Weekly Photo Challenge: Reflections

30 november, 201230 november, 2012 / Leya / 24 kommentarer

Reflektioner som inte är tankar… utan mer fysiska sådana, är veckans WordPressutmaning. Kanske kan dessa tre representera bådadera? Klicka på länken för att se hur människor över hela världen tolkar temat!

When I think of reflections, I think about some special ones that I am really fond of… so these three pictures represents some of my warm memories on the subject. Hope you will enjoy my feelings for this week’s Photo challenge from WordPress.

I went out this beautiful summer evening to photograph the sunset, and Mille had to stay inside so he wouldn’t swim again before going to bed. But he knew I was out there, and was watching me from the window.

Under those dancing sunrays reflected in the cold icelandic sea, there is a giant whale, a humpback, soon coming up to the surface. That’s why all the birds are gathering – they know there will be a nice meal for them too.

My kitchen was filled with youngsters making saffron buns, and I just had to sneak outdoors and catch them through the window… and this was the result! There were even more of them!

The Sam Wanamaker Theatre

27 november, 201227 november, 2012 / Leya / 2 kommentarer

BBC News – Globe’s new Sam Wanamaker indoor theatre to be lit by candles.

Så ska the Globe få en inomhusteaterdel – eller – en teater intill för inomhusföreställningar. Den byggs på gamla originalritningar och ska i stort sett helt och hållet köra sina föreställningar i skenet från stearinljus. Man lyckades en gång med att få lägga halmtak på the Globe, så detta är ytterligare ett undantag i de stränga bestämmelser som råder sedan Den Stora Branden i London.

Teatern kommer att heta the Sam Wanamaker Theatre, efter skaparen av the Globe, och första speldagen kommer inte att bli förrän 2014.

Sam Wanamakers egen historia med Shakespeare’s Globe är intressant. Han var amerikan och inbiten shakespeareälskare, på besök där teatern en gång hade legat. Visst var det en skam att engelsmännen själva aldrig satsade på att bygga upp the Globe… Wanamaker gav sig inte utan genomförde sitt drömbygge sedan 1940-talets besök, men gick bort innan han hann se sitt mästerverk klart. Dottern Zoë Wanamaker invigde 1997. (För oss nordbor kanske hon är mest känd som madame Hooch i Harry Potterfilmerna.)

Och – har du inte varit där än, på the Globe, så kanske du kan gå på båda teatrarna nästa gång du är i London! Det tänker jag göra. Sommartid. Guidningen på the Globe genomförs suveränt hängivet, men den här gången vill jag se en föreställning också.

Augustpriset

27 november, 2012 / Leya / Lämna en kommentar

Läs ett utdrag ur ”Ett kort uppehåll på vägen från Auschwitz” – DN.SE.

Göran Rosenberg fick Augustpriset i år. Läs ett utdrag! Det är alltid intressant att se hur man tänkt den här gången…

Weekly Photo Challenge: Thankful

25 november, 201225 november, 2012 / Leya / 18 kommentarer

Denna veckas utmaning från WordPress utgår ifrån den stora helgen med Thanksgiving. Något liknande har vi inte i Sverige, men tacksamhet visar vi förhoppningsvis ändå, mot livet och för varandra. Lite oftare borde vi kanske visa det, men det behöver inte vara med stora festligheter. Jag tror att det räcker långt i vardagen – att du verkligen tänker på att visa och tala om att du är tacksam!

Det skulle bli väldigt mycket att skriva och många bilder att visa om jag skulle ta med ens en bråkdel av vad jag är tacksam för. Så, här kommer i all korthet mitt bidrag, som utgår från att jag fått komma hit och att jag har mina fem sinnen: syn, hörsel, smak, lukt och känsel. Ett tillägg gör jag, som för mig är viktigt för att kunna leva ett gott liv – humor!

The WordPress challenge this week is named Thankful. And, I immediately understood the impossibility of the task. I have so much to be thankful for. We all have. So, I decided to do it this way:

The five senses I’m thankful for having – my daughter’s cake is, I believe, much about taste and smell!

To travel with them through life and help them grow to …

As I age, I hope to be allowed to keep my senses as long as possible. I’m thankful and grateful every day of my life for what I’ve been given.

Wild Weekly Photo Challenge – Macro

24 november, 2012 / Leya / 17 kommentarer

Makro – vad är det? Egentligen bara stor eller i naturlig storlek eller större. Makrofotografering innebär förmodligen dock att man har ett särskilt objektiv för det eller mellanringar. Själv har jag ingetdera. Mina närbilder tar jag oftast med en liten digitalkamera, en Canon IXUS. Den kostar inte hälften så mycket som ett objektiv, men tar – för mig – fullt acceptabla bilder. Man vet aldrig framöver om jag blir riktigt biten förstås.

