Haglet smattrar mot taket och jag vill inte kravla ut ur min kokong. Bara en blund till. Jag vänder mig om och fokuserar på ingenting. Regn, sol, regn, sol, hagel och åska. Nästa blink upp ur kuddvakuumet säger mig att solen skiner.
Jag glider ur mitt skal och tassar ut i stora rummet. En morgon i stora rummet vilar alltid i ett förunderligt ljus – speciellt om solen skiner. Det blir att tassa tillbaka och hämta kameran. Ljudlöst. Inga vilda hundskall eller godmorgonmanövrer nu. I det gulvita ljuset förvandlas helt vanliga phalaenopsis till magiska under med en aura av smaragd- eller vårbjörksgrönt.

Brudorchidé

Nära

...och där bakom blommar en till
I kvällningen, när hundarna börjar falna i takt med ljuset, blir de lugna uteplatsväktare i skenet från en eldfängd knölbegonia. Det blev trots allt en dag med guldkorn mellan skurarna.

Mina guldgossar

En trötter

...och en ständigt vaksam

Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.