Tack för lånet!

Idag har jag lämnat av min dotter i ett annat hus än vårt.

Hon hade packat hela dagen och gått runt i vårt hus och tänkt. Var det något mer som skulle med…eller har jag allt? Jag såg på henne genom glasdörrarna. Alldeles stilla stod hon och tittade på…ingenting eller någonting. Kanske på tavlorna på lillebror och på henne själv när de var små. Inte någon vanlig resa stod på tur, inte någon resa från vilken jag får hem henne igen. I alla fall inte som vanligt.

Ingenting är som vanligt. Ikväll går jag själv runt i vårt hus och tänker. De 22 bästa åren av mitt liv har hon funnits här. Kärlek. Från första ögonblicket. Och nu – nu bor hon inte här längre. Men, hon kommer naturligtvis på besök, tycker du. Fast, Besök är ett ord med inbyggt avstånd. Ett besök kan vara kort eller långt, men besökaren stannar aldrig kvar.

Min dotter bor inte här längre. Jag går upp på hennes rum och ser hur fint hon gjort. Tömt och rensat, städat och lagt rent. Men, hon sitter inte på sin stol försjunken i studier eller skrivande, hon övar inte på flöjten eller gitarren, hon ligger inte i sin säng med en tjock roman och knappt ser eller hör när jag kommer in. Hon bor inte här längre. Orden bankar ihärdigt från insidan, men jag vill inte släppa ut dem. Det ska ju vara stökigt här! Det ska vara översvämmat på golvet och jag ska snubbla mig fram genom skulpturer och tygbitar, skissblock och notpapper – under diverse eder – om allt hade varit som vanligt.

Den här dagen har jag fruktat länge, men ändå vetat att den snart nog skulle komma. Hon är ju färdig för det här nu! Står så klart och tryggt på egna ben. En ödmjuk och begåvad ung kvinna med så många talanger: ordkonstnär, fantastisk kock och tårtkreatör, empatisk och humoristisk, genomkreativ och underhållande. Hon har sett sig om i världen en del redan och jag är övertygad om att hon kommer att fortsätta med det. Det ger ännu mera luft under vingarna…hon kommer att trivas med det.

Jag undrar när ”hemma” riktigt blir någon annanstans än där man är född? Jag plockar bort första delen av meningen, stoppar in ett ”aldrig”… och hoppas att det håller.

Undrar om hon kommer hem till helgen? På besök.

Weekly Travel Theme: Bright

Efter alla spöklika figurer från Halloween är det dags för mera ljus. Veckans utmaning från Ailsa handlar om ”Bright” . Titta gärna in på hennes sida och leta fram din egen favorit – eller lägg in ett eget bidrag! Det är både roligt för egen del och för andras, eftersom ju alla får en ny tolkning av ämnet.

För mig är det ändå blommor som bokstavligen skänker mig ljus i mörkret…och ett och annat konstverk förstås! Det fick bli en liten cattleya – ” Little Prince”, en påskkaktus och en bidrag från Vanås för något år sedan. På Vanås slott ställs konstverk varje år ut i den stora parken – mycket uppskattad och välbesökt. Konstnärer från hela världen är representerade. Boka gärna in ett besök till nästa vår eller sommar!

This week my entry for the Weekly Travel Theme must be a Bright one! What gives me more, really colourful, brightness than flowers? My cattleyas, my other orchids  – and this time – a cactus! I also think art in itself often comes with bright and enlivening colours. Ailsa herself brought a beautiful humming bird, which I find a perfect choice.

 

Cattleya hybrid, ”Little Prince”

Påskkaktus

Vanås exhibition 2011. Find Totti as a mini spectator…

Weekly Photo Challenge: Foreign

Veckans fotoutmaning, WordPress Photo Challenge, är Foreign – utländsk; främmande. Jag har valt en skylt från ett tempel i Tibet. Den är både utländsk och mycket främmande. Jag förstår inte dess inskription, men texten är mycket vackert skriven.

