Film

Familjen Persson i främmande land

/ Leya / 11 kommentarer

I går kväll tittade vi på Johan Palmgrens dokumentär ”Familjen Persson i främmande land”. Den handlar om hur Pelle Persson, från lilla Ballingslöv här i Skåne, som ung for ut i världen och hamnade i Pakistan i 40 år. Där gifte han sig och fick två döttrar. Hans sätt att uppfostra dem till fria kvinnor stämde inte överens med det gängse sättet att uppfostra flickor på i Pakistan och när släktingar hotade att tända eld på flickorna bestämde han sig för att flytta tillbaka till Sverige med sin familj för en tryggare framtid. Men ingenting blir som de tänkt sig.

Det här är en film som alla skulle ha glädje och nytta av att se. Den handlar om hur svårt det är att bryta upp och byta livsmiljö så totalt och hur mycket familjen betyder i livet. Och det handlar om den vanliga, lilla människan och våra grundläggande rättigheter till ett värdigt liv. Vi ser hur krånglig byråkratin är i Sverige och hur svårt det kan vara att komma in i gemenskapen med alla oskrivna regler som finns. Pelle har till exempel inte använt någon klocka på 40 år…

Klicka på länken och se trailern! http://www.moviezine.se/video/205099

Yesterday we watched the documentary about the Perssons who had lived in Pakistan for 40 years, and how the father, Pelle (actually from a little village close by where we live), seeing his two girls being dangerously threatened because of their western upbringing, now decided to return to his home country for a more safe and secure life for them. Their dreams do not that easily come true and Sweden is not the Sweden he left forty years ago. Bureaucracy and hidden agendas are not easily managed, and the language is difficult for his wife. Pelle has not even used a watch for more than 40 years – and Time is everything here in Sweden. Nothing really comes out the way they had hoped…

This is a documentary everybody should see. It’s about life and how difficult it is to break up even if you must. It’s about how much your family means and about human rights, but also about all the obstacles you have to face with a totally different lifestyle.

Click the link and see the trailer! http://www.moviezine.se/video/205099

Skateboarding – a work of art

/ Leya / 6 kommentarer

Skateboarding föddes någon gång på 1940-talet bland surfarna i Californien. Ingen vet vem som konstruerade den första brädan, men de var gjorda av trälådor med rullskridskohjul på.

Skating har gått upp och ned i popularitet, men här i Sverige, i Skåne, var det inte så många som åkte när sonen började. Bilden av en skatare har för mig alltid varit positiv. Från början, i USA, tycks den ha varit ett uttryck för en rebellisk ungdom som inte ville inordna sig i samhället. Min bild av dessa ungdomar är att de utövar sin sport av sann glädje och de är sjyssta mot varandra, hjälper, stöttar och uppmuntrar varandra till nya trick och att klara allt svårare saker. Att uppfinna nya trick är en ständig utmaning, och många filmar sina åkningar och lägger ut dem på nätet.

De populäraste namnen och de stora tävlingarna arrangeras samt sponsras av skate- och klädmärken. Skateboarding har sen mitten av 1980-talet blivit en storindustri och några av de största namnen då var Tony Hawk, Christian Hosoi och Rodney Mullen.

Sonen började skata när han var 13. Han kör mest streetstil (utvecklades ur freestylen), även kallat flat ground, som är en ursprunglig stil med låg fart, många fingerflips, spins och akrobatik. Ofta var freestylebrädan då smalare, mindre och rakare, med lång tail och nose. Kända freestyleåkare är Rodney Mullen, Stefan ”Lillis” Åkesson, Boris Schwemin, Ulli Schönborn, Starsky, Bernhard, Luis Max Escarate, Paul Bakker och Georgio Czwerwinsk.

Longboard är också en favorit när vädret är fint och gatorna har bra asfalt. Då kan de dra ut några stycken på landsvägarna och bara njuta. Longboarden går snabbt med sina bredare hjul och är något tystare än vanlig skateboard.

Sonen förklarar sin kärlek med egentligen bara ett enda ord: Frihet.

