Weekly Travel Theme: Festive

23 december, 201223 december, 2012 / Leya / 13 kommentarer

Ailsas resetema (om jag kan säga så?) handlar den här gången om festligheter – Festive. Själv är jag ingen festmänniska alls, egentligen. Jag har beundrat och varit med på en del riktigt festliga fester – bland annat Wienerbalen med tillhörande Nyårskonsert. Men, men, man är inte designad för alla begivenheter i livet. Roligt att ha varit med, men kanske inte my cup of tea.

This is a theme also for the great small things in life – Ailsa’s Festive.

Finished! Just waiting for the guests!

While we’re waiting…let’s have a dance around the tree – shall we?

Calm down … let’s just wait. It’s Christmas Eve. Now, who is coming?

Wild Weekly Photo Challenge – Exploration

22 december, 201222 december, 2012 / Leya / 14 kommentarer

Att utforska världen…ja, det finns väl knappast några vita fläckar kvar på kartan. Men, det finns så mycket vi kan utforska, områden vi själva aldrig varit i förut. Särskilt tydligt blir detta när man är liten och alldeles ny i världen. Tottis första valpkull fick ett besök av pappa när de var några veckor gamla och hade börjat utforska den på lite mer stadiga ben.

Först stannade han på behörigt avstånd och såg nästan lite förvirrad ut. Vad är det här? Men det var ju i alla fall ett staket emellan honom och de underliga krypen därinne. Värre blev det när de kom utanför staketet och riktigt NÄRA! Huvaligen så ruskigt! Till slut kunde han faktiskt till och med pussa lite på dem, men fortfarande lite avvaktande. Här kommer en liten kavalkad i utforskande!

This week’s Wild Weekly Challenge is about Exploration. Well, there are probably no white spots left on the map of the world, but you can always explore it on your own! Exploring is easiest to do when you are new to the world, so, here comes a gallery with Totti’s first meeting with his offspring! He was a very bewildered dad at first, and when the creatures actually materialized outside the fence – he became all stiff and still as a statue. Finally the little explorers got him to sniff at them and after that he wasn’t afraid anymore. The little ones went on exploring the outdoor world the whole afternoon, and when they got hungry and tired, they returned to their mum to eat. After dinner they slept happily in a warm and cosy bundle.

Nya i världen och undersöker allt!

Are you really mine???

Eller, kanske nosa lite…

Inget galler! Hu, vad är det här?

Nåja, en liten snusning kanske…

Man blir hungrig av att utforska!

Weekly Photo Challenge – Surprise

21 december, 201221 december, 2012 / Leya / 18 kommentarer

Denna veckas utmaning från WordPress är Överraskning. Det här var en sådan för några år sedan – 2008 – och Mille var 8 år gammal. Han är lika påhittig fortfarande!

This week’s WordPress Photo Challenge is Surprise. This is a funny memory from 2008!

Some of my best friends are my two dogs, Mille and Totti. Both are Lagotto Romagnolos, truffle dogs from Italy. They always give me rather pleasant surprises, but sometimes not…This photo was taken some years ago when we all were walking in a forest unknown to us. Suddenly Mille was gone. Guess what a surprise we got when we turned around and found – this?

Tack och God Jul! – Thank you – and Merry Christmas!

20 december, 201221 december, 2012 / Leya / 13 kommentarer

Det går raskt mot jul nu, och jag sänder en hälsning och en önskan om en riktigt God Jul och ett Gott Nytt År till er alla! Tack för alla härliga kommentarer och för att vi har roligt tillsammans i den här bloggvärlden!

This autumn I was convinced by a fellow blogger, Ninano (Jag gör världen vackrare), that I should try the WordPress Challenges. So, I tried. And found a whole new world of gifted, talented and thinking bloggers who all supported each other. It was not at all what I had expected – it was better!

After a month or so, I was nominated for the Adventurous Blogger Award by The Retiring Sort – a gentle and fantastic woman writing a beautiful and thoughtful blog. Christmas storming ahead, and I recieved another nomination by Playamart – Zeebra Designs, this time for the Beautiful Blogger Award. Talking about beautiful, this woman is a brilliant designer and photographer, living in Equador, South America. Shortly after that, I was nominated for the Very Inspiring Blogger Award by the gifted Coreen, whose photography and portraits are so precise and accurate that you must really visit and enjoy! By then I was feeling so overwhelmed and so thankful and grateful that these three lovely women – whom I do not really know at all – had been thinking of Me as a nominee! I was also beginning to feel that I could never make it up to all these ”nominators” – not a chance…

My newly found joy – Rarasaur – then sent me a nomination for the Sunshine Blogger Award. She, herself, is a true sunshine and is blogging along so often, that it’s impossible to even keep up reading! But if you want some fun while you’re constantly learning new things – go read!

