I mina kvarter

Ibland går hundpromenaden inne i samhället istället för i skogen. När regnet fått övertaget eller när jag har osedvanligt bråttom. Eller…när någon av herrarna tydligt meddelar att han vill förlägga promenaden åt ett visst håll och inte alls åka bilen en bit.

Cotoneasterkaskad

Längs vägen växer många häckar och buskar som fortfarande har behållit sommarfärgen. En tålig och vacker häck bildas gärna av olika sorters cotoneaster. Här som ett friskt sommarregn!

Liljekonvalj

I vägkanterna falnar vårens liljekonvaljer – nu övermogna med giftiga bär.

Rönnbärsljus i parkens tak

Ett av mina favoritträd är rönnen. Den är vacker hela året med sitt skira bladverk och sina vita blomklasar. Den verkliga prakten är förstås här och nu – om hösten.

…och på dess botten okända kamrater

Lilla stigen

Hemåt på den lilla stigen längs med husen ser jag björkarna få guldslantar och några få har redan singlat ned.

Ljuv syrénhortensia

Den är nästan över, syrénhortensian, men fullständigt ljuvlig. Minner om romantik och gamla spetsar. I min ungdom kallades färgen för gammalrosa, vilket är passande än idag. Höstens sista klasar har lagt sig att vila mot det grå stengärdet. Jag måste bara stanna en stund och njuta. Några svaga solstrålar vågar sig fram och jag lutar mig mot de gamla, trygga stenarna.

Vidare igen och det mörknar snabbt nu. Det blir en kall natt.

En liten buse

Det är något visst med vissa djur. Ekorren är en sådan filur. Många gånger hör jag honom utan att se mer än en svanstipp runt ett hörn (ett runt hörn…), eller ofta ser jag ett par stycken jaga varandra under livligt tjattrande. Men därifrån till att få ekorrar på bild är steget långt.

Om vintern syns han gärna vid fågelbordet. Jag har väninnor som har de märkligaste foton…så jag blir alldeles avundsjuk. En vinterhistoria har jag dock  När vi bodde en vecka i fäbod i Dalarna, var vi övertygade om att det var inbrott på gång. Ett fruktansvärt bråk verkade pågå på vår lilla träveranda…men efter en blick ut genom fönstret fick vi klart för oss att fem till sju (5-7) ekorrar huserade bland våra utställda kylskåpsrester. Faktum är att de bodde under taknocken på vedboden intill, så vi bevittnade flera slagsmål under veckan – men inga bilder blev det…

Såhär års är de i samlartagen, och idag kunde jag stå stilla tillräckligt länge och vänta ut honom eftersom det var jag som såg honom först. Med en nöt eller ett ekollon, eller kanske ett bokollon, i munnen rusade han runt en tallstam och plötsligt var vi öga mot öga. På bråkdelen av en sekund frös han till en liten stenstod – till och med med ena benet lyft – och jag kunde långsamt glida fram mot trädet och fotografera.

Got you!

I samlartagen!

Weekly Photo Challenge: Solitary

Flera av dessa bilder kan jag säkert ha publicerat tidigare,  men några är nog nya. WordPress foto-utmaning ger många nya kontakter och det är fantastiskt intressant att se hur människor i olika delar av världen tolkar samma tema!

This is my entry for the  Weekly Photo Challenge Solitary

Solitary is a word of many interpretations. Here are some of mine, ranging from north to south, east to west, including not only people or animals, but other connotations worth mentioning. As you understand, this was a difficult task, but a wonderful way of making me remember things and places I have seen or visited. Hope you want to come visiting again with me:

Quietly floating ice in a glacier pool – Iceland

Mille by a mountain lake, Norway

Svartisen glacier, Norway. My family.

Man standing in delta landscape. Photo shot from train, two minutes before arriving in Lhasa, Tibet.

The Potala palace seen from my window, Lhasa, Tibet.

Old monk leaving a sacrificial white silk shawl on the Dalai Lama throne, Tibet.

By The Holy Lake. Interior of Tibet.

