Late, but still…Ailsas Travel Challenge: On display!
Minnen
Weekly Photo Challenge: Big
Weta är en benämning på ett antal arter av stora insekter som liknar gräshoppor eller vårtbitare. De är endemiska för – alltså finns bara på – Nya Zeeland. De är bland de största insekterna i världen, särskilt jättewetan. De har en kroppslängd på 6-10 centimeter, mätt från huvudet till bakkroppsspetsen, och borträknat antenner och ben. Jättewetan är också bland de tyngsta insekterna och kan väga upp till 70 gram.
Ursprunget till namnet weta på dessa insekter är maoriernas ord för jättewetan, ”wetapunga”, som det förr fanns många av. Men, eftersom vi människor introducerade råttor och möss och andra för Nya Zeeland okända rovdjur, så hotas wetan nu av utrotning. Man försöker skydda den genom bevarandeprogram. Européerna kom att använda weta som vardagligt namn på alla dessa insekter. Det finns till exempel ”tree weta”, ”tusked weta”, ”ground weta” och ”cave weta”.
Wetan har anpassats till att leva i många olika områden. De är vanligen nattaktiva och gömmer sig under dagen i hålor, ruttnade och ihåliga trädstammar eller tät vegetation. De är ofta långsamma, speciellt de största arterna som sällan hoppar utan mest kryper fram. Födan består av vegetabilier, men kan också inkludera andra insekter.
This week I went to Norway for a couple of days. I was hoping for Totti to win a title there…but no. He ended up as number three… Despite that, I met some lovely people up there, and we had such a good time together. Now, this is why I´m a bit late entering my post for the WordPress Weekly Photo Challenge – Big.
If you look up facts about the Weta, will find that the name is given to about 70 insect species endemic to New Zealand. The name comes from the Māori word wētā, and is the same in the plural (like ‘sheep’). The Māori word for the giant weta is wētā punga(lumpy or jointed weta).
Many weta are large by insect standards and some species are among the largest and heaviest in the world able to fly. Their physical appearance is like a bush-cricket, long-horned grasshopper, or cricket, but the hind legs are enlarged and usually very spiny. Many are wingless. Because they can cope with variations in temperature, weta are found in a variety of environments, including alpine, forests, grasslands, caves, shrub lands and urban gardens. They are nocturnal, and all New Zealand species are flightless. Different species have different diets. Most weta are predators or omnivores preying on other invertebrates, but the tree and giant weta eat mostly lichens, leaves, flowers, seed-heads and fruit.
Weta can bite with powerful mandibles. Tree weta bites are painful but not particularly common.
New Zealand had no land mammals (apart from native bats) before humans arrived. The weta’s place in the ecosystem is comparable to that held by mice and other rodents elsewhere in the world. For example, they are hunted by an owl, the morepork, New Zealand’s only surviving native owl. Weta also acts as effective seed dispersers. Which, as they now are endangered, might have negative effects on native plant species that may rely on the weta’s help.
New Zealand visual effects houses Weta Workshop and Weta Digital were named after the insect. And Peter Jackson´s Welliwood is so closely connected to Weta Cave – this tiny shop and display of those fantastic things come alive from, for example the stories of the Ring (JRR Tolkien), Tintin and King Kong. Big things in the movie world.
![]() |
So, my contribution is this really Big thing in film culture and this frightfully Big insect: The New Zealand weta.
Fascinating both of them – scary, but wonderful too. I´d love to go back to New Zealand one day. In fact, I could go right now!
Hamar – ett ljus i höstmörkret
Efter två dagar i norska Hamar (och nästan lika lång dit- och hemresa) är vi ganska trötta. Egentligen åkte vi dit för att Totti skulle visas upp – hans pappa är norsk – och alla vet ju att man stolt vill visa upp för släkten vad man fått…
Nu vann inte gossen tävlingen där, men trevligt hade vi. Trots inte det bästa vädret, så visade sig den lilla staden (med anor som handelsstad redan från 1000-talet) på det mest förtjusande sätt. Grådis och höstfärger går fint ihop. I morgon ska jag sätta mig med bilderna från denna fina stad, och förhoppningsvis berätta lite mer om den.
Travel theme: Animals
Den här veckans tema heter Animals – djur alltså. Ett svårt tema tycker jag. Till slut blev mitt bidrag till en liten kavalkad, en vandring från skir flykt, vidare över nyttodjur till ren turistattraktion. Klicka på någon av bilderna och sätt igång bildspelet!
