Weekly Photo Challenge: Unusual Point of View

What’s unusual? Well, angles of course, but much more, maybe. Here are some shots from the trip to Germany and Walsrode!

For more unusual POV, click here.

Birds, birds – magnificent Beauties from all over the world!

Weltvogelpark Walsrode, (before 2010 English Walsrode Bird Park) is a bird park located in the middle of the Lüneburg Heath in North Germany near Walsrode in the state of Lower Saxony in Germany.

Weltfogelpark Walsrode ligger vid Lȕneburger Heide i norra Tyskland och är världens största fågelpark både i fråga om antal arter och area. ( Jurong Bird Park i Singapore säger sig ha flest antal individer.) Parken är på 24 ha och har cirka 4.200 fåglar uppdelat på 675 arter från alla kontinenter och alla klimatzoner i världen. Förra året var det 50 år sedan fågelparken slog upp sina portar.

Man kan tycka vad man vill om ”djurparker” och själv tycker jag oftast inte…men den här parken har gott rykte och deltar i uppfödningsprogram för utsatta arter. Vi besökte Walsrodeparken för ca 30 år sedan och blev imponerade av vad vi såg. När nu en gammal vän – och fågelälskares – dröm kunde gå i uppfyllelse om hon fick komma dit, så såg vi till att hennes dröm blev sann.

Weltvogelpark Walsrode is the largest bird park in the world in terms of species as well as land area. ( Jurong Bird Park in Singapore claims they have the largest number individual birds) It covers 24 hectares (59 acres) and houses some 4,200 birds of over 675 species from every continent and climatic zone in the world. Last year the Weltvogelpark Walsrode celebrated its fiftieth anniversary.

You can be for or against these animal parks, and I don’t ususlly visit, but this park is renowned for its beauty and well kept birds and participates in several breeding programmes for vulnerable species. We visited about 30 years ago and were really impressed.  An old friend of mine – and bird lover – had this dream of visiting Walsrode, so we took her there – helping her dream come true.

Walsrode juli 2013 040

Fågelparken har ett stort antal både inomhus- och utomhusvoljärer och i parkens nyare delar har man strävat efter att dessa så mycket som möjligt ska efterlikna fåglarnas naturliga hemmiljö. De äldre områdena består mestadels av skog och ett parklandskap med stora rosen- och rhododendronrabatter.

The bird park comprises a large number of internal and external aviaries as well as outdoor enclosures. In the more recent constructed areas, the birds live in an environment modelled on their natural habitat with no artificial barriers both in a free flight aviary, as well as in numerous buildings, such as the Jungle Hall. The older areas though, mainly consist of spacious parkland and woods including large rose and rhododendron beds.

Click on any picture to enlarge and start the gallery.

Stora attraktioner är de friflygningsuppvisningar som ges två gånger om dagen i ett stort öppet område med gräsmattor, rosenrabatter och vattenorgel. Här får vi se falkar, örnar och ugglor, men också papegojor och den jättelika sydamerikanska kondoren visa sina färdigheter.

I parkens program finns också inprickat olika matningstillfällen då du får möta fåglarna riktigt nära.

One special attraction is the variety of flight demonstrations on an open-air stage where, Not only are falcons, eagles and owls are displayed as in other shows, but parrots, South American Condors and Indian Runner Ducks too.

Det finns även en mer humoristisk, men informativ, inomhusshow där du bland annat får se kakadua och Nya Zeeländska Kea i arbete. Mycket barnvänlig park överhuvudtaget.

Indoors there is a humorous, but very informative, show with among others a cockatoo and a New Zealand Kea. There are also various feeding demonstrations and young bird rearing station which is particularly interesting to children.

i något mindre burar och voljärer huserar de mest fantastiska fåglar från de tropiska delarna av världen. färgstarka och ljudliga!

