Extra allt

Magisk magnolia

Positiva överraskningar har alldeles egna och annorlunda effekter när det gäller väder. Idag skulle det regna och vara ungefär 15- 16 grader, alltså ganska svalt. Man väntar och förväntar sig detta så långt fram på dagen att det blir svårt att ställa om trots en ögonbrynshöjare på termometern. Idag blev det sol och 5-10 grader varmare än meteorologerna spått, vilket för mig resulterade i minst tre saker utöver sagda faktum: För det första att jag gick iväg i alldeles för mycket kläder – som jag visserligen kunde ta av mig under promenaden, men övervarm blev jag dock. (Hundarna drog för raka linor på huvudet i ån, men det anstår ju inte människan i andra änden…) För det andra att det här blir en dag man minns några dagar framöver, och i och med detta blir den till ett kärt samtalsämne redan vid fikat i morgon. Det allra viktigaste är naturligtvis nummer tre – hur mycket en sådan dag uppskattas och värderas just för att den inte var väntad.

Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera vad som framkommit i frågan. Kanske kan jag kort konstatera att det är gott att inte allting är förutsägbart. Samt, hur tråkigt livet vore om motsatsen gällde. Leve släktet meteorologer!

Tillbaka till naturen – lyssna inåt

BBC News – Lack of contact with nature ‘increasing allergies’.

Inte ”vad var det jag sa”, men nog skulle jag vilja säga det – eller snarare skrika det högt! Sunt förnuft och mänsklig intuition, att tänka och känna naturligt och sinnligt. Att ha alla sinnen öppna innebär nästan bara positiviteter. Men också mycket frustration.

Att vetenskapligt bevisa det som många människor förnuftsmässigt redan vet är idag en nödvändighet. För, de flesta västerlänningar har avlägsnat sig alltför långt från naturen för att längre förstå den. Många gånger ses den istället som obegriplig, ja rentav som en fiende.

Om du är uppvuxen nära naturen, så har du förmodligen redan mycket kunskap om det samspel som krävs, en kunskap som de urbana människorna inte besitter. Vi är lyckligt lottade, vi lantisar. Nu har finska forskare konstaterat att vi har färre allergier än stadsborna. Det finns helt enkelt en massa nyttiga bakterier på och i närheten av oss, bakterier som gynnar vårt immunförsvar. Man har alltså insett hur viktiga grönområdena är i städerna – och det gäller att anlägga fler för att vi ska må bra.

En skotsk studie visar att stresshormonerna ökar om det inte finns grönområden i närheten av där vi bor och att äldre människor med kort avstånd till parker håller sig friskare än de som bor längre ifrån. Från London rapporterar forskare att små barn har större chanser att leva gott och må bra om de har nära tillgång till naturområden. The National Trust konstaterar också att med allt större avstånd till naturen så förlorar barn både i hälsa och utbildningsresultat. Man menar att vi rent biologiskt har utvecklats över årtusendena att svara positivt på och må bra av en omgivning och miljö som rimligen skulle kunna förse oss med allt vad vi behöver för att leva och växa.

Vad säger man? Ungefär det jag skrev i första meningen…

Något galet är det med ett samhälle där så många mödrar behöver böcker och kurser för att klara av att ta hand om sina spädbarn, något galet är det när den där omedelbara kontakten, lyhördheten och det intrikata samspelet inte längre uppstår mellan mamman och hennes nyfödda barn. Min gamla mormor sa alltid att man skulle vara sig själv och att ”lite skit har ingen dött av”. Vågar jag säga att jag inte är pedant hemma? Som människa ska du lyssna mer på och lita till dig själv. Det finns kvar där inne någonstans – allt du behöver.

Min mormor  levde nära naturen och som trädgårdsodlare spenderade hon större delen av dagen utomhus och jagade inte dammråttor mer än en gång i veckan. Hon hade höns, kaniner, katt och hund, och födde alla sina barn hemma i soffan. Hon var inte sjuk en dag under hela sitt verksamma liv.

Vårvandring och blomning på ängarna

As busy as a bee…

På ingång

Årets nationella prov i engelska, uppsatsdelen, handlade om konsumtionssamhället och vad vi kan göra för att minska vårt konsumerande och därmed spara Vår Jord och dess resurser så att de räcker för framtiden också. Stora och viktiga frågor som gäller oss alla. Men – hur många ungdomar i 18-årsåldern tänker på detta när de ska köpa ett par nya skor eller en tröja? Eller en iPhone… med massivt grupptryck och den självcentrering som idag är större än någonsin?

