Stormstämning

Slagregn på köksfönstret och takfläkten viner som om huset vore hemsökt. Klass tre varning utfärdad, står det i tidningen. Två otrevligt våta typer har strategiskt parkerat sig på mina fötter och – det är första advent.

För att slippa ytterligare våtvarmt omslag drar jag runt i huset på jakt efter stämning.

Vit novemberkaktus

Efter den vita kaktusen, vilken inte har varit i min ägo så länge, ser jag över den röda. Den har inte börjat blomma ännu – och samma gäller den rosa. Den röda har jag haft i min ägo i trettio år. Så småningom blev den ohanterligt stor, så den jag har nu är en stickling av den första.

Gul novemberkaktus

Den gula kaktusen känns ovanlig – för mig. Jag hade aldrig sett någon sådan förut när jag ”stal” den här. Vi var på vintersemester i ljuvliga Fryksås och bodde som vanligt i de gamla fäbodarna. Den här gången – jag tror det kan vara en fem, sex år sedan – stod en liten ynklig kaktus bakom gardinen mot skogskanten. Den hade bara tre blommor, men vilken färg de hade! Innan vi åkte var jag bara tvungen…Faktiskt blommade den redan andra året och verkar trivas här. Den känner sig säkert älskad och beundrad. Sådant gör susen!

I taket värmer ormhasseln

...och på golvet mina guldgossar

Stämningen infann sig till sist i alla fall…Nu blir det en kopp kaffe med nybakta bullar till.

Lagotto Iwanagaara Appleblossom

Grå lördag och rättningshögarna verkar växa så fort jag vänder ryggen till. De är lika stora nu som innan jag gick ut…

Morgonen var varm och lugn, och hundarna for som ystra garnnystan över fotbollsplanen på väg hem. Vad vore livet utan mina gossar? Mina krulltottar, mina älsklingar. Lagottos och cattleyor – de lyser upp min tillvaro och jag kan inte vara utan dem. Djur är så viktiga för oss människor. Vi vet, att när ingen medicin hjälper finns de där som värsta dunderkuren. Mot nästan allt fungerar de. Och för allt. De är allt!

Innan jag återvänder till mina högar ska jag anlita min favoritcattleya för hjälp med estetiken. Hoppas bilderna kan bjuda också dig lite ljus i den grå november.

Iwanagaara Appleblossom Cattleya

Appleblossom

Iwanagaara i morgonljus

Morgon

Fler knoppar utslagna

Appleblossom i eftermiddagsljus

Iwanagaara, fullt utslagen

Konsten att vila – långsamhetens lov

Lördag. Det känns som den enda egentliga vilodagen i veckan. I alla fall för mig. Söndagen går åt till planering inför måndagen och en bit in på veckan. Att vara rofylld och att leva i stunden är en konst som nutidsmänniskan inte behärskar. Men, i till exempel Kina kan man det fortfarande. Åtminstone de äldre och barnen. Ofta ser man äldre människor, inte sällan med en liten hand i sin, långsamt vandrande i de vackra parkerna. Eller vilande i en paviljong, begrundande den eviga lotusen eller det strömmande vattnet.

Sällan har jag känt sådan ro, som i dessa parker.

De mindre barnen övar gärna traditionella kinesiska lekar och färdigheter.

Leken utövas under tystnad. Inget stoj och skratt utan stillhet och koncentration.

Förvånansvärt ofta syns morfar eller farfar och det lilla barnbarnet, hand i hand.

Katterna befolkar många pelargångar och de solvarma bänkar och karmar som inte redan är upptagna av människor.

Lotusblomman är buddhismens heliga blomma, och en vanlig symbol i Kina och i övriga Asien. Den representerar den ursprungliga renhet som varje människa föds med och bär i sitt inre och som genom livet kan förädlas för att till sist slå ut i blom.

Lotusblomman växer upp ur den mörka dyn och strävar upp genom vattnet mot solens ljus, likt en människa som mitt bland världens grymheter och lidande ändå kan förädla fram ett rent och vackert hjärta.