Forgotten and deserted graveyard, Auckland, New Zeeland. Most stones were broken or lying down in the dusk. Many a name was followed by a story from the violent 19th century. Strange finding a single red rose.

Te Matua Ngahere – Father of the forest, New Zeeland, North Island. Girth 16,41 m. Trunk volume 208,1 m. Total height 29,9 m. Trunk height 10,21 m. Kauri trees are among the biggest trees in the world, and they are endemic to NZ.

Morning concert! Thrush sitting outside my window, Lake Taupo, New Zeeland. North Island.

Solitary island of The Pancake cliffs off the west coast of New Zeeland, South Island.

Man, reading and talking to his canary bird. Viela, The Pyrenees, Spain.

Resting by a mountain lake, The Pyrenees, Spain.

Graveyard where members of the Bronte family are buried. Yorkshire, England.

The long, winding road up to Top Withens, where the remains of the farm said to have inspired Emily Bronte´s ” Wuthering Heights” still stand. Yorkshire, England.

One of the last summer sunsets. Our summer house, Sweden.

Mellan sju och åtta

Varje kväll hundpromenad. Varje kväll försöker jag hitta nya vägar att gå – det blir roligare för både mig och hundarna. Hus och trädgårdar stiger fram i ny dager när skymningen faller. Alla människor, utom hundägare, tycks kura inomhus. Kanske de äter något gott tillsammans…pratar och spelar kort. Det vore trevligt. Men, oftast syns genom fönstret en ensam man eller kvinna, sittande vid sin dator, stirrande in i skärmen. Vad gör vi med dessa underbara skymningsstunder?

Tack och lov för hundar – och träningslokaler.

Gamla, fina trähus rustas upp av nya ägare

Jag drömmer om en egen glasveranda…

…en riktigt speciell

På väg med trunken…till eller från träningen?

Pendlarna hinner de sista strålarna

Weekly Photo Challenge: Everyday Life

En bild jag säkert publicerat tidigare,  men nu för WordPress foto-utmaning. Det verkar vara en både rolig och intressant idé, så, om du bloggar själv –  häng på du också och knyt nya kontakter!

This is my entry for this week’s WordPress photo challenge Everyday Life.

I don´t live in a busy city and I don´t have a crowd of unknown, interesting people to photograph. I lead a quiet life in the countryside when I´m not working or travelling near and far. This is my retreat and recovery place – out in the woods with my dogs – every day.

Walking by the giant beech

Revansch

Nu bara känner jag att jag har kommit för mycket i underläge här…Faktiskt så brukar det vara överläge som gäller när det gäller mig. Bevis krävs förstås! Här hittade jag en bild från BIR i Ronneby och sen en bild tagen av ett troget fan. Få se om det finns någon mer representabel bild att stoppa in…

BIR i Ronneby

Nyklippt!

Matte och jag i uppfödargruppen

Så – snacka om överläge!

Jagad – träffad

Hund sköt man – DN.SE.

Underlig är världen. Men enligt husse kunde hunden inte hjälpa det – ”Han är bedårande. Jag borde inte ha osäkrat [geväret], säger Rene.”

Mina egna gossar är också mycket glada och hoppiga. Som tur är går jag aldrig omkring med skjutvapen.

Muckar du?

Här var det bussuget…fint väder och alla hemma i huset på helgen. Då mår vi som bäst!

Skirhet

Somliga dagar får liksom ett eget tema. Just denna söndag har det mesta haft ett speciellt och stilla skimmer över sig. Kanske på grund av det lilla rådjuret – jag vet inte. Men, plötsligt har jag bara haft öga för det vackra och utsökt skira dessa ljusa timmar. För det som ska vila och dö och för det nya liv som fröna bär med sig.

Du måste inte tycka om mig…jag kan vara vacker ändå

Kaskader av små, små blommor

På tråd

Fjärilslarven räddas från mittpåvägen

I ett spindelnät

Frön – akleja

Frökapsel –  iris

De sista malvorna

Hortensians skönhet är evig