Travel theme: Time

Tid är veckans resetema, och tiden är inte min bästa vän. Jag vet att det är jag själv som måste hantera den rätt, men jag tror att många av oss kämpar varje dag med att få den att räcka till. Trots att vi säkert har all tid vi behöver! Vi bara använder den på fel sätt.

Olika kulturer ser på tiden på olika sätt. Vår kultur ser tiden som linjär, några kulturer ser tiden som vertikal, medan gamla kulturer som Inca, Maya, Hopi och andra amerikanska stammar, liksom babylonier, greker, hinduer, buddhister och jainister ser tiden som ett hjul där allt återkommer cykliskt.

Jag är inte så säker på hur jag själv ser på tiden. Jag anser dock att den förslavar oss. Som barn, och de första sex, sju åren i skolan, tog jag av armbandsklockan första dagen på sommarlovet och tog inte på den igen förrän till höstens skolstart. Det var en lång, härlig tid av frihet. Mina egna barn har faktiskt gjort likadant…

Jag hörde en gång en underbar liten historia om tiden, som jag tycker visar mycket av hur jag själv uppfattar problemet med den. Jag ska försöka återberätta den här:

Några västerländska forskningsresande med en rad infödda bärare försökte följa sin uppgjorda tidsplan och nå destinationsorten för sin forskning på utsatt tid. Forskarna skyndade på sitt följe och gruppen avancerade snabbt och säkert. Tills plötsligt en dag när de infödda bärarna – utan förvarning – satte sig ner på marken och gjorde ingenting. Timme efter timme.

Alla försök att få upp bärarna och få dem att gå vidare var fruktlösa.Varken påminnelser om ingångna avtal eller hotelser om straff hade någon effekt. Vad skulle de göra?

Medan forskarlaget dryftade den uppkomna situationen reste sig bärarna plötsligt upp och fortsatte vandringen – som om inget hade hänt. När forskarna frågade varför bärarna så plötsligt ändrat sig, fick de svaret: ”Vi bara inväntade själen.”.

Time is this week’s Travel theme from Ailsa. Time is not my best friend. I know that the trouble of handling it is all inside me, but on the other hand I think many of us are struggling to find time enough every day. We all have enough time, I’m sure, we are only doing the wrong things with it.

Our culture, the Judeo-Christian, based on the Bible, sees time as linear, and the general Christian view is that time will end with the end of the world. Other cultures don’t necessarily look upon it in the same way. Some cultures see time as vertical, some have a cirkular, cyclical view of it.

Ancient cultures such as Incan, Mayan, Hopi, and other Native American Tribes, plus the Babylonians, Ancient Greeks, Hinduism, Buddhism, Jainism, and others have a concept of a wheel of time, that regards time as cyclical and quantic consisting of repeating ages that happen to every being of the Universe between birth and extinction.

I’m not sure of how I look upon time. It must exist in some sense, but I wish it hadn’t. Time is enslaving us. When I was a child, and during my first six or seven years in school, I used to take off my watch the first day of my  summer vacation – and I didn’t put it on until school started again. Those were happy days of freedom. In fact my own children have done the same thing…

I once listened to a beautiful story about the concept of time, and I believe this story captures my feelings as in a clear drop of dew. I will try to retell it here:

Some western explorers and their native carriers tried to follow their time schedule in order to reach their research destination on time. The explorers tried to hurry their carriers and the group advanced fast and steadily. Suddenly one day, without warning, the carriers just sat down on the ground and did nothing. Hour after hour. Every effort to get them up and going was futile. No reminder of contracts or threats of punishment had any effect. What where they to do?

While the explorers were discussing the difficult situation, the carriers suddenly rose and continued the walk – as if nothing had happened.

When the explorers asked why they so unexpectedly had changed their minds, the answer was: ”We were just awaiting the soul.”

Barcelona och Pyrenéerna 2011 408

Weekly Travel theme: Green

Grönt har nog varit temat någon gång tidigare, fast inte hos Ailsa. Så det gällde att leta fram nya bilder…och någon grönska har vi inte här ännu i alla fall. Island ligger ju ännu längre norrut än vi, men även denna kyliga ö bjuder grönska när vår och sommar kommer.

Ailsa on Where’s my Backpack? has suggested Green as the theme – and that’s what we are all longing for here up north! No green here yet though…but I was thinking, even Iceland (further north)has got green landscapes when the sun is a bit warmer. So, this is what we are waiting for!

