Weekly Travel Theme: Mountains

17 februari, 201317 februari, 2013 / Leya / 32 kommentarer

Att vandra i bergen innebär en frihetskänsla av stor mått. Utsikten är ofta magnifik och luften klarare att andas. Utsikt mot bergen ifrån dalarna är också fantastisk. I vissa dalar skulle jag ha svårt att leva dock, jag känner mig instängd och smått kvävd när de stora jättarna kryper tätt inpå. Solen går ner fort och växtligheten blir också lidande.

Precis som många andra har jag många foton på vackra berg, så det är svårt att välja. Jag försöker gå från södra halvklotets Nya Zeeland, Milford Sound, till längst i norr och Nordkapp. Däremellan ligger bilder från Sverige, Tibet och Himalaya.

Mountains – dont’t we all love them? They are majestic and serene – and beautiful. Up there, the air is clear and you can really breathe in the cool air. Just watching them from below makes your soul soar.

From the very South with Milford Sound, New Zealand to the very North, Nordkapp (with rays of midnight sun) in Norway. In between – pictures from Sweden, Tibet and the Himalayas.

Also, don’t forget to check out Ailsa’s Where’s My Backpack for more entries for this challenge!

Weekly Photo Challenge: Kiss

16 februari, 201316 februari, 2013 / Leya / 41 kommentarer

Love at first sight and the first kiss!

Jo, en utmaning som handlar om kyssar är inte den lättaste att klara av…vem går runt och fotograferar folk som kysser varandra? En högst privat sysselsättning, anser jag. Men Milles och Tottis första möte sommaren 2008 innehåller både kärlek och respekt – och en kyss… Hundar vet när den andre bara är en valp och uppför sig därefter, och Mille var exemplarisk. Faktiskt en alltför snäll extrapappa som lät Totti göra blodöra ett par gånger och tillät de flesta bus…

For this WordPress challenge – Kiss – Mille and Totti first met on a sunny day in the summer of 2008. This is their first meeting – and it was a total success. Mille was a fantastic ”father” and so patient with his ”son” whatever he did…the little one. We had to go to the vet a couple of times because Mille let little Totti chew his ear so violently that he got what was called a ”blood ear”. The vet had to tap him of the blood – but Mille said nothing…

They are still best friends and kiss very often! My beautiful boys…

Wild Weekly Photo Challenge: Wanderlust

16 februari, 201316 februari, 2013 / Leya / 14 kommentarer

Att vandra är en stor passion och har så varit hela livet för mig. Jag är uppvuxen vid randen av skogen, och dess stigar och träd är nära och kära för mig. Vad väcker din vandringslust? frågar LetsBeWild i sin onlinetidning. För mig är det självklart: Alla stigar och vägar som vindlande försvinner bort i fjärran eller in i okänt land. De får gärna ha gräs i mitten… Oemotståndligt lockande är de – både på bild och i verkligheten.

”The term wanderlust originates from the German words wandern (to hike) and Lust (desire). The term wandern, frequently misused as a false friend, does in fact not mean ”to wander”, but ”to hike.” Placing the two words together, translated: ”enjoyment of hiking”, although it is commonly described as an enjoyment of strolling, roaming about or wandering.” This is Wikipedia’s explanation to wanderlust – which is the challenge for this week from the online magazine LetsBeWild.

Wanderlust, then, gets me when I see a path or a road – winding, flat or tricky – and I don’t know what will happen around the bend, where it is heading…I just want to follow it to find out…

It can be a path full of old, beautiful roots making the hiking treacherous

– or it could be a dangerous adventure where I might lose a leg or two if I’m unlucky…

It could also be a stump of a road in the middle of a beautiful nowhere…

…or a narrow foot-bridge disappearing into the rainforest.

Wanderlust has got many faces, I guess, depending on who you are…but for me, the long and winding road is essential as a trigger.