Språk ingår i allra högsta grad i mitt dagliga arbete – och naturligtvis har jag en kärleksrelation till ämnet. Språk är fantastiskt – vad gjorde vi utan det? Tyvärr pågår en ständig språkdöd i världen. Den är våldsamt accelererande och en del forskare tror inte att vi har mer än kanske en handfull kvar inom några årtionden. Det finns många anledningar till att ett språk dör ut. En av dem är att ett större land tar över ett mindre och utövar söndrande makt genom att förbjuda det inhemska språket i skolor och att invånarna till exempel inte får något  arbete om man inte behärskar de nya härskarnas språk. Vi såg mycket av detta i Tibet.

Vad som händer är att med det gamla språket dör också kunskap och historia, om traditioner och sedvänjor, geografi och natur med mera. Kunskap som aldrig kan fås tillbaka. Jag tror också att ett folks innersta själ till slut går förlorad.

As I work with languages – I believe in the enigma of every single language on Earth. Many languages are also very beautifully written, with beautiful letters or ”pictures”. Sadly there is a huge loss of languages every decade, and some scientists believe that a hundred years from now there will only be a few ”living” languages left. (Maybe 5-10)

The reasons why languages are dying are many, but one of them is an old way of ruling over others – a way of conquering another country and its inhabitants, oppressing the native people and making them obedient. For example, when you are not allowed to work or get a job if you do not speak or read the language of the rulers/oppressors. Maybe you cannot buy things in every store anymore…. In school, your own language is no longer on the agenda and suddenly your name, address and phone number are only written in the oppressors language.

In Sweden, we discriminated the Laplanders long ago, and also the Finlanders. They had to learn only Swedish at school and were not allowed to use their native language. What actually happens when you do not use your native tongue daily and with more people than your own family, your language will slowly die. What dies with it are many valuable things, history that never can be restored to the world. Facts about how life was lived in the old days, traditions in your community and words for many things and rituals that the ”new” people do not have.

We saw much of this in Tibet, and many people could bear witness of this too.

I´m happy to have met so many wonderful people up there in the Himalayas, and even if I´ll never see them again, the people and their dreams are for ever with me. My children have sworn they will someday learn the old Tibetan language… It´s of foreign and eternal beauty.

Tibetansk skylt ovanför ingången till ett tempel

Wild Weekly Photo Challenge – Escape

Att fly behöver inte betyda det man kanske först tänker på att fly från – en påtaglig, fysisk fara. För mig är det snarast att fly samhället, alla måsten och bördor som tynger en. Hur ska jag kunna illustrera detta i bilder? Efter en ganska lång funderare blev det här min lösning! Hur ser din ut?

For me, escaping is associated with escaping society. To just get away from everything and leave all troubles behind. Every ”must” you ever saw has to be wiped out of your mind.

I have tried, with these five photos, to find out what I really do to escape – or at least to try to escape ….

Maybe the easiest way to escape – to fly far away and leave things behind, physically as well as mentally

Music, concerts offer a great escape! At least for the moment. This is Kamelot and its brilliant singer, Roy Khan.

Great art and architecture as well – here Joan Miró

Playing all sorts of games is a kind of escape from reality. It doesn´t have to be computer games…

But, most of all – at least for me – nature itself. Hiking, tramping or whatever you call it. It frees your mind and body and gives you – the total escape.

Vanessa cardui – Tistelfjäril – Painted Lady

BBC Nature – Radar helps solve painted lady migration mystery.

Radar har nu avslöjat vart Tistelfjärilen tar vägen när sommaren är slut – den dör inte (som man tidigare trott) utan flyger söderut och kan flytta en sträcka på 14400 km! Betydligt längre än vad den berömda Monarkfjärilen flyttar (Mexico – Canada). Att vi inte tidigare sett vart den tagit vägen, beror på att den flyger på 500-1000 meters höjd.

För några somrar sen gjorde en flock tistelfjärilar några dagars uppehåll i vår trädgård – underbart! De flög omkring och åt i våra buddlejor, solen sken och man kunde sitta stilla och titta på dem i timmar. En fantastiskt vacker fjäril. Tyvärr har bara något enstaka exemplar förirrat sig hit de senaste somrarna.