Skateboarding was probably born sometime in the late 1940s or early 1950s when surfers in California wanted something to surf when the waves were flat. No one knows who made the first board, but these first skateboarders started with wooden boxes or boards with roller skate wheels attached to the bottom.

The image of the skateboarder as a rebellious, non-conforming youth has faded in recent years. My experience from my son and his friends is that they are having a positive outlook on life, prone to poking harmless fun at each other, and supporting each other to innovate, finding new places and landing new tricks.

The increasing availability of technology is apparent within the skateboarding community. Many skateboarders record and edit videos of themselves and friends skateboarding. Some of those are real works of art – like this one, showed above.

Skateboarding video games have also become very popular in skateboarding culture. Some of the oldest, most popular are the Tony Hawk series and Skate series.

My son explains his love for skateboarding with one, single word: Freedom.

We didn’t know…

/ Leya / 13 kommentarer

Under Londonbesöket åkte vi ut till Highgate – den fantastiskt fina kyrkogården vid Hampstead Heath. Den östra delen får man gå utan guide, vilket vi också gjorde. Ganska snart, i en slänt uppe på vänster sida om gången, fann vi denna gravsten. En mycket enkel sten, nästan oansenlig, men ett litet krus med pennor väckte vårt intresse…

During this London visit we went to Highgate, the famous cemetery near Hampstead Heath. Highgate East you are allowed to walk alone, without any guide. So, we did. Only maybe 100 metres in on the path, on our left hand, we saw this rather insignificant and undecorated stone standing on the slope, but a small jar filled with pencils soon attracted our attention…

London juni 2013 188Vi hade en mycket bra penna med oss, men den fick sin sista vila i detta krus. Ingen av oss visste att denne fantastiske berättare var begravd på Highgate.

We had only brought one good pencil that day, but it got its last rest here, in this jar. None of us knew that this fantastic author was buried here.

Nerds

/ Leya / 13 kommentarer

Nörd kommer från engelskans slangord nerd och är en stereotypisk benämning på en person som har ett fixerat intresse eller intresseområde. Enligt Wikipedia användes ordet första gången 1950 i Dr. Seuss bok If I Ran the Zoo, men då med betydelsen av en särskild djurart. På tidigt 60-tal var slanguttrycket spritt i USA och ända bort till Skottland. Fram till slutet av 1900-talet användes ordet nörd oftast negativt, men idag används ordet minst lika ofta positivt.

Nördar kan antingen beskrivas utifrån sina hobbies och intressen, eller via sin personlighet, status, sociala kompetens eller till och med sitt utseende. En vanlig uppfattning är att nördar ofta intresserar sig mer för teknik eller naturvetenskap än socialt umgänge. Det ironiska begreppet social nörd används ibland av nördar om personer som har ett starkt fixerat intresse av socialt umgänge och mänskliga relationer. Nörd kan du eventuellt kallas om du är/har:

  • Datorintresserad
  • Intelligent
  • Enkelspårig
  • Tekniskt kunnig
  • Låg social kompetens

Nördar finns naturligtvis med i populärkulturen, bland annat i filmerna Nördarna kommer! och i dokusåpor som Beauty and the Geek och FC Z. Andra exempel på nördar är Simpsons-karaktärerna Professor Frink, Lisa Simpson och Jeff Albertson.

Den internationella nörddagen firades den 25 maj…men den glömde i alla fall vi bort! Till London hade jag sällskap av två andra nördar i familjen…så vad sägs om ett allmänt nördigt galleri…?

London juni 2013 005

A nerd is a person, typically described as being overly intellectual, obsessive, or socially impaired. They may spend inordinate amounts of time on unpopular, obscure, or non-mainstream activities, which are generally either highly technical or relating to topics of fiction or fantasy, to the exclusion of more mainstream activities. Additionally, many nerds are described as being shy, quirky, and unattractive, and may have difficulty participating in, or even following, sports. ”Nerd” is a derogatory, stereotypical term, but it has also been reclaimed and redefined by some as a term of pride and group identity. Nowadays it’s often used positively as well.