Weekly Travel Theme: Gaudy

10 februari, 201310 februari, 2013 / Leya / 19 kommentarer

Ordet Gaudy måste nog översättas med något som är pråligt i någon mening. Den här utmaningen kändes omöjlig för mig att delta i eftersom jag mycket sällan fotograferar pråligheter… Dels därför att vi inte kanske har så mycket av den varan här på landsbygden, dels därför att jag sällan besöker evenemang där dylikt kan fotograferas. Men, men – se vad jag fann! Återigen räddad av Lars Wallin – och Östersjöfestivalen för några år sedan. Vi råkade bara vara där just då.

The travel theme from Ailsa and Where’s my backpack? this week is a really colourful one…Gaudy.

At first I thought – I have nothing on this theme…but finally, here they are! The first two from Östersjöfestivalen and the last one from famous designer Lars Wallin.

Promenad

5 februari, 2013 / Leya / 21 kommentarer

Aldrig att det kan bestämma sig, vintervädret. Så kommer det någon decimeter snö – så regnar det. Förra helgen var fantastiskt fin och jag tänkte bjuda på en liten kavalkad!

Rödhaken kikar försiktigt – är hon där?

Tickorna klär i mössa

Fjolårslöv på den slanka boken

Hackspetten trummar i kvällssolen.

Betet är lite klent

Uppgörelse

4 februari, 2013 / Leya / 7 kommentarer

Uppgörelse med ett kringelkrokigt liv – DN.SE.

Jörn Donner är fortfarande ett intressant namn. Jag minns när han satt i svensk TV med sitt whiskyglas, pratade om kvinnor och film på det där oefterhärmliga, Donnerska sättet. Han var både älskad och hatad av svenskarna. Det var svårt att förhålla sig till denne självsäkre, provokative karl.

Nu är det några år sedan jag såg honom i media, men namnet bränner till när jag ser det, hör det. Han påverkar fortfarande.

Tydligen har han skrivit en halvt fiktiv roman om sig själv – Mammuten. Ett passande namn ur flera aspekter. Jörn Donner har gjort mycket av sitt liv, i sitt liv. Som att vara hypermanlig och ha ett vidlyftigt privatliv med sprit och kvinnor, som att inneha viktiga positioner inom kulturlivet, som att… Tror man. I den här intervjun är han lika kryptisk i sina svar som alltid. Vem är mannen Jörn Donner bakom all arrogans och alla kringelkrokar? Vad är egentligen sant? Måste vi jaga fram den så kallade sanningen eller är det bättre att mannen får leva bilden av sig själv to the end?

Jag ska definitivt läsa hans bok. En mammut är ändå en mammut. Var papputen är förblir en gåta.

WordPress Weekly Photo Challenge: Unique

2 februari, 20132 februari, 2013 / Leya / 39 kommentarer

This week’s challenge from WordPress is Unique.

Unique to me means just what it says – and of course we are all unique. That’s only one of the beautiful reasons for us to take care of our planet and ourselves.

My choice for the challenge was simple – as a tree lover it had to be the New Zealand Kauri tree. They are endemic to NZ and a great treasure to the Maoris, who used to build their war canoes from them – and one canoe from one single trunk. Kauris are among the biggest trees in the world and the great trees we visited, in silent reverence, were 1000-2000 years old.

Jag har skrivit i ett tidigare inlägg om just Kauriträden i ett inlägg kallat Skogens Fader (mera under Maori waka – ett konstverk) och lånar delvis text från detta inlägg. Dessa träd är ikoner för alla nya zeeländare och en Taonga – en stor skatt – för maorierna. Kauri tillhör de största träden i världen och kan bli upp till 6 meter eller mer i diameter. Ofta är det kanske 18 meter till första grenen på den släta, raka stammen. Maorierna byggde sina krigskanoter av stammarna, vilka kunde ta 100 krigare. Och då var kanoten alltså byggd av en enda stam.