In smaller aviaries/cages we found the most fantastic birds from tropical areas of the world. Colourful and loud…

Breeding programme

Walsrode fågelpark har ett antal fågelarter som inte kan beskådas i någon annan zoologisk park i världen. Man är också först med att få vissa arter att föröka sig i fångenskap. Parken deltar i European Endangered Species Programme och har till exempel lyckats få  berguv  att återinplanteras i det vilda. Man deltar också i ett flertal program för att föda upp andra utrotningshotade arter, bland annat andfågeln Madagaskarkricka.

The bird park has a range of birds that cannot be seen in other zoos in the world, and was the first to successfully breed a number of species.

The bird park participates in the European Endangered Species Programme and has, for example, made eagle owls available for reintroduction in the wild. In addition it is also taking part in a breeding programme for the Bernier’s Teal and many other birds that are threatened by extinction.

Walsrode juli 2013 107

Eagle Owl and his loving caretaker

Walsrode juli 2013 106

History of the bird park

Parken grundades 1962 av en handelsman från Walsrode, Fritz Geschke, för privat uppfödning av fasaner och sjöfåglar. 1964 överläts parken till en svärson,Wolf W. Brehm, som snabbt expanderade parken under 1970-talet både till ytan och med bland annat friflygning, pingvinområde och mycket mer. År 2000 tillkom Djungelhallen med asiatiska skulpturer och fåglar från Asien. Därefter tillkom Eagle Owl Hill och Treehouse Village.

År 2000 tog nya ägare över efter problem med parkens finanser och fler friflygningsuppvisningar startade vilket ökade besökartalen och garanterade för parkens överlevnad. 2009 gick en belgisk firma in med mer pengar, Floralux.

År 2010 bytte parken namn till internationella Weltvogelpark Walsrode.

The park was founded in 1962 by the Walsrode businessman, Fritz Geschke, for breeding pheasants and water birds privately. In 1964 he transferred the park to his son-in-law, Wolf W. Brehm, who expanded it rapidly, especially during the 1970s. In 1968, the 2,100-square-metre (23,000 sq ft) was opened. Trend-setting facilities such as the free flight aviary, a penguin enclosure and many others followed.

In 2000, on the occasion of the Expo in Hanover, the Jungle Hall was opened with its Indonesian artefacts and Asiatic bird species. Later the Eagle Owl Hill and Treehouse Village were added.

Due to business difficulties the park was transferred in 2000 to new ownership. The new owners introduced more and more flight demonstrations which increased the number of visitors and ensured the survival of the park. Looming insolvency was averted in March 2009 by the intervention of the Belgian firm, Floralux.

In 2010 the new official international name of Walsrode Bird Park is changed to Weltvogelpark Walsrode. The park is well worth a visit, and for some more photos and facts about the park, click the links:

http://www.weltvogelpark.de/en/

Wild Weekly Photo Challenge: Birds of a Feather

Veckans utmaning i onlinemagasinet LetsbeWild är fåglar. Då finns det bara en enda som jag tänker på – den magnifika gladan jag fann för någon vecka sedan. Tyvärr klarade han sig inte, trots viltvårdarens omsorger, men jag tänker på honom ännu. Han var så otroligt vacker.

When this week’s challenge from LetsbeWild was Birds of a Feather, there was no doubt about my choice of picture – the kite. About a week ago I found this beautiful bird of prey in the woods, severely injured – but alive. He had been lying on the ground under a mossy stump – for maybe 24 hours or more, according to the game keeper to whom I handed him over.

Unfortunately they could not save him. There was something wrong with his left wing – not broken, but not fit to fly with. The day after I left him he ate some chicken though and I still thought he might make it. But, sadly enough they had to let him go, to soar in another and hopefully better world. I know he will be just as magnificent as he is in this picture, sitting in the hands of the game keeper.

Gladan 027

Viporna är här! The lapwings are here!

images 8

Igår, på väg till arbetet, såg jag en flock tofsvipor sväva över ängarna. Linné gav fågeln namnet Vanellus vanellus i sin Systema Naturae från 1700-talet. Han placerade den i gruppen vadare och Tofsvipan brukar inte delas upp i några underarter. Få vårtecken gör mig så lycklig som detta. Denna fantastiska fågel vars flykt är den mest underhållande av alla. Det handlar om flygkonst i den högre skolan – har du en gång sett detta glömmer du det aldrig.

