BBC News – Cambodia completes Angkor temple renovation ‘puzzle’.

2 miljoner turister varje år – så många besöker Kambodjas fantastiska Angkor Wat. Jag har ännu inte varit i Kambodjas djungler, men det är naturligtvis ytterligare en dröm…

De senaste fem åren har vi kunnat läsa om hur hårt pressat Angkor Wat-området är, hur ruinerna exploateras till bristningsgränsen, och hur turisterna där inte heller respekterar de regler som finns. För många turister sliter helt enkelt ner stenarna för mycket, och ruinstaden riskerar falla samman totalt.

Om du en gång sett en bild på Angkor Wat, så stannar den lätt på näthinnan – och lika lätt börjar du drömma om att med egna ögon få se dessa sägenomspunna, över 1000-åriga ruiner från en svunnen kultur. Kambodja är ett spännande land med ett spännande folk, och dess många gånger grymma historia gör inte ett besök mindre intressant. De Röda Khmerernas regim lämnar ingen oberörd.

Enligt artikeln påbörjades restaurering av ett trevånings tempeltorn i Angkorkomplexet redan på 1960-talet – för att först nu, på 2000-talet, kunna slutföras. Ett gigantiskt arbete som bland annat inneburit nedmontering och numrering, samt sammansättning av 300 000 sandstensblock. Några ritningar hade man inte, så mer än 10 000 överblivna sandstensblock ligger spridda i djungeln.

Nu återstår att se om den Kambodjanska ledningen antingen lyckas  minska turistströmmen till hanterbar – det vill säga ur ett för Angkor Wat hållbart perspektiv – eller också får de ansöka om ytterligare medel från Frankrike eller andra villiga länder, samt vara beredda på en aldrig sinande ström av 50-årslånga, tredimensionella jättepussel. Fast, att pussla med tillgång till reservdelar är inte alla förunnat… djungeln bjuder på 10 000 till den som vågar.

Fjärde gången gillt för festival i hagen – Nöje – Kristianstadsbladet – Nyheter dygnet runt.

Fram för positiva initiativ och glada entusiaster! Om jag inte skulle åka till Köpenhamn på hundutställnng i morgon hade jag garanterat åkt till Maglehem. Vilken underbar idé och vilka härliga människor! Hoppas det kommer lagom med besökare och att vi får höra mer av detta framöver. Tydligen har evenemanget hållit på några år, och från ett mycket blygsamt deltagarantal kommit upp i några tusen. Behåll det så. Ni har min fulla beundran. Vi ses nästa år!

BBC News – Shakespeare’s ‘real Ophelia’ found by historians.

Englands stolthet, William Shakespeare, forskas det ständigt på. Nu har man funnit att lilla Jane Shaxspere drunknade när hon plockade ringblommor vid en damm. I en coroners rapport från Stratford upon Avon finns händelsen beskriven. Hon tros ha varit en nära släkting till Shakespeare, och kan ha varit en förebild för den olyckliga Ofelia i tragedin  Hamlet. Nu finns det naturligtvis fler teorier om vem som var förebilden för Ofelia, bland annat en Katharine Hamlet som också drunknade som ung flicka, i floden Avon vid Stratford. Namnet Shaxspere gör dock den nya teorin intressant.

Ett mycket givande sätt att få reda på hur vardagslivet kunde se ut i England under Tudortiden, är att läsa gamla rapporter om olycksfall med dödlig utgång. Dessa källor har tydligen inte använts så mycket tidigare, men precis som Geoffrey Chaucers Canterbury Tales, så visar läsningen av dem hur vanligt folk ur olika samhällsklasser levde – och dog. Historieböckernas torra fakta får liv (!) på ett annat sätt, och får åtminstone mig att vilja ta reda på mer om gångna tider.

Enligt forskarna kan det vara rena Monty Pythonstuket på olycksfallen. Till exempel att bli överkörd av en hästkärra, bli slagen av kringvandrande gycklares björnar eller att somna för nära bågskyttarnas måltavlor. Ett grymt fall som dokumenterats var en man som fick testiklarna krossade ”during a Christmas game”. Nästa guldgruva för forskarna kanske är 1500-talets spel och lekar?

BBC News – Face transplant: Dallas Wiens hails regained smell.

Så har det då skett – en ung amerikansk man har genomgått en lyckad transplantation och fått ett helt nytt ansikte. Efter en svår brännskada, där Dallas Wiens ansikte totalförstördes så att varken ögon eller näsa fanns kvar, har man nu lyckats ge honom både ett ansikte och luktsinnet tillbaka. Synen gick dock inte att återskapa.

Det här är ett fantastiskt exempel på plastikkirurgi som den borde fungera – att ge svårt sjuka eller skadade ett värdigt liv att leva.

Dottern skickar en bild på något som ser ut att vara vitklöver och smörblommor. De kommer via MMS, från Indien, och de växer i Dalai lamas trädgård i Dharamsala.

