemen och njuter av skönheten. Allt har slagit ut, skrev jag för någon dag sedan – och här är några av allt.

Plommon

Bigarrå

Björk

Hägg

Syren

Bok

Bok

Lärk

Ormbunke

Liljekonvalj

Kabbeleka

Gullviva

Magnolia

Camellia japonica

Camellia Williamsii ”Brigadoon”

Camellia japonica är en nästan osannolikt vacker växt som jag har försökt odla hemma på fönsterbrädan ett par gånger, men misslyckats. Till slut har jag insett att jag helt enkelt inte kan ge denna skönhet de yttre förutsättningar den behöver.

Kamelian är egentligen en buske som växer långsamt och vill ha det ganska svalt – mellan 10 och 18 grader är idealet. Den är också kalkskyende och vill ha sur jord. I sin rätta utomhusmiljö kan den bli 6-8 meter hög och växer nästan som ett litet träd. Bladen är mörkgröna, glänsande och läderartade och kan bli ca 10 centimeter långa. Blommorna kan bli upp till 10-15 centimeter i diameter och kan vara enkla eller fyllda. Blomfärgen är vit, röd och rosa i olika nyanser. Kamelian blommar på våren.

Namnlös skönhet

Växten är uppkallad efter apotekaren och forskningsresanden G.J. Kamel från Manila. Han levde på 1600-talet och kan ha varit den som först tog kamelian till Europa. Artnamnet japonica betyder naturligtvis ”japansk”. På 1800-talet var kamelia en vanlig krukväxt i Sverige. Som barn såg jag den ett flertal gånger i äldre trähus där den trivdes alldeles utmärkt. Förr fanns det oftare svala, ljusa rum i bostäderna, kanske ”finrum” där man inte eldade fullt som man gör idag.

I Madrids botaniska trädgård var det inte mycket som blommade just denna dag, men på väg mot utgången, efter en skön vandring i solen, upptäcker jag en ovanligt vacker samling av blommande kamelior. Mitt resesällskap satte sig tålmodigt vid kanten av en damm och väntade. Sanningen att säga glömde jag nästan bort honom, och själv somnade han till och föll sånär i dammen.

Camellia Williamsii ”Citation”

”Adolphi Audusson”

”Betty Sheffield Supreme”

”Saluenensis”

”Horto Loureiro”

Williamsii ”Debbie”

”Debbie” igen…

…och igen

Nygammal vals med folk och fä

El Rastro är Europas största second hand-marknad, och den är öppen söndagar från åttatiden på morgonen. Här finns verkligen allt. Inklusive ficktjuvar förstås, så det gäller att hålla i grejerna. Madrid bjuder naturligtvis på flera marknader och varje liten stad eller förort tycks ha sin.

Jag tycker om att besöka åtminstone en marknad vart jag än kommer i världen. Fisk och blomster står naturligtvis högt i kurs, men också till exempel loppmarknader är kul. Vi besökte tre helt olika marknader, två av dem i Madrid med förort och den tredje i Segovia, ca en timmes bussfärd utanför staden.

Önskas mera stjärt?

På den minsta marknaden, i en förort till Madrid, såldes mycket underkläder och frukt. Man kunde till och med stå med sitt tygskynke liggande mitt på gräset och sälja en enda väska eller ett enda parti kalsonger. Jordgubbar stora som potatisar kostade 1.50 euro kilot.

I Segovia var det högre klass på sortimentet och man fokuserade på skor och leksaker.

Skinn är stort i Spanien och överallt såg jag vill-ha-saker...

Jag kunde gott tänka mig ett par av både de gröna och de lila, men priset, priset… De kostade ca 1200 kronor paret. Reskassan var helt klart feldimensionerad.

Om jag fortfarande hade haft små barn ...

Mat, färg och form, design och arkitektur – allt är de bra på, spanjorerna. Nu har jag inga barnbarn att köpa till (hoppas det dröjer) och inga bekantas barn eller barnbarn – så de sköna träden fick stå kvar i sin skog.