Macro – if you look it up in a dictionary it only means big, life size, or bigger/larger than in real life. To show something in a close-up picture then… This is the challenge from the online magazine LetsBeWild.

I love looking at macro photos, but I don’t take many myself. If I do, it’s mostly the serets of flowers I’m trying to reveal. Maybe because they don’t fly away while I’m there? I love looking att secret animal life and all the magnificent entries! But still, here are my own very modest ones, mostly from the world of my garden begonias…

Weekly Travel Theme: Liquid

23 november, 201224 november, 2012 / Leya / 14 kommentarer

Liquid, eller vätska, flytande, genomskinlig…ja, vatten tänker jag på , naturligtvis. Ailsas tema den här veckan tolkar jag som följer!

Water is essential to life on earth, and here are some of my liquid choices in Ailsas travel theme this week . Click the link and see more liquids from all over the world!

Special Photo Challenge: Inspiration

22 november, 201222 november, 2012 / Leya / 9 kommentarer

Mitt i veckan blir utmaningen att fundera på vad som inspirerar en del – mig till exempel – att blogga. Bild önskades på mig när jag befinner mig i sagda inspirerade tillstånd…

Inspiration? Naturen förstås, helst ensam då, eller på vandring med son eller dotter. Eller bara sitta och vara, utan att säga så mycket. Hundarna förstås, men på det har jag ingen talande bild där jag själv är med…Humor är ett av livets under – den håller mig levande och frisk. Resor förstås, till nya platser med spännande människor och händelser. Och så fotografering. Dessa fruktlösa försök att hålla fast ögonblicket, det fantastiska, som inte låter sig fångas som det verkligen syns och känns. Inte ens om jag försöker sätta ord till bild…

Det finns inte många bilder på mig själv eftersom jag brukar stå bakom kameran. Något fann jag, och jag sänder tack till man och barn för att jag fått leta i era arkiv.

WordPress asks: What inspires me to blog ? Well, Nature does – and then, I’d rather be alone… Travelling with my family near and far, experiencing new people, new places. Humour – joy and wonder. Walking alone or with my son or my daughter – just sitting, contemplating life and its quiet wonders. Alone, together, in silence. Photographing, in futile attempts to make some of those great moments last. Maybe the photos cannot make you see what I saw or feel what I felt, but still…If I really try, if I put in some words too, then maybe you will get a hint…a touch of that untouchable feeling I had…?

There are not many photos of me as I am usually the one behind the camera, but I have searched – and I have found. Some. Thank you husband and children!

Varierad och skön arkitektur i Madrid

20 november, 2012 / Leya / 5 kommentarer

Jag tycker mycket om arkitekturen i Madrid. Allt från det gamla till den fullständiga explosion av stilar man kunde följa längs Gran Vía. Det blev som vanligt många och långa promenader – från tidig morgon till sen kväll. Här kommer en liten skön kavalkad som avslutas med det magnifika Kristallpalatset.

Fyra grader

20 november, 2012 / Leya / 2 kommentarer

Vid frukostbordet smakade ingenting. Under det varma täcket hade jag just frusits stel av den neutrala radioröstens ord. Forskare förutspår nu att temperaturen på vår jord kan komma att stiga med fyra grader istället för tidigare förväntade två. Den stora faran förvandlades i ett slag, med en enda extra bokstav, till katastrof.

Och fastän vi hel tiden vetat, så vad har vi gjort? Lagt locket på. Fortsatt köpslå med livet. Oljemagnaterna flyter effektivt fram i lobbykorridorerna, de goda alternativen köps upp och tystas ner. Inom alla områden. Enligt trovärdiga källor jag själv känner till kan man till exempel bota i stort sett alla allergier med en spruta eller två…men – locket på – hur skulle det då gå med den lukrativa läkemedelsindustrin?

Ingen levande varelse är mera idiotisk än människan. Ingen skulle i full fart köra på mot avgrunden med alla sinnen vakna. Men, vi fortsätter genom allén av blinkande röda lampor – öronproppar och ögonbindel på. Och vi saktar inte ner – vi gasar istället. Tyvärr har vi avlägsnat oss alltför långt från vår ursprungliga känslighet för och samhörighet med naturen, så, om något sinne stympas träder inte längre de andra sinnena in och kompenserar. En allvarlig brist i den inbyggda överlevnadshandboken.

Kanske vi som ras varken är värda eller kapabla att leva kvar här?