Idag har jag lämnat av min dotter i ett annat hus än vårt.
Hon hade packat hela dagen och gått runt i vårt hus och tänkt. Var det något mer som skulle med…eller har jag allt? Jag såg på henne genom glasdörrarna. Alldeles stilla stod hon och tittade på…ingenting eller någonting. Kanske på tavlorna på lillebror och på henne själv när de var små. Inte någon vanlig resa stod på tur, inte någon resa från vilken jag får hem henne igen. I alla fall inte som vanligt.
Ingenting är som vanligt. Ikväll går jag själv runt i vårt hus och tänker. De 22 bästa åren av mitt liv har hon funnits här. Kärlek. Från första ögonblicket. Och nu – nu bor hon inte här längre. Men, hon kommer naturligtvis på besök, tycker du. Fast, Besök är ett ord med inbyggt avstånd. Ett besök kan vara kort eller långt, men besökaren stannar aldrig kvar.
Min dotter bor inte här längre. Jag går upp på hennes rum och ser hur fint hon gjort. Tömt och rensat, städat och lagt rent. Men, hon sitter inte på sin stol försjunken i studier eller skrivande, hon övar inte på flöjten eller gitarren, hon ligger inte i sin säng med en tjock roman och knappt ser eller hör när jag kommer in. Hon bor inte här längre. Orden bankar ihärdigt från insidan, men jag vill inte släppa ut dem. Det ska ju vara stökigt här! Det ska vara översvämmat på golvet och jag ska snubbla mig fram genom skulpturer och tygbitar, skissblock och notpapper – under diverse eder – om allt hade varit som vanligt.
Den här dagen har jag fruktat länge, men ändå vetat att den snart nog skulle komma. Hon är ju färdig för det här nu! Står så klart och tryggt på egna ben. En ödmjuk och begåvad ung kvinna med så många talanger: ordkonstnär, fantastisk kock och tårtkreatör, empatisk och humoristisk, genomkreativ och underhållande. Hon har sett sig om i världen en del redan och jag är övertygad om att hon kommer att fortsätta med det. Det ger ännu mera luft under vingarna…hon kommer att trivas med det.
Jag undrar när ”hemma” riktigt blir någon annanstans än där man är född? Jag plockar bort första delen av meningen, stoppar in ett ”aldrig”… och hoppas att det håller.
Undrar om hon kommer hem till helgen? På besök.











































Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.