Från Jernbanemuseet i Hamar – och hemåt igen

Norsk Jernbanemuseum ligger i en förtjusande park med gamla järnvägsspår, signaler, järnvägsstationer och andra byggnader. Tågen och vagnarna fanns inomhus – där det tyvärr var stängt under vår vistelse i Hamar. Till och med barnen hade ett eget, elektriskt tåg…Detta museum är för övrigt järnvägsmuseum för hela Norge.

Parken ligger fantastiskt vackert och träden är magnifika. Vi tar väl en tur!

Så bar det av hemåt, mot Sverige igen. Lång väg att köra, men fantastiskt vacker väg genom det norska höstlandskapet.

Travel Theme: Couples

Denna veckas tema handlar om par. Klicka gärna på länken för att se fantastiska bilder på olika tolkningar av temat, inte bara på människor och djur – utan, ja,  det mesta …Min egen tolkning den här gången är baserad på bilder från Yoko Onos besök på Vanås, 2011.

My enterpretation of Ailsa´s theme for this week, Couples, is chosen from an exhibition at Vanås Castle in Sweden. We had the honour of having Yoko Ono here last year, and together with some Swedish artists, the exhibition was a complete success.

Want to see more exciting entries on this theme? Click here!

Presentation – and a couple of hearts together with two portraits

Writing down thoughts to mum

Weekly Photo Challenge: Silhouette

Veckans utmaning handlar om siluetter. Något som i alla fall jag förknippar med svarta profilbilder på papper. Gärna i medaljongformat. När jag var barn kunde de köpas på marknader. Vi klippte ut dem och klistrade in i böcker eller satte upp på väggen. Ofta var det  1800-talsdamer i krinolin eller herrar i peruk och pincenée. Riktigt så behöver det inte vara, utan det kan röra sig om ett föremål eller en människa eller ett djur ställt i motljus så att själva figuren blir nästan omöjlig att se annat än konturerna av – och en mörk massa.

Silhouettes can be beautiful, enigmatic – or maybe frightening. Have a look at WordPress and the many different interpretations! With my own entry I want to show love, fragrance and beauty,  but also the traditional sunset silhouette.

Tulip in the evening sun

Phalaenopsis

Mille and Totti

Fiord in Norway

…and a very traditional silhouette in the sunset. My children.

Världens enda

Ja, världens enda inglasade kyrkoruin finns i Hamar. Ute på udden ligger resterna av Hamars katedral, vilken brändes ner av svenske kungens armé 1567. Då hade Hamar varit biskopssäte sedan 1152 och en av landets mest betydelsefulla städer.

Den sköna klockstapeln nära vattnet

”Glaskatedralen”

Tyvärr kom man inte innanför glaset

Den vackra kyrkogården

Den i broschyren utlovade belysningen visade sig vara alltför svag för min kamera – men, bild blev det ändå

Mera rofyllt Hamar

En liten vandring i Hamars hembygdsmuseum, eller vad vi ska kalla det. De gamla husen ligger på domkyrkoudden och är mycket välbevarade och välhållna. Det är en sann dröm att gå omkring där och njuta av gammalt hantverk i vacker miljö.

I grådiset blir färgerna mycket speciella och stämningen därefter. Inte en människa förutom vi själva.

Ljud färdas långt och lätt i tystnaden och stillheten. Sjöfågel och småfågel – minsta ljud blir tydligt.

Ett vagnslider hyste höskrinda och andra gamla fordon. Vagnar av allehanda slag samsades – de flesta i ganska dåligt skick.

Träets färg skiftade från hus till hus, men alla var de fantastiskt vackra.

I träden gömde sig hundratals trastar som snabbt lyfte och flög bort om vi kom för nära.

Svag för hus med mossa och gräs på taket är i alla fall jag. I Sverige, här nere i Skåne, får vi i bästa fall kanske njuta av halmtak.

Nöjda vandrade vi hemåt till vårt pensionat. Ro i själen ger de gamla husen, stillheten – och diset som sakta tätnade framåt kvällen.