På min vägg

Vad du har på din vägg säger en del om dig som person. Jag fick en liten tankeställare när jag efter en bekants fråga insåg att jag inte kunde tänka mig att byta ut en enda av mina väggdekorationer. Vad har jag egentligen där? Förutom foton på barnen och någon skiss av mig själv från en Italienresa för längesedan. Det är kanske dags för en liten självanalys. En egen minikonstrunda såhär efter påsk.

I mormors skänkspegel ser jag monstera deliciosa och två thankas inköpta någonstans i Kathmandudalen, Nepal, 1986

I trappan upp till ovanvåningen hänger en av mormors egenhändigt lagda stentavlor. Den här från 1979. Oändligt många timmars arbete och tillverkad med stor precision

På andra sidan, högt upp mot taknocken, hänger en ärvd batiktavla. Ursprung okänt, men den utstrålar harmoni

Snösparvar, en litografi jag fick på min 30-årsdag

Kylskåpskonst! Den byts ut efterhand av ungdomarna. Nytt, läst, omtyckt, skrattat åt; inspirerande, galenskaper och livsbejakande tokigheter

Gör en inventeringstur du också! Även om du tycker att du vet vad du har, så kan du kanske bli smått överraskad. Eller kanske du bestämmer dig för att byta ut något? Eller, som jag, får du upp minnesbilder du inte grunnat över på länge. (Se där ett gammalt ord som min kära mormor ofta använde. Det är fortfarande både innehållsmättat och gångbart.)

Så, vad kom jag fram till om mig själv genom denna korta odyssé? En del bortglömda tankar tände små tomtebloss, medan andra fortfarande seglar som japanska lyktor i natten. Jag kan nog inte byta ut något av mina minnen – för det är det de är, de som satt sina avtryck på min vägg.

Toledo i sol

En timme med buss från Madrid, och du är i Toledo, Kastiliens forna huvudstad. Toledo är säte för spanska kyrkans primas (latin, plural primates, ’förnäm’, ’en av de främsta’) eller Primae sedis episcopus som den till rangen främste bland en kyrkoprovins biskopar kallas. Den imponerande gotiska katedralen är en av världens största och ett besök rekommenderas verkligen. Den tog över 300 år att uppföra och räknas som ett av den spanska gotikens främsta verk.

Katedralen, Toledo

Som i så många gamla, vackra städer ligger katedralen inbäddad bland de gamla husen och låter sig inte fotograferas i helbild. Inuti var det på många ställen förbjudet att fotografera, men vem kunde låta bli?

En magnifik grind döljer högaltaret

Altaret uppfördes alldeles i början på 1500-talet, design av Petit Jean. Det är tre paneler brett och fem våningar högt. Själva tabernaklet i den nedre delen är ett filigranarbete i förgyllt trä.

Det magnifika altaret i polykrom och förgyllt trä

Överallt kan man se biskopshattar hängande från taket eller i takkronorna. De hängs upp där när dess ägare gått ur tiden, och får sedan hänga tills de faller sönder av sig själva.

Biskopshattar

Målaren El Greco levde och verkade i Toledo. Både hans och andra stora spanjorers verk hänger i den mest konstsmyckade sakristia jag besökt. Caravaggio, Tizian och Goya är bara några av dem. Här fick man absolut inte fotografera.

Magnifika korstolar

Koret

Detalj av grind, De Nya Monarkernas Kapell

Toledos gamla stad blev 1986 uppsatt på Unescos Världsarvslista, och det förstår man när man vandrar över de välbevarade kullerstensgatorna och njuter av stadens fina arkitektur. Staden grundades av romarna 142 f.Kr. och erövrades av morerna på 700-talet. Smideskonsten står högt här alltsedan dess – Toledoklingorna är världsberömda.

Turistattraktioner – men kanske svåra att ta med hem…

Marsipan är också stort för området och lättare att ta med på flyget tillbaka till Sverige.

Marsipanparadis

Inte marsipan, men kunde varit

Fint är också att bara vandra omkring och beundra utsikten över staden och det omgivande landskapet. Vi hade en riktigt givande dag i Toledo.

Majmorgon

Först till badrummet

…sen en stund i rättningshögarna

Ska du verkligen åka nu… ?