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Island har otaliga, fantastiskt vackra vattenfall, som kastar sig utför klipporna. Gröna kullar beledsagar dem.

Iceland has got numerous fantastic waterfalls, and green, green hills.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

De stora lavafälten ser mjuka och sköna ut att vandra på – men för ditt eget bästa ska du låta bli det. Här under all den fina, gröna mossan och lavarna kan enorma hål gömma sig. Ett litet felsteg och du störtar ner, kanske flera hundra meter.

The giant lava streams are dangerous to walk on – you should not even try. The beautiful, green moss and lichen might hide gigantic holes that will send you down, maybe several hundred metres…

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Humor har de, islänningarna, trots att de är hårdföra. Någon har klippt gräset däruppe… lutningen i procent kan man bara gissa.  Men ett grönt, skönt leende är väl det vi alla väntar på!

Sense of humour is not lacking on the island… who’s been mowing the lawn up there? Anyway,  the result is a big green smile! Just what we need this cold, white spring.

Skatan – en hatkärlek

Skatorna (pica pica) bygger varje år bo i grannens träd, sen håller de gratis frukostbord vid våra småfågelholkar. I min trädgård har jag holkar med blåmes, talgoxe, pilfink, svartvit flugsnappare och rödstjärt. Dessutom koltrastar och rödhakar, lövsångare, nötväcka och gärdsmyg. Jag vill gärna att dessa små ska klara sig, annars hade jag inte satt upp holkar. Starholkar har jag inga längre sedan jag sett skatan sitta på holkens tak och dra ut starungarna, en efter en. Skatan är ändå allätare, men under häckningstiden äter den mest animalisk föda.

Skatorna är alltså inte några av mina favoriter i fågelvärlden. Tvärtom har det hänt att jag önskat dem en snabb död.

Trots detta kan man inte förneka att detta är en väldigt vacker fågel – här kommer en liten kavalkad från dagens titt vid bobygget.

Magpies are hated as well as loved…Every year they nest in our neighbours’ tree, and every year they dine at our table – eating all the other birds’ young. I have got many nesting boxes in my garden and a variety of birds nesting every year. But they are all lucky if any of their offspring survives these magpies. After some years we had to take down the starling box because the magpies, every early summer, were sitting on the roof of the box, dragging out the young birds, one by one.

So, magpies are not my favourites – many times I have wished them a quick death…

However, you cannot deny that they are beautiful…here’s a little morning show!

DSC_0009

Paret bygger idogt på sitt bo, reparerar vinterns skador och bygger till. Det är svårt att hinna med att fotografera inflygningen – rena turen om jag får ett foto.

Every year they repair their big nest and it’s not easy to cach them when they come flying…sheer luck if I get a photo.

DSC_0010

När en ny, fräsch pinne befunnits lämplig, så flygs den hem…ibland verkar det som oavsett storlek…Faktiskt kan den vara upp till halvmetern lång. På bilden syns också skatans utmärkande vita byxor tydligt.

Suitable sticks are collected – anything between ten and fifty centimetres is their catch. In the picture above his typical white trousers are showing too.

DSC_0035

Pinnen jongleras rätt för att kunna stickas in i bohålet eller för att stickas in någonstans utanpå boet. Paret lever i livslång monogami och hjälps åt.

The stick is handled with great skill and tucked in somewhere in the nest. They birds live in lifelong monogami and work well together.

DSC_0028

Ibland ser det fullständigt omöjligt ut. En jättestor pinne ska trasslas in genom hålet, vilket är beläget på boets ena sida. Med hjälp av vingarna tråcklar han sig in.

Sometimes the process looks hopeless. A giant stick is to be taken through the small hole into the nest. He’s using his wings to make his way in.

DSC_0013

Medan skatorna klättrar runt och husförbättrar sitter småfåglarna lugnt i samma träd. Det känns inte som om de är fiender…än. Här sitter en domherrehona kvar på sin gren utan att låta sig skrämmas iväg.

While the magpies are brushing up and repairing their home, giving it the final touch, their small neighbours are sitting in the same tree, obviously not that disturbed or frightened…yet.

Weekly Photo Challenge: Forward

Framåt!

The Weekly Photo Challenge this week is Forward.

There are many suggestions how to picture this theme, but I quite fell in love with this scene from a street somewhere in Spain. More than one thing is going – or looking – forward here…

Madrid Segovia Toledo 2012 481

App för snögubbar

Omplantering v.8 012

På väg till en vän passerade jag de här gubbarna idag. En gråmulen morgon efter regnet, som tagit hårt på snön. Men gubbarna håller ställningarna – till sista rännilen.