Reaktion ett blev alltså – Viktiga frågor!

Reaktion två blev – Det här ligger för långt ifrån ungdomarnas vardag, alltför långt från deras verklighet. Dessutom har de så mycket att tampas med ändå.

Jag försöker utröna vilken tanke jag ska hålla mig till som den ”riktiga”. Eller kanske båda är riktiga? Vi behöver upplysa eller påminna alla som inte tänker på det här, men samtidigt vill jag inte lägga sten på börda. En del ungdomar vet så väl, de är mogna och ansvarsfulla redan – eller tycker de det är kul att ha en egen stil och kanske köpa second hand. Andra är fullt upptagna av sig själva och sitt och orkar inte mer än sin egen värld. Och inte har många råd att köpa eko-varianter, vilka oftast är dyrare än det vanliga utbudet.

Frågan är hur Skolverket har tänkt. Som lärare ska man alltid utgå från elevens egen plattform, vad eleven har med sig i bagaget, kan och vet sen tidigare. Därifrån ska man bygga vidare. Våra elever kände helt klart att de – trots förberedande texter – inte hade en tillräcklig plattform för att kunna tillverka en vettig och engagerad text i denna fråga. Alla har naturligtvis skrivit en så bra text de har kunnat utifrån förutsättningarna, men jag hade önskat att även Skolverket skulle utgå från var eleverna står.

Resultatet är alltså inte alls så bra som det skulle kunna ha blivit – långtifrån. Mitt förslag är att om detta ämne ska kunna resultera i riktigt goda texter/uppsatser (vilket ju måste vara målet för ett nationellt prov?) så måste det finnas större möjligheter att vinkla innehållet så att det bättre passar olika elever.  Nu får jag naturligtvis inte avslöja själva uppgiften eller hur den är uppbyggd, men alltså, varför inte erbjuda fler uppsatsalternativ så att alla får möjlighet att visa vad de verkligen kan? Så heter det nämligen i anvisningarna till nationella proven. Att eleven ska få möjlighet ” att visa vad han eller hon kan när det gäller skriftlig produktion…”

…målet nått!

Det finns inget ”mellan”

När jag var barn var det ganska exakt två veckor mellan hägg och syren, och med syrener smyckade vi gymnastiksalen till skolavslutningen, som då ägde rum omkring den 6 juni. Ingen ska säga att vi inte ser något av klimatförändringarna – och ändå är det här obetydligheter. Det jag är ute efter är att många i min generation vägrar se att någonting händer och att det händer snabbt. Det är så enkelt – tänk på dina skolavslutningar och du kan inte tänka bort faktum.

De senaste åren har jag haft svårt att hitta blommande liljekonvaljer att sätta på min älskade mormors grav på Mors Dag. Vid den tidpunkten är de nämligen överblommade. Hon älskade liljekonvaljer, mormor, så jag plockar de halvvissna blommorna och sätter där ändå. Någon liten vit klocka finns kvar i toppen i alla fall.

En vacker dag som denna vandrar jag ändå nöjd över skog och äng. Skjuter ifrån mig de större problemen och njuter av skönheten. Allt har slagit ut, skrev jag för någon dag sedan – och här är några av allt.

Plommon

Bigarrå

Björk

Hägg

Syren

Bok

Bok

Lärk

Ormbunke

Liljekonvalj

Kabbeleka

Gullviva

Magnolia

Camellia japonica

Camellia Williamsii ”Brigadoon”

Camellia japonica är en nästan osannolikt vacker växt som jag har försökt odla hemma på fönsterbrädan ett par gånger, men misslyckats. Till slut har jag insett att jag helt enkelt inte kan ge denna skönhet de yttre förutsättningar den behöver.

Kamelian är egentligen en buske som växer långsamt och vill ha det ganska svalt – mellan 10 och 18 grader är idealet. Den är också kalkskyende och vill ha sur jord. I sin rätta utomhusmiljö kan den bli 6-8 meter hög och växer nästan som ett litet träd. Bladen är mörkgröna, glänsande och läderartade och kan bli ca 10 centimeter långa. Blommorna kan bli upp till 10-15 centimeter i diameter och kan vara enkla eller fyllda. Blomfärgen är vit, röd och rosa i olika nyanser. Kamelian blommar på våren.

