Är man i Yorkshire så ska man känna på den typiska maten för området. Det fick vi göra med besked. Vår eminente lärare och guide, Nicholas Waters, lyckades verkligen få oss att äta. Mycket, gott och typisk mat från England och Yorkshire. Får man fresta lite?

Varje morgon gällde full English breakfast – om man inte sa något annat. Korv, ägg, bacon, bönor, tomat, svamp och hash (en sorts potatiskaka, amerikansk idé). Som jag redan visste blev jag snabbt van vid en så stor och bastant frukost…sen är det svårt att avstå. Suget när man kommer hem kvarstår och yoghurt och flingor känns inte direkt som något alternativ med substans.

Efter en lång vandring i småkyligt väder satt det bra med varm cottage pie! Malet kött under potatismostäcke och lots of gravy. Sås är man verkligen förtjust i här. Till allt kom det mycket, och för all del god, sås som dränkte hela rätten. Och så lite grönsaker förstås.

I Haworth åt vi på The White Lion, ett riktigt fint ställe med riktigt vällagad mat. Jag lovar att vi var mätta efter den här… Äkta Yorkshire pudding har flera köttskivor inuti och massor med sås. Inga grönsaker till! God öl serveras överallt och här rekommenderades vi prova ”Mary” – någonting. Ingen blev förstås besviken. De olika orterna verkar sätta en ära i att ha ett eget öl som smakar speciellt.

En kväll skulle det ordnas ett ”English tapas meal” vid stranden. Aldrig, trodde vi. I den vinden! Men jo, Nicholas fick rätt att vinden skulle mojna, och kvällen blev riktigt ljum och vacker. Massor med mat… Så många pajer eller smakprov av pajer har jag aldrig ätit någon gång. Här avsmakades säkert ett tiotal sorter varav några var riktigt goda. Ofta är de dock inte så smakrika de här pajerna – mycket potatis i en del. Den absolut godaste, mest smakrika och kraftfulla var steak and kidney pie. Smulor och kanter lämnades i en liten kartong till måsarna.

Även speciella, typiska och populära drickor testades. Den godaste, ja, den enda drickbara faktiskt, var en skotsk dryck som hette Irn Bru. Alla andra smakade alltför sött.

Kanske den mest typiska rätten, den som för evigt förknippas med engelsmännen, är fish and chips. I Scarboroughs hamnstråk, under de firanden som hölls för Queen Elizabeth, formligen stank hela området av fish and chips. Folk satt, stod och gick med denna tidningspappersserverade rätt i händerna.

Sista kvällen skulle vi ha en riktigt stor, fin och extra god middag. ”The world´s best fish and chips?” kallades den. Mmmjaa, tänkte vi nog lite till mans. Men på The Magpie Café i Whitby blev vi allt annat än besvikna. Avskedsmiddagen kunde inte varit bättre.

Serverad med utsökt champagne! Men, det var inte champagnen som gjorde ”det”, utan det här var verkligen en fantastiskt god rätt som platsar på den flottaste restaurang. Caféet ligger i hamnen i Whitby och där är ständig kö utanför. Så, se till att du har gott om tid på dig när du går dit!