Hos bloggvännen Viveka läste jag ett fint inlägg om bland annat fantastiskt omtänksamma grannar, nysvenskar och att barn inte längre leker ute. Jag själv (och många med mig) är mycket bekymrad över detta obefintliga uteliv. Datorer, iPhones och iPads har helt tagit över både barns, ungdomars – och även många vuxnas liv.

Har du någon gång försökt få fram ifall dessa användare ifrågasätter sin situation, så vet du – från kommentarer på dina fråga om det är barnets iPhone eller barnet självt som styr sitt liv – att detta inte är en fråga man kan ställa. En sådan frågeställning är helt irrelevant i användarens öron/ögon/föreställningsvärld. Exakt hur stort beroendet är vågar jag inte ens tänka på, men det räcker i princip att du åker kollektivt en dag för att se hur passagerarna sitter, lutande, en och en, och hur liten kontakten är människorna emellan när de hela tiden sitter försjunkna och förfingrade i sina egna mobiler.

När vi var på revy med hela skolan satt jag längst bak i salongen och såg hundratals glimmande små skärmar lysa,  en i varje fåtölj, över hela lokalen. Jag skulle tro att minst nittio procent tittade mer på sin skärm än på föreställningen.

Förra året läste jag om en undersökning som gjorts om beroendet, och som visade skrämmande siffror:

Undersökningen visar att människor varken kan eller vill klara sig utan vad vi idag kallar appar och personaliserad information. Enligt en undersökning från Nielsen tar 57 procent av användarna med sig sin iPad i sängen. När man besöker familj och vänner använder sig 44 procent av sin iPad och 58 procent av sin smartphone. En annan nyligen publicerad studie kallad “The World Unplugged”, som bad 1000 studenter på fyra kontinenter att stänga av sina mobila enheter under 24 timmar, visade att deltagarna uppvisade beroende-beteende och många av dem kunde inte slutföra utmaningen. Samtidigt underströk deltagarna den avgörande betydelsen av denna teknologi för att fylla och hantera sina dagliga liv, med en ökande insikt om vilka appar som kan användas i vilket sammanhang, som följd.

– Mobiltelefoner fungerar både som denna generations schweiziska armékniv OCH snuttefilt. I dagsläget anses ett sådant beteende vara ett undantag. År 2020 är det normen, säger Menno van Doorn .

Idag kan du till och med ladda ner en app för att kontrollera ditt beroende...

Kanske är jag lite trött på vintern just nu, men ändå oändligt lycklig över att råka på tre fräcka gubbar i en trädgård. Utomhus. Hoppas de håller ställningarna ett tag till.

I found some extra time…and guess what I’m using it for

Well, we are in 2013 now, but I finally have some time left over to my received Blog of the Year 2012 from beautiful The Retiring Sort.  She has a wonderful blog which includes great photos, wise – and funny – writing about life and how to plan it for the best. Pay her a visit – you will not regret it!

The ‘rules’ for this award are simple, and that’s one reason why I find a possibilty of participating. The other reason is of course that I would like to pay something back to at least some of all the great bloggers and personalities I have come to love over the last few months. Not everyone is here, because then you would have to put in my whole list of blogs I follow…but I will pick five (as this seems to be the common number to choose)blogs where I feel I truly belong:

1. Select the blog(s) you think deserve the ‘Blog of the Year 2012’ Award.

This is a great opportunity to thank/nominate a few friends for their consistently great posts and thoughtful comments:

  • Madhu at The Urge To Wander – She offers you pictures from all over the world, pictures you never thought were possible to take, accompanied by inspiring and interesting facts about the journeys.
  • Chillbrook at Cornwall – A Photographic Journey – He treats you to outstanding photos together with stories from lovely Cornwall.
  • A  lady  whose name I haven´t figured out… at breathofgreenair – Situated in beautiful Scotland, she does great posts, is a brilliant contributor to some photo challenges I follow, and is always great on comments. Lovely Bearded Collies!
  • Lisa at Zeebra Designs & Destinations – She hosts an aweinspiring blog with wonderful photos and reflections, stories about life – and her own life in Ecuador and Costa Rica. A busy woman, but she still takes time to make delightful comments.
  • throbbingsofnoontide – Because she has such an open and lucid mind. If you want to walk paths untrodden – go visit her!