Namnlös skönhet

Växten är uppkallad efter apotekaren och forskningsresanden G.J. Kamel från Manila. Han levde på 1600-talet och kan ha varit den som först tog kamelian till Europa. Artnamnet japonica betyder naturligtvis ”japansk”. På 1800-talet var kamelia en vanlig krukväxt i Sverige. Som barn såg jag den ett flertal gånger i äldre trähus där den trivdes alldeles utmärkt. Förr fanns det oftare svala, ljusa rum i bostäderna, kanske ”finrum” där man inte eldade fullt som man gör idag.

I Madrids botaniska trädgård var det inte mycket som blommade just denna dag, men på väg mot utgången, efter en skön vandring i solen, upptäcker jag en ovanligt vacker samling av blommande kamelior. Mitt resesällskap satte sig tålmodigt vid kanten av en damm och väntade. Sanningen att säga glömde jag nästan bort honom, och själv somnade han till och föll sånär i dammen.

Camellia Williamsii ”Citation”

”Adolphi Audusson”

”Betty Sheffield Supreme”

”Saluenensis”

”Horto Loureiro”

Williamsii ”Debbie”

”Debbie” igen…

…och igen

Tillbaka igen!

Magnolian blommar

 

Våren är här på allvar nu när jag kommer hem. Magnolian i full blom och lövsångarens spröda toner singlar ner genom björkens hängen – underbart!

Baksidan – en högst ovetenskaplig fundering

Allting har en baksida. Medaljen till exempel. Nog tittar du väl på baksidan av tavlan eller skåpet innan du köper det – så att man inte fuskat vid tillverkningen? Hur ser det ut i trädgården mot gatan? Vad gömmer sig på baksidan?

Det känns som om ordet baksida oftast används i negativ betydelse, med en något kryptiskt inbakad hemlighet. Ofta används det i bildlig betydelse. En enkel uppslagning av ordet ger följande: Ordet baksida består av bak och sida, där bak är ett fornsvenskt ord med betydelsen rygg; baksida. Sida har i fornsvenskan betydelsen bred; vid; låg. Sida kan ha betydligt fler betydelser än ordet bak. Till exempel sida i en bok, kroppssida, yta eller kant, håll eller riktning, part eller parti, aspekt, egenskap. Kanske är det därför som en sammanslagning av de två orden blir så fruktbar?

Naturligtvis förändras ordens innebörd över tid, men det skulle ta för mycket tid och kraft att fördjupa sig i varje spännande ord man börjar fundera över. Det går an att fundera och skrapa lite på ytan…

Hursomhelst så tycker jag att baksidan oftast är mer intressant än framsidan. Baksidan säger mer om människor än fasaden – framsidan. De flesta försöker nog visa en snygg framsida även om baksidan inte är så i ordning. Den du vill vara kontra den du verkligen är… Framsidan betyder också mycket när du ska göra dina personliga val i livet. Om det sedan är hus, man, fru, tavla eller bok.

Om vi tänker på hur naturen ordnat det, så kanske jag menar det vi kallar undersida istället för baksida – men ändå. Det är ju en baksida det också. Framsidan måste vara funktionell och samtidigt attraherande – i alla fall på tilltänkt partner eller pollinerare. Samtidigt måste växten eller djuret verka avskräckande på fiender. Vad gömmer sig egentligen på baksidan?

Begonia

Min ryska begonia är ett tydligt exempel på vad jag menar. Blankpolerad och tjusig framsida/ovansida, men undersidan?

Späda och sköra

De stora bladen skuggar och skyddar de nya, späda skotten. Men riktigt hjälplösa är de inte i sig själva, de små. Med sina tunna flikar och spröt finns det inte mycket att äta på dem ännu. Och att ta sig in i dem verkar omöjligt.

På väg upp

På väg upp är de unga skotten översållade av bladflikar och trådar, så de är alldeles säkert svårklättrade. Kan man misstänka att fienden kommer nerifrån/underifrån?

Bladkanterna är också taggade

Växten verkar göra allt för att förhindra någon att nå ovansidan/framsidan. Men, om någon väl når dit, så är den som ett bonat golv – vaxartat blank, hård och hal.

Fullvuxna undersidor i hur många nyanser av grönt?