Kauris täckte från början stora delar av Nya Zeeland, men finns nu bara kvar längst upp i norr. De är fredade för avverkning, men har drabbats av kauri dieback, en svampliknande sjukdom som kan angripa och döda det största träd. När vi gick in i området fick vi noggrant decinficera våra skor och vi ombads att hålla oss på de anlagda träspänger som fanns. Trädens rötter är också mycket känsliga, vilket är ytterligare en anledning att hålla oss på broarna.

Det är ganska mörkt inne i regnskogen, och kauriträdens bark är blåaktig med röda märken. Stammen är ganska slät, men har vackra små lavar och andra växter som i sin tur lever och växer på dem.

Tane Mahuta

”Vördnad fyller mig till bredden inför honom, skogens herre, men jag vet också att en ännu mer vördnadsbjudande jätte väntar oss längre fram – skogens fader.”

”Inne i regnskogens dunkel begrundade var och en av oss mötet med den högste av dem alla – Tane Mahuta – medan vi tysta vandrade vidare framåt mot – ja – hur skulle han möta oss? Den vackraste av dem alla skulle han vara, så stod det om honom, Te Matua Ngahere. Ett lugn sänkte sig över oss när det långt borta syntes en ljusning mellan träden. Jag ville inte gå fortare, jag ville dra ut på längtan och väntan, dra ut på mötet med den vördnadsvärde. Bara en svag krökning i spängerna, och så….”

Te Matua Ngahere

Te Matua Ngahere – Skogens Fader

Wild Weekly Photo Challenge: Flowers

31 januari, 201331 januari, 2013 / Leya / 18 kommentarer

Veckans utmaning i LetsBeWilds nättidning handlar om blommor – ingen utmaning kunde passa mig bättre. Blommor är en av mina stora passioner och jag väljer att plocka några från mina vandringar i Pyrenéerna. Vi har fantastiskt vackra blommor i Sverige, men jag gör det lätt för mig och väljer från ett och samma ställe, en och samma resa. Här finns flera av mina stora favoriter: Kvanne, krollilja, martorn, stjärnflocka, ängsull – och orkidéer förstås…

LetsBeWild’s online magazine has sent us the challenge Flowers for this week. Flowers are one of my great passions and I have chosen a bouquet from the Pyrenées. These pictures are all from my hikes in the enchanted valleys of northern Spain. Many of my absolute favourites are here, such as lilium martagon, angelica, great masterwort, sea holly (big blue?), cotton grass – and of course wild orchids.

Weekly Photo Challenge – Love

26 januari, 201326 januari, 2013 / Leya / 31 kommentarer

Living, Loving, Sharing – they love each other and I love them all!

Weekly Travel theme: Walls

25 januari, 201325 januari, 2013 / Leya / 19 kommentarer

På temat ”Väggar” eller ”Murar” eller hur vi vill tolka det, kan man tänka mycket. Ailsa på Where’s my backpack? låter dig experimentera med din tolkning, och själv väljer jag en blandning av allt…tror jag. Jag tycker om att fotografera väggar. De fångar mig direkt och har alltid något att berätta, något som de tydligt utstrålar.

Ailsas travel theme this week is Walls. So many beautiful walls are already published for the theme, as walls are very inviting to photograph. They immediately catch the eye and they always seem to speak to you of their inherent history. I chose some very different walls – and of course I had to include the Great Wall too. So many lives were lost building it, and they all rest inside this magnificent wall.

From Tibet, the great Kumbum stupa, from Toledo the fantastic golden wall by the high altar and from Taupo some graffitti. We happened to catch a festival featuring the most famous graffitti artists from all over the world.

The art inside a Maori gathering house has all its intricate meanings about life and growing. More from New Zealand are the remains of a church wall after the earthquake in Christchurch. We experienced a minor quake during our stay, and this church was on the other side of the road. The people are tough there, but the city had not yet recovered from the disaster. Many buildings were severely damaged.

From Sweden the photo is from Fryksås, Orsa – our winter stay for several years. And the last two photos are from a hiking holiday in beautiful Azores, Portugal. Here they have great walls of hydrangea and stones all over the landscape to keep their cattle.