According to Wikipedia, the first documented appearance of the word ”nerd” is as the name of a creature in Dr. Seuss’s book If I Ran the Zoo (1950). The slang meaning of the term dates back to 1951, found in Newsweek magazine. By the early 1960s, usage of the term had spread throughout the United States, and even as far as Scotland. At some point, the word took on connotations of bookishness and social ineptitude.

Nerds can either be described by their hobbies and interests, or by abstract qualities such as personality, status, social skills, and physical appearance. Some interests and activities that are likely to be described as nerdy are:

  • Intellectual, academic, or technical hobbies, activities, and pursuits, especially topics related to science, mathematics, engineering, linguistics, history and technology.
  • Hobbies, games, and activities that are described as obsessive and ”immature”, such as trading cards, comic books, fantasy and science fiction novels, role-playing games, tabletop games.
  • Interest in the fine arts, non-mainstream music, hobbies (i.e., collecting), or other ”obscure” interests.
  • Heavy obsession with a topic that would otherwise be mainstream (such as a popular TV show or a sport).

Well, in London I was accompanied by two other nerds in my family, and what about a short trip through some nerdiness?

”Searching for Sugar Man” – a masterpiece!

/ Leya / 12 kommentarer

Searching for Sugar Man är ett måste för alla att se! Storyn är outstanding och Rodriguez röst och texter är något långt utöver det vanliga. Man vill mena att han är bättre än Dylan. Rösten är definitivt makalös och någon jämförelse med Dylan kan inte göras…Dylan når aldrig upp till Rodriguez! Att Rodriguez aldrig blev en megastjärna är omöjligt att förstå. Största anledningen måste vara att världen helt enkelt inte var mogen för honom…

Denna dokumentär är helt otroligt välgjord och bär hela vägen fram. När eftertexterna rullar klarar man inte att resa sig upp utan sitter kvar helt uppfylld av filmen – och av mannen Sixto Rodriguez. Fantastiskt arbete av Malik Bendjelloul som är så välförtjänt av sin Oscarsstatyett. Även om det har diskuterats varför han utelämnat delar av Rodriguez karriär, så kan detta ändå både förklaras och förlåtas. Bendjelloul har gjort ett enastående arbete med dokumentären och byggt den så att spänning och känsla ständigt stegras. Ingenting behöver filas på mer här – det vi ser är helt enkelt ett mästerverk. Och – om det är möjligt ska jag köpa Rodriguez plattor. De bör ges ut på CD efter det här.

BBC News – Oscars 2013: Full list of winners

/ Leya / 9 kommentarer

BBC News – Oscars 2013: Full list of winners.

Det blev några Oscars till Life of Pi och till Django Unchained, precis som man trodde. Och – en svensk Oscarsstatyett blev det till Malik Bendjelloul för bästa dokumentärfilm: Searching For Sugarman och en delad statyett till sound editors Per Hallberg och Paul NJ Ottosson.
Inte illa!

Stort Grattis!

http://www.latimes.com/entertainment/envelope/moviesnow/la-et-ca-mn-malik-bendjelloul-conversation-20130224,0,5383393.story

Les Miserables

/ Leya / Lämna en kommentar

Twenty seven years ago I watched the first performance of Les Miserables at the Barbican directed for Cameron Mackintosh and the Royal Shakespeare Company by Trevor Nunn and John Caird.

Colm Wilkinson originated the role of Jean Valjean and it seemed wholly appropriate that Wilkinson should play a small but vital part in the picture. Hooper cast him as the Bishop of Digne who shows Valjean uncommon kindess telling him, rather singing to him, ”I have bought your soul for God!”

viaLes Miserables first review: Hugh Jackman gives the screen performance of his career | Mail Online.

Med en sådan kommentar som ovanstående vill jag börja mitt inlägg om Les Miserables. Jag var nämligen också där i London – för så många år sedan – och blev så fantastiskt tagen och imponerad av föreställningen och av just Colm Wilkinsson som Jean Valjean. Vilken röst! Vilken styrka och vilken föreställning! Jag minns att jag vacklade ut och tyckte att jag aldrig sett något så starkt.