Vilken sida är då mest spännande? För mig är det självklart baksidan! Den kan vara ruffig och svårtillgänglig, men är helt klart mer givande och intressant. Det kan inte nog poängteras hur viktig den är att undersöka när det gäller dina personliga val i livet. Kanske kommer den att visa dig en del obehagliga sanningar, men, det behöver inte innebära något negativt. Tvärtom kan du få ovärderlig hjälp och vägledning – och kanske gör du oanade fynd… för baksidan använder ingen kosmetika.

Klage-Wijsa

Knoppar i värmen på min fönsterbräda. Cattleya.

Efter ytterligare en i den ändlösa raden av kylslagna och gråmulna morgonpromenader, singlar samma ord ner till mig igen – och nu tycks de ha byggt bo under min mössa. Jag bara måste skriva lite om Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr. 

Det är titeln på en dikt eller visa från 1642 av skalden – och skojaren – Lars Wivallius. Den består av 22 strofer. Visan börjar ”En tor och kall wåhr/gör Sommaren kort”, och kan sägas vara en traditionell bondens och folkets bön om god årsväxt, men också en sprudlande lovsång över naturen och Skapelsen.

Som hos många andra konstnärssjälar så kom hans bästa alster till när han hade det svårt – i Wivallius fall under hans fängelsevistelser. Wivallius reste nämligen omkring i Europa med mindre rent mjöl i påsen. Han stal och smet från krognotor och lyckades under falsk flagg även gifta in sig i en adelsfamilj. Han skakade galler ett antal gånger, bland annat i Finland och i Kristianstad. Mest känd är han för sin Klage-Wijsa och den har gjort honom till vår kanske störste 1600-talsdiktare. Som få andra svingar han orden fritt och lekande lätt.

I alla fall jag kan lätt stämma in i hans bön. Här kommer några, av mig, på känsla, utvalda verser av visans 22:

Klage-Wijsa, Öfwer Thenna torra och kalla Wååhr

En torr och kall vår gör sommaren kort
och vintrens föda fördriver.
Gud hjälpe, som rår, si våren går bort
och liten glädje oss giver.
Sol varma, förbarma!
Hos vädret torrt
nu kölden sommaren river.

Gott majeregn giv, lät dugga tätt ner,
lät varm dagg örterna fukta!
Oss torkan bortdriv, lät frostet ej mer
de späda blomsteren tukta!
Var nådig, var rådig!
För dem jag ber,
som Herran tjäna och frukta.

Lät väderet kollt och torkan oblid
ej tvinga rosorna röda,
lät åkeren stolt ej läggjas så nid,
att han ej bondan kan föda!
Bevara från fara
i allan tid
den späda jordenes gröda!

Lät himmelens port utvidga sin gång,
hjälp molnen högre uppstiga,
lät höra oss fort skön näktergals sång,
som kölden tvingar att tiga!
Lät sjunga de unga
med stämmor mång!
Lät barnen dansa och niga!

Giv glädje och tröst, lät lärkjan ej dö,
lät leva sommarens svala!
Hugsvala vart bröst på Sveriges ö,
som nu mån sorgeligt tala!
Giv sommar, giv blommer,
giv gott grönt hö,
lät göken ropa och gala!

Ja, ljuvliga sol, tu fattig mans vän,
som titt sken ingom villt spara,
lys uppå vårt bol med sommar igen,
lät köld och torka bortfara!
Nu längta, nu trängta
kvinnor och män
att gå i solskinet klara.

Frågetecken en trött fredag

Efter en lång arbetsvecka känns det gott att göra nästan ingenting på kvällen. Som jag trött sitter och bläddrar bland bilderna på datorn, hittar jag ett par stycken vars gåta har förblivit olöst. Vad är det jag har fotograferat? Kanske jag inte brytt min hjärna tillräckligt eller sökt så effektivt, men jag har aldrig sett något liknande förut. Kanske har du ett svar – vet du namnet på de här växterna?

3-4 meter höga är de här blommande kolvarna

...och såhär ser de ut i närbild

Det här mjuka molnet vällde överraskande ut ur en trädgård - omkrets 10-12 meter

Alldeles nära såg växten mest ut att bestå av de allra tunnaste och finaste fågeldun

Jag vore tacksam om någon kunde tala om vad det är jag har fått med hem på bild! Avslutningsvis en sprakande magnifik hortensia från de vulkaniska områdena av Nordön,  Nya Zeeland.

Hortensia, Nya Zeeland