Som fastnitade stod de här två - mitt i larmet

Tillbaka i Madrid på riktigt stor marknad, råkade jag på de här två vännerna. Helt klart var de kompisar och tillhörde någon av marknadsståndsägarna. Men, blickstilla stod de mitt bland folk, cyklar, motorcyklar, bilar, barnvagnar och barn, tutor, visslor, musik, skratt och skrik. Jag pratade en stund med dem och extra mycket med den större hunden, som nog var lite äldre och lite för tung för att det skulle vara hälsosamt för honom. Vi kom bra överens och han höll faktiskt med mig. Men, frestelserna i en stor stad är många…

 

Baren är öppen

…och precis som vi människor behöver slinka inom en bar här och var, så behöver väl hundarna det också. Överhuvudtaget tog man ganska bra hand om sina djur, i alla fall de vi såg.

Det blev många cortados och en del churros - lägg märke till paraplyet...

En cortado är en espresso med mjölk och churros kanske kan liknas vid våra munkar i smaken, dock ej till utseendet. Ack, så lätt det är att bli beroende av det där lilla extra…

Att spela på glas är nog något som alla gjort som barn. Men den här mannen var en virtuos!

Ingen marknad utan musik förstås! Allt från positivhalare till vattenglasspelare fanns här och vi stod och lyssnade på var och en ett tag. Så skicklig var mannen ovan, och tänk bara vilken tid det måste ta att stämma allt rätt! Ett litet aber var att det nu hade så lätt att regna…

Nygammal börs

För oss nostalgiker, som levde redan på den tiden det fanns kassettband och vinylskivor, var det intressant att se dessa klenoder återanvändas med nytt stuk.

...eller kanske handväska?

Det brukar inte bli många fynd med hem från marknaderna, i alla fall inte för min del. Ibland slutar det med en t-shirt av något slag, eller kanske en storpack sockar…Finessen med marknader ligger för mig på ett helt annat plan.

Kalla händer men varmt hjärta – Madrid i april

Fikadags

Det blev mest inomhusfika. En härlig vecka, men kylan ville inte släppa greppet riktigt. Många ljuvliga människor, kamelior och hundar, fantastiska byggnadsverk och njutbar konst senare – kom värmen. Vi tar en promenad i denna förtjusande huvudstad när vi värmt upp oss en smula!

Utanför Pradomuseet

Tillbaka igen!

Magnolian blommar

 

Våren är här på allvar nu när jag kommer hem. Magnolian i full blom och lövsångarens spröda toner singlar ner genom björkens hängen – underbart!

Baksidan – en högst ovetenskaplig fundering

Allting har en baksida. Medaljen till exempel. Nog tittar du väl på baksidan av tavlan eller skåpet innan du köper det – så att man inte fuskat vid tillverkningen? Hur ser det ut i trädgården mot gatan? Vad gömmer sig på baksidan?

Det känns som om ordet baksida oftast används i negativ betydelse, med en något kryptiskt inbakad hemlighet. Ofta används det i bildlig betydelse. En enkel uppslagning av ordet ger följande: Ordet baksida består av bak och sida, där bak är ett fornsvenskt ord med betydelsen rygg; baksida. Sida har i fornsvenskan betydelsen bred; vid; låg. Sida kan ha betydligt fler betydelser än ordet bak. Till exempel sida i en bok, kroppssida, yta eller kant, håll eller riktning, part eller parti, aspekt, egenskap. Kanske är det därför som en sammanslagning av de två orden blir så fruktbar?

Naturligtvis förändras ordens innebörd över tid, men det skulle ta för mycket tid och kraft att fördjupa sig i varje spännande ord man börjar fundera över. Det går an att fundera och skrapa lite på ytan…

Hursomhelst så tycker jag att baksidan oftast är mer intressant än framsidan. Baksidan säger mer om människor än fasaden – framsidan. De flesta försöker nog visa en snygg framsida även om baksidan inte är så i ordning. Den du vill vara kontra den du verkligen är… Framsidan betyder också mycket när du ska göra dina personliga val i livet. Om det sedan är hus, man, fru, tavla eller bok.