När så Victor Hugos roman skulle upp på vita duken, med sång, ville jag först inte se den. Jag var rädd att förstöra minnet av denna fantastiska föreställning jag såg som ung. Men, plötsligt satt jag ändå där bakom ratten på väg in till närmsta stad för att se den, Les Miserables. I ärlighetens namn var anledningen till stor del den att få se Hugh Jackman i denna paradroll.  Han är en av mina favoritskådespelare när det gäller att vara en MAN.  Jackman är en MAN i alla bemärkelser. Jag hade också läst att han var fantastisk i denna filmroll – vilket jag väl kunde föreställa mig. Hans personliga styrka och resning, ödmjukhet och stil gör honom som klippt och skuren. Men sjunga? Jo, jag hade läst att han var fantastisk på det – också.

Hugh Jackman och Anne Hathaway (Fantine) samt Eddie Redmayne (Marius) gör lysande både skådespelar- och  sånginsatser, men det finns fler. Den ende som var något medioker var Russel Crowe (Javert), men helt OK. Och, de sjunger live, i extrem närbild. Inget fusk här…istället kryper smärtan och glädjen, orden och tonerna in under huden på dig. Strålande! Naturligtvis kändes det också speciellt att få se Wilkinson igen, även om han inte hade något stort sångnummer den här gången.

Om du läst romanen eller sett teaterföreställningen förut så tveka ändå inte – gå och se den här filmen! För de fantastiska skådespelarprestationerna, för känslan, för de fina rösterna, för storyns styrka, för att den är en klassiker i ny tappning………och för Hugh Jackman!

Två av tjugo…

/ Leya / 15 kommentarer

10 bästa utländska filmerna 2012 – DN.SE.

När DN:s filmkritiker får välja sina personliga favoriter av fjolårets utländska filmer kan jag konstatera att jag endast sett två av dem. Å andra sidan är dessa två verkligen toppklass: Batmanfilmen ”Dark knight rises” och svartvita ”The Artist”. Båda har jag skrivit om i tidigare inlägg.

Jag inser lite snopet att jag faktiskt inte sett någon alls av de tio topprankade svenska filmerna. Kanske det inte är försent än att se någon av dem. Det kommer ju ett vinterlov också…

En magisk berättelse

/ Leya / 11 kommentarer
Suraj Sharma som Pi. I bakgrunden: den bengaliska och helt datoranimerade tigern Richard Parker.

http://www.imdb.com/title/tt0454876/ Bild lånad från 20th Century Fox

Författaren Yann Martels prisbelönta roman ”Berättelsen om Pi” kom 2001, vann  Bookerpriset 2002 – och nu har Ang Lee (”Brokeback Mountain”, ”Crouching tiger, hidden dragon” och ”The ice storm” ) skapat ytterligare ett konstnärligt mästerverk – av den här romanen. För filmen är ett dramatiskt, poetiskt och svindlande vackert konstverk om oss människor, om de villkor vi lever under här på jorden och om de under vi genommaterialistiska människor inte längre klarar av att tro på.

Huvudpersonen Pi Patel, som spelas av en 17-årig  Surja Sharma, växer upp i en indisk djurpark, där han lär sig att inte förmänskliga djur utan att förstå att deras främsta instinkt är att överleva. Namnet Pi (uttalat Paj) är hans egen förkortning av Piscine, bassäng på franska, men som blir till ”Pissa” bland klasskamraterna. Både hur han fått sitt underliga namn och hur han får igenom sin förkortning är en helt underbar historia i sig…

När familjen  får det ekonomiskt svårare bestämmer de sig för att flytta till Kanada och på vägen sälja alla sina djur. Mitt ute på Stilla Oceanen, rakt ovanför den djupa Marianergraven,  förliser skeppet med människor och djur under en storm. Bara Pi överlever, tillsammans med en skadad zebra, en hyena, en orangutang och en fullvuxen bengalisk tiger vid namn Richard Parker. (Hur tigern fått detta namn är ytterligare en fantastiskt underhållande historia…) Nu börjar en kamp på liv och död i den lilla livbåten. Att djuren är animerade kan man inte se – deras kamp är mycket realistisk och själv undrade jag hur det var möjligt att dressera djur till sådana scener. Slutligen är det bara Pi och Rickard Parker kvar, och för att klara sig – och tigern – drar Pi nytta av all sin förvärvade kunskap under uppväxten i djurparken och av allt som hans far lärt honom. Pi vinner tigerns, åtminstone tillfälliga, respekt och inser att de är livsnödvändiga för varandra. Bara att förse tigern med mat är ett uppdrag som ger Pi en anledning att hålla sig uppfinningsrikt vaken och aldrig förlora hoppet.