This week´s Travel theme is about animals. Ailsa supports us all with new delightful themes every week!
Well, Animals is a tricky one – but very interesting. At first I didn´t know what to do with the theme…but then, when I started looking through my photos…I found some that I would like to share with you. I did not pick the great whales on Iceland, and I did not pick the alligators or the monkeys. Not the penguins either.
Here is my story from wild fragrance through useful domestication to merely showing off for tourists! Just click any picture to get the gallery going:
Happy greetings from one of those lovely students…
Weekly Photo Challenge: Happy
Lycklig – ja…korta stunder i livet är jag det. Ögonblick snarast. Jag vet inte om det gäller dig också – pröva att lista de där stunderna som du vill kalla dig Lycklig! Det är inte så enkelt.
Veckans fotoutmaning kräver en del tankearbete. Happy. Den svenska översättningen blir snarast lycklig, glad, förnöjd, ja till och med fyndig och träffande. Efter att ha funderat en dag eller så, har jag kommit fram till att Happy har mest med mina barn och mina hundar att göra. Jag kan se att: När mina barn är lyckliga och när mina hundar är lyckliga – då är jag också lycklig. Utan barnen och hundarna blir det inte så många lyckliga ögonblick kvar…
This week´s photo challenge had me thinking a great deal before I could start choosing pictures. My conclusion is, that those very short moments when I´m truly Happy, mostly involve my children and/or my dogs. I know that when they are happy – then I´m happy too. Without them, there would not be many really happy moments in my life. Although…with the very last photos I tried to catch a glimpse of just – myself, being happy on my own.
Hope you will enjoy my odyssey on the theme:
Weekly Photo Challenge: Mine
Well, the most decisive and persistent member of this family is the youngest one. He is also a true gem, and – Mine.
This little story, I hope, will show you the very essence of him!
My entry for the Weekly Photo Challenge WordPress.
ABBA!
BBC News – Abba greatest hits album Gold is UK’s top-selling CD.
Rubriken på BBC Entertainment får mig att le. Fyra miljoner CD! Adele (21) tar andraplatsen med tre och en halv miljon och på tredje plats, bara etthundratusen skivor färre, finner vi Oasis (Morning Glory). Det är musikalen Mamma Mia! som bidragit till den senaste boomen för ABBA-skivor. Vi får oss också till livs att CD-skivan som format firar 30-årsjubileum och tycks hålla än – i alla fall på den brittiska musikmarknaden.
Och svenska helyllegruppen ABBA. Vad säger man? Min första skiva med dem var en singel med titeln He is your brother. Den håller än, den också.
Min fina fredag
En bild säger mer…men vilken fredag! Jag stannade flera gånger på väg till arbetet för att ljuset var så underbart, korna så ljuvliga med ångande andedräkt och ån så rofyllt flytande under bron.
Väl på mitt arbete gjorde eleverna strålande prestationer – och bjöd dessutom på egenhändigt nybakade cupcakes. Vad kan man mer begära?
Moon River…
Singer Andy Williams dies at 84 – CNN.com.
”Moon River” kommer alltid att leva. Som liten såg jag Andy Williams Show och älskade hans sammetsmjuka röst. Min mamma beundrade också honom, även om bådas vår håg låg närmre Elvis Presley och The Beatles.
Det händer nu och då att jag tänker på hur snabbt åren virvlat iväg. Hur många minnen jag har som inte mina yngre vänner eller mina barn kan dela. Då tänker jag också på hur många gånger man som barn eller ung kanske tyckt att ens föräldrar pratade för mycket minnen. Snart är jag kanske där själv.
Men minnen är viktiga. Det talas så mycket om att se framåt och gå vidare – hela tiden. Inte drömma, minnas och kanske vara vemodig – eller rentav sörja, utan glömma och köra på. Jag vet inte riktigt om jag håller med helt och fullt där. Naturligtvis finns det en gräns för hur mycket du mår bra av att tänka på svunna tider och människor du känt och mist. Men, jag tror också att det är viktigt för människan att stanna upp och tänka tillbaka, minnas och reflektera. Kanske fälla en tår över en melodi eller ett gammalt foto. Kanske prata med en vän och minnas tillsammans.
Personligen tror jag inte att det alls är bra att bara se framåt och aldrig minnas tillbaka. Vi är inte gjorda för det.

















Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.