Det är hanen som under spelet utför dessa konster. Han flyger med snabba, knyckiga vingslag och vacklar än åt ena sidan än åt den andra, för att sen till synes gå in i en loop och flyga upp och ner, sen störtdyka och upp igen.

images 5

Tofsvipan är alltså en vadarfågel som tillhör familjen pipare och vipor. Det är den enda arten i sitt släkte som häckar i Sverige. Det är faktiskt en av Sveriges vanligare fåglar och den har ett mycket karaktäristiskt utseende.

Utseende och läte

Den är en av de större vadarna, med kontrastrik teckning i svart och vitt och en tydligt spretande tofs i nacken. Benen är ganska långa. Tofsvipan är ungefär lika stor som en kaja men har längre ben. Enligt Wikipedia blir den blir ungefär 31 cm lång, med ett vingspann på 67-72 cm. Könen är lika och även ungfåglarnas dräkt liknar de vuxnas.

images tofsvipa

Buken och kroppssidor är vita, vingarna svarta på ovansidan men skiftar liksom ryggen i blågrönt. Halsen är svart runt om, liksom näbben, strupen, hjässan och tofsen, medan huvudets sidor är vita. Honan har kortare tofs och är ljusare vid näbbens rot och på strupen, och har alltså ett mindre kontrastrikt utseende. Närmast kroppen har vingen ett tydligt, brett vitt band, som är mycket synligt i flykten. Undergumpen är roströd. Båda könen får i vinterdräkt (juli-februari) ljus strupe och en gulbrun ansiktsfärg.

Läte

Under våren ser man viphanarna flyga fram och tillbaka i denna hisnande akrobatiska flykt, och låter höra spellätet, ett gnälligt diuvitt-vit-vitt-diuuvitt. På nära håll hörs även ett trummande läte från vingarna. Varningslätet är ett ständigt upprepat klagande vä-hi, som hörs när ungarna kläckts.

Utbredning

Tofsvipan häckar i Europa, Marocko och Asien så långt österut som till Kina. Merparten av alla världens tofsvipor, det vill säga populationerna i norra och östra Europa, och i Asien är flyttfåglar. De Skandinaviska och nordeuropeiska populationerna flyttar till Frankrike, Iberiska halvön, länderna i Medelhavsregionen och norra Afrika men även Madeira och Kanarieöarna.

210px-DistributionVanellus

Blue=winter- and staging area, yellow=breeding area, green=both, resident

Förekomst i Sverige

Som en av de tidigaste flyttfåglarna kommer den på vårvintern till Sverige från vinterkvarteren i Syd- och Mellaneuropa. Den är då till en början ofta synlig på strandängar när den söker föda, men senare under häckningssäsongen blir tofsviporna mer skygga. Efter häckningen blir fåglarna successivt mer synliga, fram till dess att de drar sig söderut i början av hösten. Innan flytten kan man se dem tillsammans i flockar. De är sällan stilla utan flaxar hit och dit med sin typisk fladdriga och svajiga flykt. img_0823

Spridningen täcker hela landet, även om fågeln är ovanligare i Norrlands inland. Från att ha funnits med ungefär 120 000 par runt 1970 har stammen minskat till ett bestånd på cirka 50 000 par under 1990-talet, på grund av de moderna jordbruksmetoderna och det minskade betet. Samma procentuella minskning har också noterats i grannländerna och för flera andra arter (till exempel stare och skrattmås).

Ekologi

800px-Vanellus_vanellus_-Rotterdam_Zoo,_Netherlands_-chick-8a

Tofsvipeunge i maj.

Vissa år är arten mer talrik och samlas i stora flockar efter häckningen.

Tofsvipan trivs i våtmarker, sankmark och på strandängar men syns även längre upp på torrare områden då den födosöker på fält och dylikt. Tofsvipan lever av ryggradslösa djur och tack vare god hörsel och mörkersyn kan den vara aktiv också på natten.