Just some days ago, while I was planning my last lessons for this year, came along a nomination I had never even thought about, the Blog of the Year 2012. This nomination was, again, sent from the beautiful Retiring Sort.

Time is really something to be considered here. A stressful job and wanting to show my gratitude properly was no good combination. But, I have never been good at dealing with stress even if I have improved in those skills in later years… And, if I were to work out a list with all the blogs I follow, it still would not be a ”truthful” one, because I read and enjoy many more fantastic blogs – it’s just that I cannot follow you all on my e-mail! My mailbox would explode…

I’m not much for games, but I do believe in saying thank you, trying to convey to you all how grateful I am for your nominations, for your ”likes” and for your inspiring and thoughtful comments – which is what keeps me going. I would also like to extend my grateful thanks to All of you in this great community of bloggers: if you be photographers, designers, painters, dreamers, philosophers, writers… – we are all travellers on this Planet Earth together. We share dreams and experiences, we support each other, inspire and learn from each other. And we Enjoy! So, to Everyone of you, my heartfelt Thank You!

Merry Christmas from your

The making of buns!

18 december, 2012 / Leya / 12 kommentarer

Weekly Photo Challenge – Delicate

17 december, 201217 december, 2012 / Leya / 19 kommentarer

Skir, bräcklig, känslig, läcker…delicate kan betyda mycket. Min tolkning handlar om att både vara skir och bräcklig. De hör samman.

Jag brukar gå lite olika hundpromenader, och särskilt en av dem kräver en stunds bilfärd till startpunkten, så denna promenad görs inte så ofta. Men färden går genom ett mycket vackert gammalt skogsparti med både löv och barr. Ett och annat hus ligger här, väl undangömt, så snart blir de väl till sommarbostäder endast.

Japanska lyktor är mycket vackra och förr i världen odlade jag dem själv. Det är längesedan nu, men jag tycker fortfarande att de är oerhört speciella. Här syns några som växte, levde och dog vid ett av de gamla husen i skogen.

The WordPress Weekly Photo Challenge is Delicate, and delicate is a word of many interpretations. Here are mine! In Sweden these ”lanterns” are called Japanese lanterns. I’m looking forward to learning their real name in English – could you tell me, please?

December

April

Bioaktuellt…

16 december, 201227 december, 2012 / Leya / 2 kommentarer

THE HOBBIT Review. THE HOBBIT: AN UNEXPECTED JOURNEY Review | Collider.

The Hobbit: An Unexpected Journey – nu har jag sett den. Och, ja, nog motsvarade den förväntningarna! Jag hade förväntat mig det nya sättet att filma, med dubbelt så många bilder per sekund, och att det då skulle bli knivskarpa bilder med möjlighet till myllereffekt av värsta sort. Peter Jackson har naturligtvis gjort ett mästerverk – igen.

Ett sällskap dvärgar invaderar och äter totalt upp hobbiten Bilbos hem och så kommer trollkarlen Gandalf och talar om hur trevliga de egentligen är när man väl vant sig…och visst vänjer man sig. Det är ett härligt gäng som Bilbo kontrakteras av som ”inbrottstjuv”. Han ska nämligen hjälpa dvärgarna att ta tillbaka sitt förlorade hemland, Erebor, från elddraken Smaug. Lite motvilligt skriver han på och får sedan bekymmer med att visa sig värdig att vara en av dem. Särskilt inför ledaren, Thorin. Men, han växer med uppgiften och förtjänar sin plats i sällskapet.

Tekniken är förstås alldeles makalös och man sitter och bara njuter. Jag ville inte se den i 3D, särskilt inte med den nya, snabbare bildtekniken, utan såg den i 2D. Ändå var det en person i publiken som mådde så dåligt att han kastade upp. Det blev en kvarts avbrott i filmen och vi fick gå ut. Inte helt fel eftersom den varar nästan tre timmar.

Som vanligt blev det ganska mycket krigande och fighter – och många halshuggningar…men inte mer än man orkade med. Sagan om Ringen innehåller ju mycket krigande den också. Jag visste att denna film inte skulle till lika stor del som trilogin om Ringen vara filmad på plats ute i det storslagna landskapet, utan mycket skulle vara studiofilmat med green screen. Men vi fick i alla fall känna igen oss i Hobbiton och Shire, detta ljuvligt gröna, kulliga landskap som vi besökte förra julen, bara två-tre veckor innan filmteamet lämnat det. Och uppe i bergen tyckte vi oss känna igen området kring Mount Ruapehu.