Längs vägen

Dig ser vi varje dag

…och jag ser den gamla bron varje dag – men denna dag i ett förklarat ljus

En sista sväng till min gamla arbetsplats…

…och här huserar jag numera

Flytten till nya byggnaden är inte bara positiv…. Varje dag utsätts vi för svåra frestelser!

Idag för 20 år sedan

Tålmodig fotograf

Hängiven skatare

Millekompis

 

Hela tjugo härliga år har gått sedan du kom – ofattbart. Grattis på Din Dag, min fine son!

Segovia i regn

Segovia i regn

Ett regnigt Segovia med den berömda romerska akvedukten mitt i staden. Sedan 1985 finns både akvedukten och hela det gamla Segovia, med bland annat en judisk del, på Unescos Världsarvslista. Den imponerande akvedukten är 818 meter lång med 170 bågar och en höjd av 29 meter. Den är byggd av ca 25000 granitblock som sammanfogats helt utan murbruk och räknas som det främsta romerska byggnadsverket i Spanien.

Den romerska akvedukten i Segovia – mitt i staden

Den gotiska katedralen på Plaza Mayor är också oerhört imponerande, men vi frestades aldrig att gå in i den. Hällregn och kanske 5 grader varmt ute – vi anade hur kall denna jättelika ouppvärmda stenbyggnad skulle vara inuti.

Katedralen i Segovia

Vi rundade katedralen och beundrade dess fantastiska tinnar och torn. I all vätan blev vi bespottade av en av de många, tjusiga vattenkastarna. (eng. gargoyle, vilket jag personligen tycker passar bättre än det svenska ordet för dylika figurer) Och så var det kanske något med vatten och akvedukter…

Gargoyle

Nästan inga människor var ute i kylan, men vi stretade på – är man här en enda gång gäller det att ta vara på tiden.  Sagoslottet Alcázar var något av ett ”Disneyslott”.

Alcázar, Segovia

På vägen till Segovia låg snö på slänterna utanför bussfönstret. Spanjorerna själva ursäktade sig angående vädret hela tiden – det var minst 15 grader för kallt för årstiden. Men, föga hjälpte det oss som hade sommarjackor, saknade mössa och vantar…

Kulen stork

Till och med storken uppe på tornet verkade frusen. Skulle du vistas utomhus måste du vara av det rätta virket…

Balkongscen med flickebarn…

Stela, våta och hungriga slank vi in på en varm, skön restaurang med fin utsikt. Vi tinade så småningom upp och kunde mätta och belåtna bege oss hemåt till Madrid igen.

A Restaurant With a View

Jag har redan beställt en ny resa till Spanien. Bland annat Segovia måste ses under bättre förutsättningar. Man kan lätt förstå hur fint det är att vandra i gränderna här en ljum sommarkväll, så, nu hoppas jag på välvilja från vädrets makter nästa gång!

Att ta farväl är inte min starka sida

Veckan går mot sitt slut och på väg hem sjunker jag ner i bilens framsäte med en lite tyngre suck än vanligt. Sätter i nyckeln och vrider om, och efter en lätt rörelse med baksidan av handen mot ögonvrån greppar jag sen ratten och svänger ut från parkeringen. Längs vägen gungar vinden de skira vårbokarna och när jag vevar ner rutan sveper det in en skön doft av regnvåt asfalt och jord. Det är gott att åka längs den vårsmyckade vägen  en fredagseftermiddag och veta att allt det skira väntar någon vecka till innan nyanserna mörknar och mognar.

Idag har jag tagit farväl av en fantastisk  ung kvinna jag haft förmånen att få arbeta med periodvis  under några år. Stark och målmedveten från början har hon efterhand mognat än mer och besitter nu en styrka och kapacitet som jag nog aldrig råkat på tidigare och kanske aldrig mer får se maken till. En sådan förmån jag har haft som fått följa hennes utveckling och nu se henne flyga fritt. Hon är en talang utan motstycke som kommer att vara en enorm tillgång för både våra ungdomar och alla kollegor framöver.

Det är bara att önska lycka till i ett hårt men spännande och fantastiskt roligt yrke!

Tillbaka till naturen – lyssna inåt

BBC News – Lack of contact with nature ‘increasing allergies’.

Inte ”vad var det jag sa”, men nog skulle jag vilja säga det – eller snarare skrika det högt! Sunt förnuft och mänsklig intuition, att tänka och känna naturligt och sinnligt. Att ha alla sinnen öppna innebär nästan bara positiviteter. Men också mycket frustration.