Namn

Många etymologer menar att vipa kan härledas ur ord som anspelar på vipans tofs. Den kallades helt enkelt för tofsen. Dess vetenskapliga namn Vanellus vanellus kommer från det senlatinska ordet vannus som var en sorts skyffel som man använde för att skilja agnar från kornen.

Tofsvipan har ett flertal svenska dialektala namn. På olika håll i Sverige kallas tofsvipan ibland för tivitta. (Jämför det engelska Peewit! Säkerligen har detta namn med lätet att göra.) I Västergötland har den kallats bälghandske och på Gotland förekommer bläcka, vilket kan härledas från det fornnordiska blakkr med betydelsen svartaktig.

images 6

Yesterday, on my way to work, the sky was filled with lapwings. I had to call home – this is one of the most wonderful signs of Spring coming. I think no sign makes me more happy than the brilliant, acrobatic flight of these beautiful birds. It’s the male who performs this breathtaking flight with wing dipping, loops and upside down gliding. If you have witnessed this marvellous flight once, you will never forget it.

According to Wikipedia, The Northern Lapwing (Named Vanellus vanellus by Carl von Linné), also known as the Peewit, Green Plover or just Lapwing, is a bird in the plover family. It is common through temperate Eurasia and is highly migratory over most of its extensive range, wintering further south as far as north Africa, northern India, Pakistan, and parts of China. It migrates mainly by day, often in large flocks. Lowland breeders in westernmost areas of Europe are resident. It occasionally is a vagrant to North America, especially after storms, as in the Canadian sightings after storms in December 1927 and in January 1966.

It is a wader which breeds on cultivated land and other short vegetation habitats. 3 – 4 eggs are laid in a ground scrape. The nest and young are defended noisily and aggressively against all intruders, up to and including horses andcattle.

In winter it forms huge flocks on open land, particularly arable land and mud-flats.

Description

The Northern lapwing is a 28–33 cm (11–13 in) long bird with a 67–87 cm (26–34 in) wingspan and a body mass of 128–330 g (4.5–12 oz). It has rounded wings and a crest. It is the shortest-legged of the lapwings. It is mainly black and white, but the back is tinted green. The male has a long crest and a black crown, throat and breast contrasting with an otherwise white face. Females and young birds have shorter crests, and have less strongly marked heads, but plumages are otherwise quite similar. images 7

The name lapwing has been variously attributed to the ”lapping” sound its wings make in flight, from the irregular progress in flight due to its large wings ((OED derives this from an Old English word meaning ”to totter”), or from its habit of drawing potential predators away from its nest by trailing a wing as if broken. This is a vocal bird in the breeding season, with constant calling as the crazed tumbling display flight is performed by the male. The typical contact call is a loud, shrill ”pee-wit” from which they get their other name of Peewit. Displaying males usually make a wheezy ”pee-wit, wit wit, eeze wit” during their display flight, these birds also make squeaking or mewing sounds.

images 2

It feeds primarily on insects and other small invertebrates. This species often feeds in mixed flocks with Golden Plovers and Black-headed Gulls, the latter often robbing the two plovers, but providing a degree of protection against predators.

Like the Golden Plovers, this species prefers to feed at night when there is moonlight.

The Northern Lapwing is one of the species to which the Agreement on the Conservation of African-Eurasian Migratory Waterbirds (AEWA) applies.

Population decline

"Plover's eggs" were an expensive delicacy in Victorian Europe.

”Plover’s eggs” were an expensive delicacy in Victorian Europe.

National surveys of England and Wales have shown a population decline between 1987 and 1998. The numbers of this species have been adversely affected by intensive agricultural techniques. In the lowlands this includes the loss of rough grassland, conversion to arable improved grassland, loss of mixed farms, and switch from spring to autumn sown crops. In the uplands the losses may have been due to increases in grazing density.

Natural England gives grant aid to help restore lapwing habitat within its Environmental Stewardship Scheme.

