Travel Theme: Foliage

Jag blev plötsligt inbjuden att skicka bilder på lövverk. Blad och löv – kan det passa mig bättre? Träd är ju en av mina stora passioner, så jag kunde inte låta bli att tacka ja! Det blev bilder från Nya Zeeland förstås, sedan Madeira och här hemifrån. Från högt uppe till nere på marken.

One of my newly found friends in the blogger world, Ailsa, kindly invited me to a Travel Challenge. This week it is all about foliage – a theme I truly love. But, of course that means difficulties…there are so many possibilities…

Finally, here is my contribution. High, low and in the middle!

Great tree ferns, New Zeeland, North Island.

Red beech half way to the canopy, New Zeeland, South Island. Yellow crowned parakeet.

Ferns by a levada, Madeira

On the ground, in the more dark areas of the beech wood, Sweden.

Autumnal canopy, Sweden.

Weekly Photo Challenge: Mine

Well, the most decisive and persistent member of this family is the youngest one. He is also a true gem, and – Mine.

This little story, I hope, will show you the very essence of him!

My entry for the Weekly Photo Challenge WordPress.

 

Wanna know how I got here? Well, young man, once upon a time…

This looks worth trying!

I figure, there was something about P´s and Q´s…

A bit shaky, but…

OK, OK…I´m going down here…uh…

Oh, shit…

Grrrrr, I shall – and I WILL!

Just a short rest, and then…

Finally – MINE!

ABBA!

BBC News – Abba greatest hits album Gold is UK’s top-selling CD.

Rubriken på BBC Entertainment får mig att le. Fyra miljoner CD! Adele (21) tar andraplatsen med tre och en halv miljon och på tredje plats, bara etthundratusen skivor färre,  finner vi Oasis (Morning Glory). Det är musikalen Mamma Mia! som bidragit till den senaste boomen för ABBA-skivor. Vi får oss också till livs att CD-skivan som format firar 30-årsjubileum och tycks hålla än – i alla fall på den brittiska musikmarknaden.

Och svenska helyllegruppen ABBA. Vad säger man? Min första skiva med dem var en singel  med titeln He is your brother. Den håller än, den också.

Fluff och sympatier

Nu närmar det sig utställning i Norge och matte har tagit fram klippbordet…Uppfluffad? Lägg märke till att jag blir bara mindre och mindre…

Utredd, säger matte…Själv tycker jag att det kliar överallt nu…

Ett äpple kanske…innan jag kastar mig och kör några ryggvarv i mossan och löven!

Sådärja…och nu blir det bad! Få se om hon tar fram kameran efteråt också…Tror det knappt. Då ser jag ut som en ynkligt drypande råtta ungefär. Lillhusse och lillmatte brukar yla och springa när jag kärvänligt vill visa upp min slaka lekamen för sympatiyttringar. Det brukar låta ungefär: ” Usch Totti, försvinn! Du är våt och äcklig och ingen vill ha dig…”

Fast jag vet att de älskar mig ändå. De har bara ett lite udda sätt att visa det på.

Såhär ungefär…och kameran var framme!

Då sticker jag…Hon får allt vänta tills jag torkat!

På väg hem

Solen bröt igenom molntäcket – igen. Efter arbetsdagens slut blixtrade den till i backspegeln, och snabbt fattade jag beslutet att köra inom Hembygdsparken i Hässleholm. Enbart för att njuta av Sven-Ingvar Johanssons fina motorsågsskulpturer i vackert sken. Han är verkligen mycket duktig, denne sydsvensk. Han gör underskön konst av nedsågade träd. Roligt när konstnärer från trakten får visa upp sig – vi tar en kort promenad!

Mer om Sven-Ingvar Johansson?

Min fina fredag

Godmorgonkor i gryningsdiset

Förbi den stilla ån

Delicious cupcakes med drömfrosting…

En bild säger mer…men vilken fredag! Jag stannade flera gånger på väg till arbetet för att ljuset var så underbart, korna så ljuvliga med ångande andedräkt och ån så rofyllt flytande under bron.

Väl på mitt arbete gjorde eleverna strålande prestationer – och bjöd dessutom på egenhändigt nybakade cupcakes. Vad kan man mer begära?

Grått med guldglans

Idag har jag inte tittat ut mycket, utan häckat inomhus på mitt arbete. Inte för att jag sitter ner hela tiden – jag sitter nog inte mer än kanske 15-20 minuter på hela dagen, någonstans mellan 8 och 16. Det brukar ske i samband med någon form av matintag.

Hösten har varit ganska ljum i sina erbjudanden i år, och har till exempel ännu inte salufört någon av de där sprakande dagarna med strålande sol och krispig luft. Dagar då livet känns nytvättat och uthängt att fladdrande torka i vinden. Då doftar det gott att finnas till.

Det borde snart vara dags …jag längtar starkt – när kommer den,  Brittsommaren?

http://www.smhi.se/polopoly_fs/1.694!webbbrittsommar%5B1%5D.pdf

Moon River…

Singer Andy Williams dies at 84 – CNN.com.

”Moon River” kommer alltid att leva. Som liten såg jag Andy Williams Show och älskade hans sammetsmjuka röst. Min mamma beundrade också honom, även om bådas vår håg låg närmre Elvis Presley och The Beatles.

Det händer nu och då att jag tänker på hur snabbt åren virvlat iväg. Hur många minnen jag har som inte mina yngre vänner eller mina barn kan dela. Då tänker jag också på hur många gånger man som barn eller ung kanske tyckt att ens föräldrar pratade för mycket minnen. Snart är jag kanske där själv.

Men minnen är viktiga. Det talas så mycket om att se framåt och gå vidare – hela tiden. Inte drömma, minnas och kanske vara vemodig – eller rentav sörja, utan glömma och köra på. Jag vet inte riktigt om jag håller med helt och fullt där. Naturligtvis finns det en gräns för hur mycket du mår bra av att tänka på svunna tider och människor du känt och mist. Men, jag tror också att det är viktigt för människan att stanna upp och tänka tillbaka, minnas och reflektera. Kanske fälla en tår över en melodi eller ett gammalt foto. Kanske prata med en vän och minnas tillsammans.

Personligen tror jag inte att det alls är bra att bara se framåt och aldrig minnas tillbaka. Vi är inte gjorda för det.

En annan kväll, mellan sju och åtta

Mulet och småregnigt var det ikväll – men har du hund finns det inget att välja på…och det är väl delvis därför man har hund!

I min by har vi många fina, gamla hus. Stilla promenader får jag mer tid att titta på dem. Mycket vackert finns runt knuten, så att resa bara en liten smula räcker gott.

Lite Villa Villekulla

Det här tegelhuset i fint arbetad stil har jag alltid beundrat. Jag känner att jag nästan vill gå och knacka på…få komma in och se hur det ser ut inuti. Men, jag rundar hörnet för att beundra det framifrån. Det ligger i en stor, parkliknande trädgård.

Om jag skulle …

Det lyser inbjudande i ett fönster, nu i skymningen. Tänk att få komma upp på ovanvåningen och gå ut på den lilla, skamfilade balkongen…kanske kliva allra högst upp i ”tornet”?

På väg hem

Men, nej, jag går vidare längs gatan och över stenlagda gränder. Det börjar småregna lite…

Någon är uppe

Jag ökar på stegen för att hinna innan det strilar alltför mycket. Förbi det pampiga stenhuset slänger jag en blick upp mot tornrummet.

Kort uppehåll

Regnet hättnar något och vi är inte genomblöta i alla fall. Skönt att komma in i värmen!