2. Write a blog post and tell us about the blog(s) you have chosen – there’s no minimum or maximum number of blogs required – and ‘present’ them with their award.

3. Please include a link back to this page ‘Blog of the Year 2012’ Award – http://thethoughtpalette.co.uk/our-awards/blog-of-the-year-2012-award/   and include these ‘rules’ in your post (please don’t alter the rules or the badges!)  

4. Let the blog(s) you have chosen know that you have given them this award and share the ‘rules’ with them.  

5. You can now also join our Facebook group – click ‘like’ on this page ‘Blog of the Year 2012’ Award Facebook group and then you can share your blog with an even wider audience.

6. As a winner of the award – please add a link back to the blog that presented you with the award – and then proudly display the award on your blog and sidebar … and start collecting stars…

Thank you also to my recently found acquaintance, the inspiring and witty mrscarmichael who bestowed me with The Sisterhood of the World Bloggers Award or The Very Inspiring blogger Award ! And of course Mary , with the lovely oil pastels, for awarding me the Liebster Award, Thank you again,  The Retiring Sort – and to all a Great Sunday!

Uppgörelse

Uppgörelse med ett kringelkrokigt liv – DN.SE.

Jörn Donner är fortfarande ett intressant namn. Jag minns när han satt i svensk TV med sitt whiskyglas, pratade om kvinnor och film på det där oefterhärmliga, Donnerska sättet. Han var både älskad och hatad av svenskarna. Det var svårt att förhålla sig till denne självsäkre, provokative karl.

Nu är det några år sedan jag såg honom i media, men namnet bränner till när jag ser det, hör det. Han påverkar fortfarande.

Tydligen har han skrivit en halvt fiktiv roman om sig själv – Mammuten. Ett passande namn ur flera aspekter. Jörn Donner har gjort mycket av sitt liv, i sitt liv. Som att vara hypermanlig och ha ett vidlyftigt privatliv med sprit och kvinnor, som att inneha viktiga positioner inom kulturlivet, som att… Tror man. I den här intervjun är han lika kryptisk i sina svar som alltid. Vem är mannen Jörn Donner bakom all arrogans och alla kringelkrokar? Vad är egentligen sant? Måste vi jaga fram den så kallade sanningen eller är det bättre att mannen får leva bilden av sig själv to the end?

Jag ska definitivt läsa hans bok. En mammut är ändå en mammut. Var papputen är förblir en gåta.

Weekly Photo Challenge – Beyond

”Bortom” är veckans utmaning från WordPress. Jag har tre förslag, och jag älskar dem alla. Så många minnen är förknippade med dem.

Den första bilden är tagen från en bro på väg upp mot Pyrenéerna. Den andra är från Salvador Dalís hem i Figueras och den tredje någonstans på väg mellan Gyantze och Shigatze i det inre av Tibet.

This weeks photo challenge ‘beyond’ asks us to look beyond the obvious focus. My three suggestions are all about art and nature.

The first one was taken from a bridge somewhere on the road to the Pyrenées. The second one is from Dalís Figueras and the third and last photo was taken somewhere between Shigatze and Gyantze in Tibet.

Barcelona och Pyrenéerna 2011 352

Barcelona och Pyrenéerna 2011 380

Kina och Tibet 2009 398

Julkul! And – thank you again!

Mille och Totti låter sig inte hindras av Milles tratt (för den spräckta klon) när det gäller lek! Man måste bara hålla sig ur vägen för dem…annars välter de allt och alla. Nu till jul är de särskilt uppspelta eftersom hela familjen är samlad. Vill du vara med och slå runt en omgång?

Yesterday I was nominated for another award, the Versatile Blogger. A totally unexpected and a very lovely Christmas gift! I really dont’t know how I could be worthy of this?  And this from a Truly Versatile blogger, a funny, witty, smart woman – everything that I would wish to be. She is also a great photographer – and a dog owner! I want to express my deep gratitude for this nomination and encourage you to visit her blog at www.http://throbbingsofnoontide.wordpress.com/ to enjoy her mindopening thoughts in words as well as in photos.

The joy of Christmas is also shown in the fun my dogs have with each other. They truly feel good about us all being together – meaning they can be more cuddled and spoiled…The fact that Mille has broken a claw and has to wear a ”hat” (collar? – I don’t know the English word here…) doesn’t mean that they cannot play or wrestle…you just have to keep out of their way if you don’t want to be knocked down! Joining the next round?