Att vetenskapligt bevisa det som många människor förnuftsmässigt redan vet är idag en nödvändighet. För, de flesta västerlänningar har avlägsnat sig alltför långt från naturen för att längre förstå den. Många gånger ses den istället som obegriplig, ja rentav som en fiende.

Om du är uppvuxen nära naturen, så har du förmodligen redan mycket kunskap om det samspel som krävs, en kunskap som de urbana människorna inte besitter. Vi är lyckligt lottade, vi lantisar. Nu har finska forskare konstaterat att vi har färre allergier än stadsborna. Det finns helt enkelt en massa nyttiga bakterier på och i närheten av oss, bakterier som gynnar vårt immunförsvar. Man har alltså insett hur viktiga grönområdena är i städerna – och det gäller att anlägga fler för att vi ska må bra.

En skotsk studie visar att stresshormonerna ökar om det inte finns grönområden i närheten av där vi bor och att äldre människor med kort avstånd till parker håller sig friskare än de som bor längre ifrån. Från London rapporterar forskare att små barn har större chanser att leva gott och må bra om de har nära tillgång till naturområden. The National Trust konstaterar också att med allt större avstånd till naturen så förlorar barn både i hälsa och utbildningsresultat. Man menar att vi rent biologiskt har utvecklats över årtusendena att svara positivt på och må bra av en omgivning och miljö som rimligen skulle kunna förse oss med allt vad vi behöver för att leva och växa.

Vad säger man? Ungefär det jag skrev i första meningen…

Något galet är det med ett samhälle där så många mödrar behöver böcker och kurser för att klara av att ta hand om sina spädbarn, något galet är det när den där omedelbara kontakten, lyhördheten och det intrikata samspelet inte längre uppstår mellan mamman och hennes nyfödda barn. Min gamla mormor sa alltid att man skulle vara sig själv och att ”lite skit har ingen dött av”. Vågar jag säga att jag inte är pedant hemma? Som människa ska du lyssna mer på och lita till dig själv. Det finns kvar där inne någonstans – allt du behöver.

Min mormor  levde nära naturen och som trädgårdsodlare spenderade hon större delen av dagen utomhus och jagade inte dammråttor mer än en gång i veckan. Hon hade höns, kaniner, katt och hund, och födde alla sina barn hemma i soffan. Hon var inte sjuk en dag under hela sitt verksamma liv.

Vårvandring och blomning på ängarna

Konst-ig

Orden konst och konstig har samma stam. Inte konstigt att jag tycker om dem båda.

Överraskande fasad

De kan innebära en vanlig husfasad längs gatan som plötsligt ser annorlunda ut när du rundar hörnet.

Katedralen i Madrid

De kan ofta hittas som ett vackert innertak i en kyrka eller annan gammal byggnad.

Cervantes och hans två hjältar Don Quixote och Sancho Panza

Ibland kan de två bestå av en berömd författare och hans romanfigurer i brons.

Tjaa…

Skinkor med matchande spelmaskin – eller tvärtom?

Bussfönster

Det kan regna en del utanför bussfönstret – men vad gör det när man kan titta på fönstret?

Svärd kan vara särdeles sköna…

De kan väcka din beundran för gammalt hantverk.

Jaså det var här som…

Barndomens berättelser kan oväntat komma till liv…

Min efterrätt

De kan göra mat både mäktig och vacker!

El Greco från golv till tak

De kan förstumma dig som en El Greco.

Den Store Masturbatören

Få dig att ständigt upptäcka nya detaljer som en berömd Salvador Dalí.

Hans syster Ana Maria

Njuta lugnet i en tidig Salvador Dalí.

Från trädgården

Upptäcka ett flygplans väg över himlen.

Restaureringsarbeten i Toledo

Och uppskatta en enkel röd skottkärras väg över en kyrkofasad.

Det finns inget ”mellan”

När jag var barn var det ganska exakt två veckor mellan hägg och syren, och med syrener smyckade vi gymnastiksalen till skolavslutningen, som då ägde rum omkring den 6 juni. Ingen ska säga att vi inte ser något av klimatförändringarna – och ändå är det här obetydligheter. Det jag är ute efter är att många i min generation vägrar se att någonting händer och att det händer snabbt. Det är så enkelt – tänk på dina skolavslutningar och du kan inte tänka bort faktum.

