Mors Dag – Mother’s Day

Mors Dag – Mother’s Day har vi firat idag i Sverige. Blomman framför andra i vår familj är liljekonvaljen. Varje år sätter jag denna dag en bukett på min mormors grav. Hon älskade liljekonvaljer.

Min egen mamma får andra blommor, eller en flaska med något gott. Av barnen (ungdomarna) får jag numera ”bara” en kram och ett grattis. Studenter är fattiga…men rika på kärlek.

Mother’s Day was celebrated earlier in May in other parts of the world – but in Sweden it is today. My grandmother always loved Lily of the Valley, so she still gets them from me every Mother’s Day. My own mother is given other flowers or a bottle with something tasty. Myself, I tend to get greetings and hugs…students are poor but rich in love!

Konvaljer med skuggor 002

Travel theme: Pathways

Stigar – vad är mer lockande i livet? Inte mycket, tycker jag. De lockar och drar, och jag vill bara följa dem och se vart de leder… Så många gånger tänker jag så, men nästan lika många gånger stannar det vid tanken. Säkert hade mitt liv varit helt annorlunda om jag oftare hade kunnat släppa på av tiden och bara följa… mina tankestigar. I verkliga livet också.

Se alla fantastiska stigar som väntar på dig hos Ailsa – klicka på länken! Och – själv bjuder jag på några av de vackraste jag vandrat. Jag hoppas att de fortfarande vindlar fram över dessa fantastiska öar.

Ailsa (Where’s My Backpack?) is a master of finding new, interesting topics for everybody to join in with their interpretations. This time the topic is a favourite of mine – and I guess many more of us feel the same – Pathways.

Many beautiful entries are to be found at her place – just click the link and stroll along some of them…just follow and let the end be a surprise. At least for me, this is the thinking going on in my brain when I find a new path…

Follow me on some of the most beautiful paths I have walked. I hope they are all still winding their way there on these lovely islands.

Kastanjeflickor – Chestnut girls

Kastanjen, jag ville fånga den – nära. Men icke. Det blåste och den bara dansade iväg hela tiden, så jag gav upp. Bilderna, när jag tittade på dem, visar faktiskt en rad dansöser som svänger sina kjolar och visar upp sina långa ben. Eller vad säger du?

I wanted to catch the chestnut flowers in a close-up, but it seemed impossible. The wind made them dance away from me every time I tried, so I had to give it up. The pictures, when I look at them, truly shows the ballet girls, swirling their fluffy skirts and showing off their long-legged beauty. Or, what do You think?

Vid ridhuset och kastanj 011

Mina pelargoner – Pelargonium

Ett galleri av de pelargoner som blommar hos mig just nu. De fick en liten märklig start eftersom huset var inplastat så länge. Vissa har blivit lite taniga och vissa är sena i blomningen, men jag hoppas att de kommer igen under försommaren.

This gallery shows the pelargonium flowering in my house at the moment. Some are a bit late and some a bit thin – I think because of the plastic bag we lived in for so long. I hope they will recover during summer.

Hrrrrm, Totti här…with The Landskrona Chronicles…

Äntligen har jag hämtat mig från trippen till mattes bloggarvän i Landskrona! Det blev en dag i solen, och synvinkeln är ur andra änden av kopplet.

Finally recovered after that Landskrona trip to my mistresse’s blogging friend! Here are my Chronicles of the day…seen from the other end of the leash.

5 juni 2010 136

Jag funderade ett tag på vad en bloggarvän kunde vara, och hoppades innerligt att det inte skulle innebära två stolar och två datorer intill varandra – med två knattrande damer i.

Jag hade inte behövt oroa mig. Efter en och en halv timmes bilåkning (matte hade tiden)i andra klass, med matte orerande om att den skånska slättens alla bönder var på väg 13 och 113 idag, så var det äntligen dags att hoppa ut (eller kanske gå iland?) i äventyret Landskrona. Vi möttes av en elegant dam som glatt leende välkomnade oss – och hon gillade mig direkt! Faktiskt ömsesidigt var det…och tur det, för hon hade hand om mig lite senare, ibland, när matte  hade fullt upp. Handsfree!

Vi tågade iväg ner mot stan, solen sken och allt var på rätt köl än så länge.

After one hour and a half in the car, we landed in Landskrona and an elegant lady met us, all smiles and – she liked me, instantly! It was rather mutual, infact…luckily, because she and I spent some time together during the afternoon. she took care of me when my mistress needed to be handsfree.

En dag i Landskrona med Viveka 009

Ett krux fanns det…inga damer i sikte – för mig alltså. Jag är ju en experttjejtjusare av stora mått och har särskilt tränat in mitt hopp med dubbel skruv snett bakåt. Den brukar imponera. Ingen att imponera på så långt min nos kunde uppfatta…Och varmt var det…när vi passerade en vallgrav drog jag mig försiktigt åt höger mot vattnet (det ska ju räcka med en vink, matte!), men icke. Här var det mer än jag som var het – kamerorna hos de båda damerna gick så varma att jag blev totalt ignorerad!