Världen är liten. Ett slitet uttryck, en kliché. Men, den 16 april var vi och lyssnade på Dalai lama i Lund, och nu är han hemma i Indien – och min familj vandrar längs en stenlagd gång i hans trädgård. Min dotter fotograferar, och skickar en bild på blommor som växer längs denna trädgårdsgång. Hon skriver att det är ungefär 25 grader svalt. De har just kommit med bil från Delhi via Amritsar, där värmen legat på dryga 40 grader. 25 grader, det är ungefär som här, men vi säger att det är varmt och skönt.

I februarinumret av Språktidningen finns, bland många intressanta artiklar, en artikel om metaforer – språkliga bilder – där man tar upp hur centralt temperatur är i tillvaron. Ofta handlar det om kroppen, omgivningen, föremål, rent fysikaliskt, eller fysiskt plus känslor:

• du känner dig het eller har kalla händer
• vi har en varm sommar, det blåser en kylig vind
• du dricker hett kaffe, motorn är kall
• idag har det varit 22.5 grader varmt hos oss
• vi bor i ett kallt land, han gav mig en varm kram

Vi pratar också om varma och kalla färger, heta kryddor, och om ett ämne är hett (aktuellt) eller iskallt (inaktuellt). Kanske tänker vi inte på att olika kulturer kan ha helt olika uttryck. På arabiska, till exempel, står kyla för det positiva – i både klimat och språk.

Vi kan lätt konstatera att metaforiken förändras med samhället. Och, att den är ett sätt att förstå världen. När min mormor var liten kunde man dricka spenvarm mjölk – vem gör det/använder detta uttryck idag? Idag har vi till exempel chilla för att ”ta det lugnt” (av eng. chill – kyla ner), och vi använder vissa klichéer som visar hur vi uppfattar vår omvärld: sorg kan visas med regn och fara med hetta.

Det står klart att en viktig grund för metaforer är solen, eftersom den är medelpunkten för tillvaron. Vi förknippar den med ljus, värme och liv. Vem har inte hört eller läst något i stil med: ”Du är solen i mitt liv”, ”hon är familjens lilla solstråle”, eller ”det är ju solklart”?

Tillbaka till Indien. Där har solen försvunnit under horisonten för många timmar sedan – för att strax stiga upp igen. Ett litet MMS, bara ett av den moderna världens små märkliga under, öppnade en port på vid gavel – ett tankekosläpp över flera minuter och en tom halvsida på en blogg. Världen är kanske liten, men samtidigt magnifikt komplicerad, svindlande stor och inspirerande!

Stark tonvirtuos med taktpinnen käpprätt upp! Presentationen är solklar – gärdsmygen far ihärdigt som en liten mus mellan kvistar och grenar. Då och då stannar han upp, gärna på toppen av en rotvälta,  och tittar oavvänt mot mig – stjärten uppåt sträck!

Hur kan en så liten varelse ha begåvats med sådan röst? Ibland förstår man inte alls hur saker hänger ihop…Operasångare, och andra med stora röster, brukar härbärgera denna sin röst i en hydda av någorlunda storlek. Och man har väl hört talas om ”resonanslåda”? Var har gärdsmygen sin? Fågelspecialisten Erik Rosenberg skriver om honom som en trevlig fågelpygmé vars sång är någonting alldeles extra: ingen kan överträffa gärdsmygen i upptrimmad virtuositet […]Strofen har en metallisk skärpa, den går med fart så det sprakar och svirrar och liksom hoppar från den ena löparbanan till den andra.

Liten som en tallkotte är han. Idag såg jag honom i ett risbräske i skogen – han hörs först förstås. Jag har också förmånen att ha honom som gäst i trädgården. Främst på vintrarna syns han till, och då brukar han snabbt hoppa från ena sidan av framsidestrappen till den andra. Förmodligen hittar han bra gömställen i vår vildvuxna trädgård eftersom den har gamla häckar och fruktträd, och gott om ris och grenar – vilket även tilltalar igelkotten.

I bild kommer istället – våren! Vem kan låta bli?

Skönaste mattan vi vet

Bok och björk firar numera sin debut gemensamt

Päls förutan dragkedja kräver minst ett dopp i varje bäck

Ett litet rött hus med vit magnolia (danskt?)

Så gult och blått det kan bli - svensk påsk!

”Benda Bilili” – DN.SE.

Nu har det gjorts film på denna härligt osannolika story om ett gäng polioskadade musiker som ingen ville spela med – men som nu intar världen med sin kongolesiska musik på hemmagjorda instrument.

De lever i en värld så långt ifrån vår egen verklighet som du kan tänka dig. Kongo Kinshasa. Jag har själv inte varit där, men sett mycket elände i till exempel Indien och Nepal. Att inte kunna försörja sig för att man är krympling eller på annat sätt handikappad, är fruktansvärt förnedrande.

Ändå är dessa människor många gånger gladare än du och jag. För att de måste. För att det håller dem vid liv.

Och Musiken. Lyssna och njut. Det finns så mycket känsla och mjukhet i den, så mycket av härligt gungande – musik. Jag måste nog se filmen. Åk med på trailern och känn på dem!

Staff Benda Bilili.