De senaste åren har jag haft svårt att hitta blommande liljekonvaljer att sätta på min älskade mormors grav på Mors Dag. Vid den tidpunkten är de nämligen överblommade. Hon älskade liljekonvaljer, mormor, så jag plockar de halvvissna blommorna och sätter där ändå. Någon liten vit klocka finns kvar i toppen i alla fall.

En vacker dag som denna vandrar jag ändå nöjd över skog och äng. Skjuter ifrån mig de större problemen och njuter av skönheten. Allt har slagit ut, skrev jag för någon dag sedan – och här är några av allt.

Plommon

Bigarrå

Björk

Hägg

Syren

Bok

Bok

Lärk

Ormbunke

Liljekonvalj

Kabbeleka

Gullviva

Magnolia

Nygammal vals med folk och fä

El Rastro är Europas största second hand-marknad, och den är öppen söndagar från åttatiden på morgonen. Här finns verkligen allt. Inklusive ficktjuvar förstås, så det gäller att hålla i grejerna. Madrid bjuder naturligtvis på flera marknader och varje liten stad eller förort tycks ha sin.

Jag tycker om att besöka åtminstone en marknad vart jag än kommer i världen. Fisk och blomster står naturligtvis högt i kurs, men också till exempel loppmarknader är kul. Vi besökte tre helt olika marknader, två av dem i Madrid med förort och den tredje i Segovia, ca en timmes bussfärd utanför staden.

Önskas mera stjärt?

På den minsta marknaden, i en förort till Madrid, såldes mycket underkläder och frukt. Man kunde till och med stå med sitt tygskynke liggande mitt på gräset och sälja en enda väska eller ett enda parti kalsonger. Jordgubbar stora som potatisar kostade 1.50 euro kilot.

I Segovia var det högre klass på sortimentet och man fokuserade på skor och leksaker.

Skinn är stort i Spanien och överallt såg jag vill-ha-saker...

Jag kunde gott tänka mig ett par av både de gröna och de lila, men priset, priset… De kostade ca 1200 kronor paret. Reskassan var helt klart feldimensionerad.

Om jag fortfarande hade haft små barn ...

Mat, färg och form, design och arkitektur – allt är de bra på, spanjorerna. Nu har jag inga barnbarn att köpa till (hoppas det dröjer) och inga bekantas barn eller barnbarn – så de sköna träden fick stå kvar i sin skog.

Som fastnitade stod de här två - mitt i larmet

Tillbaka i Madrid på riktigt stor marknad, råkade jag på de här två vännerna. Helt klart var de kompisar och tillhörde någon av marknadsståndsägarna. Men, blickstilla stod de mitt bland folk, cyklar, motorcyklar, bilar, barnvagnar och barn, tutor, visslor, musik, skratt och skrik. Jag pratade en stund med dem och extra mycket med den större hunden, som nog var lite äldre och lite för tung för att det skulle vara hälsosamt för honom. Vi kom bra överens och han höll faktiskt med mig. Men, frestelserna i en stor stad är många…

 

Baren är öppen

…och precis som vi människor behöver slinka inom en bar här och var, så behöver väl hundarna det också. Överhuvudtaget tog man ganska bra hand om sina djur, i alla fall de vi såg.

Det blev många cortados och en del churros - lägg märke till paraplyet...

En cortado är en espresso med mjölk och churros kanske kan liknas vid våra munkar i smaken, dock ej till utseendet. Ack, så lätt det är att bli beroende av det där lilla extra…

Att spela på glas är nog något som alla gjort som barn. Men den här mannen var en virtuos!

Ingen marknad utan musik förstås! Allt från positivhalare till vattenglasspelare fanns här och vi stod och lyssnade på var och en ett tag. Så skicklig var mannen ovan, och tänk bara vilken tid det måste ta att stämma allt rätt! Ett litet aber var att det nu hade så lätt att regna…

Nygammal börs

För oss nostalgiker, som levde redan på den tiden det fanns kassettband och vinylskivor, var det intressant att se dessa klenoder återanvändas med nytt stuk.

...eller kanske handväska?

Det brukar inte bli många fynd med hem från marknaderna, i alla fall inte för min del. Ibland slutar det med en t-shirt av något slag, eller kanske en storpack sockar…Finessen med marknader ligger för mig på ett helt annat plan.