I had practiced a great deal, in order to show off my ”ladies attraction” as perfectly as possible. I do a backwards jump with a spin – and then I perform it again! It’s usually a great hit with the young ladies. But today – no ladies in sight… And, hot it was. When we came close to a moat, I tried my best to give a hint about bathing, but my needs were totally ignored and I was told to wait.

En dag i Landskrona med Viveka 053

I ärlighetens namn måste jag tillstå att mattes bloggarvän (hon hette Viveka) förbarmade sig ofta över mig och vi lämnade matte och hennes kamera långt bakom oss…

Quite honestly I must admit that Viveka, the blogging friend of my mistresse’s, took some pity on me and relieved me from the sun at times…

En dag i Landskrona med Viveka 043

Nu var vi alla ohyggligt varma, och matte drog den gamla ramsan om varför jag inte levererades med dragkedja…inget jag kan rå för faktiskt. Jag hade nog inte sagt nej till det om den modellen hade varit tillgänglig.

Nåja, runt hörnet där hittade vi mina kusiner, fåren, men de tronade minsann under korkeken (en bok, sa matte) i skuggan, de. En annan var vid det laget fullständigt finito.

”Why didn’t you come with a zip?” my mistress sometimes exclaims, looking at me. Today I would have agreed on such a model had it only been available. My cousins, the sheep, at least had some shadow under a big tree. I was totally wasted – or finito, as I say.

En dag i Landskrona med Viveka 055

Varje gång damerna stannade för att plåta, så satte jag mig ner och väntade tålmodigt. Mitt lidande fick inget gehör att tala om. Matte försäkrade mig om att när vi bara kom till havet skulle jag få bada…Men jag tyckte nog att det blev väl mycket prat och väldigt lite verkstad. Och ingen att imponera på för min del…antingen var damerna för stora eller också var de för små. Lever vi inte i landet Lagom?

I sat, and I waited, I waited and I sat. My suffering was neglected,  All I wanted was some WATER.

En dag i Landskrona med Viveka 066

Solen fortsatte att stå som spön i backen, när jag så äntligen fick ta ett magdopp. Det var gudomligt skönt! Vi satt på vallen och damerna plåtade och pratade, pratade och plåtade. Själv vill jag aldrig vara med på bild, men tillät nådigast mattes vän att föreviga min just nu lite kalare nos. Vi kom bra överens hon och jag. Inget daltande utan ömsesidig varm respekt. Sånt gillar jag. diskret ska man vara.

Tro det eller ej, men vi fortsatte att gå. I solen. Med kamerorna glödande. Vid det här laget ville jag hem, faktiskt. Eller åtminstone ha mat. Eller åtminstone vatten? Damerna höll nog med, för både matte och bloggarvännen började se lite mosiga ut.

Finally – the sea! I splashed away as elegantly as I could and it was all magnificent! The ladies kept talking and photographing and talking. I even allowed Viveka to take my picture (I never allow anyone that if I can prevent it) . We found each other a bit there. No fuzzing, just some sweet talk and some cuddling. Just the way I want it. But, by this time… I really wanted to go home. Or at least to have some food. Or at least some drinking water?

En dag i Landskrona med Viveka 152

När vi satt oss och ätit (jag fick inte så mycket…) drog det ihop sig till en rejäl skur. Jag är inte någon vän av regn alls, tvärtom. Matte brukar säga att jag säkert var katt i mitt förra liv – vilket jag faktiskt tar som en smärre förolämpning…Hursomhelst så flyttade vi in under gula parasollen när det började. En stilig servitör kom vänligen med en skål vatten till mig också. Vatten som det ska serveras…inte ovanifrån…Äntligen kom jag också i rampljuset! Flera personer där tilltalade mig och beundrade mig för den fina pälsen och mitt eleganta bordsskick.

Finally some food! (I didn’t get much…)There was a shower and we had to move under the yellow parasol. I do not like water from the wrong direction, and my mistress loves to make fun of me about that…she says I must have been a cat before I became a dog. Rather insulting according to me… Anyhow, I was served some fresh water by an elegant man from the kitchen (he had an apron), and people started complimenting me on my curls and my perfect behavior at the table – finally in the spotlight!

En dag i Landskrona med Viveka 182

Tro det eller ej, men de där två hade inte fått nog ens efter fikan. Nu skulle det plåtas regndroppar! Och dra ut mig i allt det våta! Jag lyfte tassarna högt och försiktigt, men fick nog när matte drog ut mig i rabatten för att föreviga några tulpaner…Då mejade jag en hel drös och tog fram mina trädgårdsmästartalanger (ni som känner mig vet ju att jag heter Bonebreaker’s Giardiniere) och började gräva om rabatten. Den behövde en liten dränering, tyckte jag. Då blev det äntligen fart på matte!