Genom gyllene stiltje och rytande storm, genom flygfiskanfall, valvolter och mareldssken får vi följa de två i rent magiska bildsekvenser. Ang Lee låter hav och himmel byta plats så fiskar och havsdjur blir till flygande stjärnor och planeter och himlavalvet flyter ut i ett myllrande, oändligt havsdjup. De två världarna förenas i total magi.

Och magi är det inte bara bildmässigt, för ”Berättelsen om Pi” är också en fabel om respekt för allt levande. Pi är både hindu, muslim och kristen. Gud tar många gestalter och som Vishnu erbjuder han Pi ett dygns vila på en ö när han som bäst behöver det.

Berättelsen har många tolkningsmöjligheter och ingen är naturligtvis den ”rätta”. Själv vill jag nog se den som en berättelse om vår livsresa. Skeppet fyllt av alla djurparkens djur förliser, och i djupet går Pis hela familj med all trygghet han någonsin känt. Då börjar hans egen resa. Den blir en kamp på liv och död, men också en sinnlig skönhetsupplevelse. Dess svårigheter är där för att hålla honom vaken och uppmärksam, hålla hoppet levande. När du som bäst behöver vila från alla prövningar kommer den till dig på ett sätt du inte kunnat förutse. Du får styrka någon obegriplig stans ifrån, styrka att gå vidare och klara din resas alla svårigheter för att slutligen nå fram till ditt mål.

Jag vill rekommendera alla att se detta mästerverk. Särskilt om du är en stor djurvän, estetiker, cineast och/eller livsfilosof ska du inte tveka. Men, orkar du inte se långa bildsekvenser utan är en snabbklippskadad 2000-talsmänniska ska du kanske låta bli.

Du Måste se den!

/ Leya / 2 kommentarer

En oväntad vänskap (2011) – IMDb.

Har denna film ungått dig? Det är inte försent att se den! I min lilla stad har den bara fortsatt gå, vecka ut och vecka in. Nu har den gått hela hösten! Och den är verkligen värd det.

Philippe är förlamad från halsen och ner efter en olycka med glidflygare. Han behöver en assistent…och den som blir anställd är väl kanske inte riktigt den mest passande när man ser till meriterna. Den förmögne mannen från samhällets toppskikt i Paris och den arbetslöse, småkriminelle killen från en betydligt fattigare sfär – jo, de blir ett muntert par som lär av varandra…Genom allehanda trubbel och kärlekstörst får vi följa en högst annorlunda vänskap utveckla sig.

Jag har blivit rekommenderad denna film av så många människor – från släktingar till kära vänner och pensionerade kollegor. Till och med biopersonalen kunde inte låta bli att kommentera när vi gick in i salongen: ” – Min pappa gillar inte nånting, men jag bjöd honom på den här – och den gick verkligen hem! ” ”…du tänker på den länge efteråt. ”

Så, jo, nu har jag sett den. Och jag säger precis som alla andra: Du Måste se den! För dess halsbrytande humor, för otroliga skådespelarinsatser – inte minst från François Cluzet, som ju måste spela med enbart sitt ansikte som instrument, för den mänskliga visdom som släpps loss, inte minst hämningslöst av Driss (Omar Sy ), för att den är fransk, för dess rent tropiska värme och för det stora leende du svårligen kan dölja på väg ut från biosalongen (och hela vägen hem…). Och, för att den bygger på en verklig historia, där dessa två män fortfarande är nära vänner!

Läs gärna mer på IMDb – inte synopsis dock – om du inte vill ha storyn helt avslöjad.