Wild Weekly Photo Challenge: Spring

Jag åkte söderut för att leta vårtecken…och det här är vad jag fann! Dessutom hörde jag lärkan, som väl lurats hit av de 10-12 plusgrader vi hade i veckan. Tyvärr lär hon inte klara av nästa veckas snöstorm och minusgrader (- om SMHI får rätt). Det dröjer innan våren är här. Man får njuta av dessa soliga stunder, som idag!

I went about 100 kilometres south of my home town – in search for Spring. Not only because Spring is this week’s challenge for the online magazine LetsBeWild, but because I really want to find some signs of its arrival. This winter has been a long and tough one, and unfortunately we are expecting hard winds, -18 C and another 20-30 centimetres of snow next week.

So, these are my findings from Lund and from places more close to home…I also heard the lark singing! Poor lark next week, though, as they nest on the ground she will most certainly freeze to death. Migrating birds are often fooled by temperatures here of up to +10 C, and venture over the sea. Sometimes they are lucky, but obviously not this time.

Skatan – en hatkärlek

Skatorna (pica pica) bygger varje år bo i grannens träd, sen håller de gratis frukostbord vid våra småfågelholkar. I min trädgård har jag holkar med blåmes, talgoxe, pilfink, svartvit flugsnappare och rödstjärt. Dessutom koltrastar och rödhakar, lövsångare, nötväcka och gärdsmyg. Jag vill gärna att dessa små ska klara sig, annars hade jag inte satt upp holkar. Starholkar har jag inga längre sedan jag sett skatan sitta på holkens tak och dra ut starungarna, en efter en. Skatan är ändå allätare, men under häckningstiden äter den mest animalisk föda.

Skatorna är alltså inte några av mina favoriter i fågelvärlden. Tvärtom har det hänt att jag önskat dem en snabb död.

Trots detta kan man inte förneka att detta är en väldigt vacker fågel – här kommer en liten kavalkad från dagens titt vid bobygget.

Magpies are hated as well as loved…Every year they nest in our neighbours’ tree, and every year they dine at our table – eating all the other birds’ young. I have got many nesting boxes in my garden and a variety of birds nesting every year. But they are all lucky if any of their offspring survives these magpies. After some years we had to take down the starling box because the magpies, every early summer, were sitting on the roof of the box, dragging out the young birds, one by one.

So, magpies are not my favourites – many times I have wished them a quick death…

However, you cannot deny that they are beautiful…here’s a little morning show!

DSC_0009

Paret bygger idogt på sitt bo, reparerar vinterns skador och bygger till. Det är svårt att hinna med att fotografera inflygningen – rena turen om jag får ett foto.

Every year they repair their big nest and it’s not easy to cach them when they come flying…sheer luck if I get a photo.

DSC_0010

När en ny, fräsch pinne befunnits lämplig, så flygs den hem…ibland verkar det som oavsett storlek…Faktiskt kan den vara upp till halvmetern lång. På bilden syns också skatans utmärkande vita byxor tydligt.

Suitable sticks are collected – anything between ten and fifty centimetres is their catch. In the picture above his typical white trousers are showing too.

DSC_0035

Pinnen jongleras rätt för att kunna stickas in i bohålet eller för att stickas in någonstans utanpå boet. Paret lever i livslång monogami och hjälps åt.

The stick is handled with great skill and tucked in somewhere in the nest. They birds live in lifelong monogami and work well together.

DSC_0028

Ibland ser det fullständigt omöjligt ut. En jättestor pinne ska trasslas in genom hålet, vilket är beläget på boets ena sida. Med hjälp av vingarna tråcklar han sig in.

Sometimes the process looks hopeless. A giant stick is to be taken through the small hole into the nest. He’s using his wings to make his way in.

DSC_0013

Medan skatorna klättrar runt och husförbättrar sitter småfåglarna lugnt i samma träd. Det känns inte som om de är fiender…än. Här sitter en domherrehona kvar på sin gren utan att låta sig skrämmas iväg.

While the magpies are brushing up and repairing their home, giving it the final touch, their small neighbours are sitting in the same tree, obviously not that disturbed or frightened…yet.