Om vi tänker på hur naturen ordnat det, så kanske jag menar det vi kallar undersida istället för baksida – men ändå. Det är ju en baksida det också. Framsidan måste vara funktionell och samtidigt attraherande – i alla fall på tilltänkt partner eller pollinerare. Samtidigt måste växten eller djuret verka avskräckande på fiender. Vad gömmer sig egentligen på baksidan?

Begonia

Min ryska begonia är ett tydligt exempel på vad jag menar. Blankpolerad och tjusig framsida/ovansida, men undersidan?

Späda och sköra

De stora bladen skuggar och skyddar de nya, späda skotten. Men riktigt hjälplösa är de inte i sig själva, de små. Med sina tunna flikar och spröt finns det inte mycket att äta på dem ännu. Och att ta sig in i dem verkar omöjligt.

På väg upp

På väg upp är de unga skotten översållade av bladflikar och trådar, så de är alldeles säkert svårklättrade. Kan man misstänka att fienden kommer nerifrån/underifrån?

Bladkanterna är också taggade

Växten verkar göra allt för att förhindra någon att nå ovansidan/framsidan. Men, om någon väl når dit, så är den som ett bonat golv – vaxartat blank, hård och hal.

Fullvuxna undersidor i hur många nyanser av grönt?

Vilken sida är då mest spännande? För mig är det självklart baksidan! Den kan vara ruffig och svårtillgänglig, men är helt klart mer givande och intressant. Det kan inte nog poängteras hur viktig den är att undersöka när det gäller dina personliga val i livet. Kanske kommer den att visa dig en del obehagliga sanningar, men, det behöver inte innebära något negativt. Tvärtom kan du få ovärderlig hjälp och vägledning – och kanske gör du oanade fynd… för baksidan använder ingen kosmetika.

Klage-Wijsa

Knoppar i värmen på min fönsterbräda. Cattleya.

Efter ytterligare en i den ändlösa raden av kylslagna och gråmulna morgonpromenader, singlar samma ord ner till mig igen – och nu tycks de ha byggt bo under min mössa. Jag bara måste skriva lite om Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr. 

Det är titeln på en dikt eller visa från 1642 av skalden – och skojaren – Lars Wivallius. Den består av 22 strofer. Visan börjar ”En tor och kall wåhr/gör Sommaren kort”, och kan sägas vara en traditionell bondens och folkets bön om god årsväxt, men också en sprudlande lovsång över naturen och Skapelsen.

Som hos många andra konstnärssjälar så kom hans bästa alster till när han hade det svårt – i Wivallius fall under hans fängelsevistelser. Wivallius reste nämligen omkring i Europa med mindre rent mjöl i påsen. Han stal och smet från krognotor och lyckades under falsk flagg även gifta in sig i en adelsfamilj. Han skakade galler ett antal gånger, bland annat i Finland och i Kristianstad. Mest känd är han för sin Klage-Wijsa och den har gjort honom till vår kanske störste 1600-talsdiktare. Som få andra svingar han orden fritt och lekande lätt.

I alla fall jag kan lätt stämma in i hans bön. Här kommer några, av mig, på känsla, utvalda verser av visans 22:

Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr

En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår, si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.

Gott majeregn giv, lät dugga tätt ner,
lät varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, lät frostet ej mer
de späda blomsteren tukta!
Var nådig, var rådig!
För dem jag ber,
som Herran tjäna och frukta.

Lät väderet kollt och torkan oblid
ej tvinga rosorna röda,
lät åkeren stolt ej läggjas så nid,
att han ej bondan kan föda!
Bevara från fara
i allan tid
den späda jordenes gröda!

Lät himmelens port utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
lät höra oss fort skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Lät sjunga de unga
med stämmor mång!
Lät barnen dansa och niga!

Giv glädje och tröst, lät lärkjan ej dö,
lät leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst på Sveriges ö,
som nu mån sorgeligt tala!
Giv sommar, giv blommer,
giv gott grönt hö,
lät göken ropa och gala!

Ja, ljuvliga sol, tu fattig mans vän,
som titt sken ingom villt spara,
lys uppå vårt bol med sommar igen,
lät köld och torka bortfara!
Nu längta, nu trängta
kvinnor och män
att gå i solskinet klara.