Skådespelarinsatserna är jämnt över lysande. Ian McKellen är förstås favoriten som Gandalf – en roll som jag tror ingen annan kunde ha gjort bättre. Martin Freeman var ett mycket gott val för rollen som Bilbo (hörde tidigare ryktas att tankar hade gått till Daniel Radcliffe för denna roll…), och Richard Armitage (som jag aldrig hört talas om tidigare) gör en synnerligen allvarlig och trovärdig Thorin. Tjusig är han också, vilket inte känns fel…

Vi funderade på Alvkungen Thranduil, som bara är med några korta ögonblick – om han möjligen kunde vara Legolas fader? De är väldigt lika varandra. Boken ska naturligtvis läsas om och då kanske man får svaret där.

Hursomhelst så var väl the Hobbit tänkt mer som en barnbok från början – därav den lite glättiga och skämtsamma tonen och de många tokerierna. Vi får hoppas att allteftersom äventyren blir mer grymma och vilda, så kommer tonen att dämpas något. Men jag är inte orolig. Peter Jackson brukar veta vad han gör. Annars knyter filmen väl an till trilogin om Ringen. Alla trådar knyts samman och ingen hänger löst. Intressant var det till exempel att få veta lite mer om hur det djupa hatet mellan dvärgar och alver en gång startade.

Musiken, slutligen, är alldeles underbar. Man kan inte sluta njuta och inte sluta nynna – i alla fall inte på vägen hem från bion.

En utförligare review och lite mer kött på benen rent filmiskt får du om du följer länken – varsågod ovan! Och – gå och se filmen! Det blir en oväntad resa…

Weekly Travel Theme:Transportation and Wild Weekly Photo Challenge – Flying

16 december, 201216 december, 2012 / Leya / 10 kommentarer

I would like to participate in Ailsas Weekly Travel Theme: Transportation as well as in the online magazine LetsBeWild’s Weekly Photo Challenge – Flying! I’m short of time before Christmas with all my class tests, and the grades to be handed out, so…here we go!

The first picture shows a lonely balloon in the windless evening sky over Arrowtown, New Zeeland. I have never flown a balloon but would very much like to – especially over a landscape as beautiful as this.

Another way of flying and transporting is of course done by animals, and here it’s represented by a spring bee soon to land in one of my cherry trees. No flowers in the photo, but there were plenty of them on the tree and the little transporter is heavily loaded with pollen already.

The Hobbit

14 december, 201227 december, 2012 / Leya / 10 kommentarer

Ikväll ska vi äntligen få se den – Peter Jacksons efterlängtade film om the Hobbit. Då får vi se hur han hanterat J R R Tolkiens lilla bok. Det ska bli härligt att sätta sig i biosalongen och befinna sig på Nya Zeeland igen, i Hobbiton! Jag återkommer med mina intryck i morgon.

Wild Weekly Photo Challenge – Peaceful

10 december, 201211 december, 2012 / Leya / 17 kommentarer

I ganska många år brukade vi åka en vecka varje vinter till den lilla fäbodvallen i Fryksås ovanför Orsa. En oas i livet, som drevs av en äldre dam och hennes dotter. Med tiden blev vi lite mer bekanta, men den där dalska kärvheten och strävheten försvann aldrig riktigt i damernas tilltal. Jag vet inte om det hör till när man bor däruppe ganska ensligt, eller om det var en familjehistoria. Men i de gamla fäbodarna trivdes vi. Ingen telefon, ingen radio ingen TV – och ingen dator. Knappast läsvänligt dock, vilket var ett litet aber. Man läste och spelade spel om kvällarna, i stearinljusens sken. Detta gjorde förstås att vi gick till sängs ganska tidigt, trötta efter en hel dags skidor i den fantastiskt vackra naturen där uppe. Alla älskade vi denna fridfulla plats, men 2010 var kanske sista gången vi åkte dit tillsammans alla fyra i familjen.

Fotot är taget en tidig morgon med utsikt över Orsasjön.

I’m participating in the online adventure travel magazine LetsBeWild.com’s Wild Weekly Photo Challenge , and the task this week is to find a photo representing Peaceful.

For many years we went one week every winter to Fryksås in Dalarna. This is a mountain pasture with old houses that are kept in the old traditional way with painted furniture and no real contact with the outside world. We used to ski daytime and play games and read in the evenings – by candlelight. We all love this peaceful place, but since 2010 we haven’t been up there. Sadly enough, that might have been the last time we went all four of us together.

The photo was taken an early morning outside our house, overlooking the lake in Orsa.