Do you think the walking, talking and photographing ended with that rain? No, no. But, when I was dragged out into a flower bed for some wet tulips – I had had enough. My brain scrambled up all my gardening abilities (you who know me also know that my real name is Bonebreaker’s Giardiniere) and I started to dig out and redecorate the whole thing. Sadly enough I smashed some red tulips on the way…but at least my mistress woke up with a start! Now we HAD TO go home.

En dag i Landskrona med Viveka 260

Under ett magnifikt körsbärsträd tog fotograferandet äntligen slut. Vi följdes åt upp till Vivekas lägenhet och tog farväl där. En mycket lyckad dag, tyckte de båda, och visst…det hade ju varit ett äventyr för mig också! Om det bara hade funnits lite damer i lagom storlek hade allt varit ännu mer OK.

På hemvägen stannade vi i alla fall och spanade lite på kossorna som betade på ängen intill. Fast jag såg inte så mycket. (Jag hade redan däckat.) Matte sa sen att det var precis vad vi två hade gjort denna torsdag –  vi hade varit på grönbete!

Tack, Viveka för att du tog emot oss!

Under a magnificent cherry tree, this photo session ended. We accompanied Viveka to her apartment and agreed on having had a wonderful day. (Except for me being without ladies…) On our way back home again I passed out and never saw the beautiful cows and calves grazing by the road. My mistress took their pictures and told me afterwards. She said that they were doing exactly what we had been doing this Thursday – been in the country, grazing, feeling awesomely good.

Thank you, Viveka for having us!

En dag i Landskrona med Viveka 319

De vackraste vilda vårblommorna – The most beautiful wild spring flowers

These are the most longed for Swedish  spring flowers, and finally they are all here. The ones I do not know the names of I would be happy to get from you!

Weekly Photo Challenge: Up

Idag hade vi en sådan där ganska stilla, mild och solig vårdag – en sådan vi alla längtat efter så länge. WordPress utmaning den här gången är Up – upp. Som jag ser det finns det inget som symboliserar detta mer än allt som spritter och tränger sig upp ur jorden just nu. Allt från blåsippor som tittar ut därunder löven ifrån, till min stackars scilla som förfrusen och full av murbruk trotsar alla motgångar. Påskliljorna fick jag ner på knä och under cotoneasterbuskarna för att hitta. De hade inte orkat upp mer än några centimeter och värmde sig tryggt under grenar och gamla löv, med nästan bara huvudet ovan jord.

På cykelturen med Totti var hästarna ute och en liten ponny betade sig sakta fram i riktning mot oss. Väl framme vid stengärdet såg jag hur väldigt liten hästen var. Men naggande god. Jag böjde mig ner för att han och jag skulle kunna se varandra i ögonen utan att han skulle behöva titta upp på mig. Det kändes bättre så!

I guess we are all very happy – in this northern hemisphere – that the light now is returning and many things hidden in the ground are coming up. Today was one of those mild and less windy days of delight. Every living thing gets the feeling that WordPress challenges us with...up!

Äntligen är våren här! Finally Spring!

Nu blommar de flesta vårblommor där ute och inomhus börjar hoyan och pelargonerna att slå ut. Pelargonen är en trogen vän som man aldrig tröttnar på. Den finns i ett otal varianter och jag har tidigare skrivit om pelargonens historia och min historia med pelargonen. Just nu blommar min älsklingspelargon Alveston igen – och den är en mycket tacksam sådan. Ny för i år är den orangeröda Bob Newing, som dessutom har mycket dekorativa blad. I knopp står Toscana Magnus,  Fireworks Pink, Avenida Mosaic purple och vit Mårbacka. Phalaenopsis blommar i olika varianter året om.

Andra härliga vårtecken idag var tranparet som troget spatserar på ängen när jag kör till arbetet. På hemvägen njöt hjortarna av kvällssolen långt därute på ängen.

Kvävande – Choking

Fasaden ska renoveras – och vi kvävs.

Utanpå kommer vårt hus att få en ansiktslyftning – inuti känns det som om jag ska kvävas. När jag kom hem från mitt arbete idag trodde jag först inte att det skulle gå att komma in i huset. Men, det gick.

Today’s chock – how can I live and breathe in this?

Inplastad 003

Väl inne var det bra mycket mörkare än vanligt. Nu ska det läggas på nytt lager på väggen därute och fönster och dörrar plastades in för att skyddas.

The plastic should protect the house.

Inplastad 004

Trots det relativt ljusa skenet genom plasten förblev det kusligt innestängt. Mycket märklig känsla. Som en sardin i en burk.

The plastic protects more than the house …

Inplastad 005

En grå hinna täcker allt och min kvävningskänsla växer.

My sense of choking increases.

Inplastad 002

Det hjälper inte att köksfönstret har solgula gardiner…

My window has got sunny yellow shades…

Inplastad 001

Jag tappar proportioner och känsla för omgivande föremål i detta dunkel.

…but I’m lost in proportions and feelings in this heavy darkness.

20130408_211505

Var finns vägen ut?

Where is the door – I want to get out of this!