Fritt fall

Ungefär där befinner jag mig nu. Genomgrått och disigt – och i morgon är det måndag. Nu gäller det att hitta tillbaka till motivationen och glädjen några veckor till. Orka. Det är vad vi alla måste.

De flesta av oss känner ett visst vemod när naturen är i höstvila, när alla färger följt med vinden och det som återstår är kala grenar och prasslande, rödbruna stigar. Jag packade min ryggsäck och gick på jakt efter bättre humör och tappade sugar. Se vad jag fann!

Långa, mjuka skuggor

Skimrande daggdroppar, och tunna strålar som smyger in mot stigen, trots allt. I förlängningen lyser de upp resterna av en stormfälld bok.

Bruten men skön ändå

 

Jag fann någon underlig utväxt…men slutligen också små flygare som, precis som jag själv, laddade i det bleka ljuset.

När jag svängt av mot betesmarkerna och de öppna fällena, ljusnade det ytterligare. Lagom hemåt hade jag plockat på mig i alla fall något av det borttappade.

Med öppna ögon och öppet sinne orkar jag säkert kämpa på några veckor till – om än på sparlåga. Vi måste ju lita på att naturen har rätt! Lyssna och känn efter. Vila om du kan. Tids nog ska också du blomstra igen.

Gul laddare

...och alldeles intill - fortfarande daggdroppsdränkta - dessa skönheter

Det går mot

Det är höst i trädgården. Några vilsna solstrålar spelar en stund över de få blommor som är kvar. Solbrudarna står i sitt mest sprakande flor, och kanske, kanske vindruvorna mognar till slut? De sista fjärilarna söker varje värmefläck, och andra flygfän likaså. Mitt gamla äppelträd åldras med värdighet och grace. Det blev en skön stund denna dag.

Druvor att plocka direkt från morgonfönstret

Roströd solbrud

Gul solbrud

...nära

Mille och Totti med lilla Alba på besök

De sista hallonen

Invandrad skönhet - upphittad vid staketet bakom syrenerna

Mitt älskade äppelträd

...har en del av mitt hjärta

Somliga dagar

Somliga dagar lever vidare i minnet som en doft eller en smak, som något du alltid kan komma tillbaka till. Jag fick ett par sådana; skimrande, sommardoftande dagar i slutet av juni.

Tidig morgon

En gosse i vattnet

...och en vilar efter hårt grävarbete på land

Allt är tyst och stilla

Poppelsnö

I naturreservatet bor gamla ekar, rölleka, rådjur, dovhjortar – och myggor…

Promenad i det  kullerstenssköna och rosenprunkande Bergslagen.

Tillbaka i stugan råder en stilla aktivitet vid vattnet.  Sakta förbiglidande svanar och ljudlöst dykande tärnor.  Snabbt pilande svalor över vattenytan – så lågt och så nära. Någon enstaka, vingtorkande skarv.

I kvällningen

Lite mys

Lite flyn

...och lite myggor

En ljuvlig dag lägger sig till ro

Kvällsvandring i trädgården

Det är näst sista arbetsdagen före sommaren, och jag kommer hem ganska trött. Parkerar bilen och lastar ur. Solens långa kvällsstrålar träffar paradisbusken, vars dignande grenar tacksamt glittrar tillbaka.  Jag tänker att jag måste varva ner innan jag går in till familjen. Då blir det genom kameraögat som det sker – som så många gånger förr. Följ med på min väg från paradiset till perennrabatten!

Paradisbuske och klätterhortensia

Paradiset fortsätter bland molnen

Buskros ärvd från en gammal dam

Pion i vardande

Utsprungen!

Klängros

Förbi långa jasminhäcken

Getväppling i den vildvuxna delen av trädgården

Det skymmer över perennrabatten

På baksidans uteplats blommar en raritet

Innan jag går in, vilar klätterhortensians stjärnögon en stund på mig

Skymning

Solens sista strålar i min trädgård. Det är en underbar sommarkväll och jag går in med motvilliga, dröjande steg. Greppar kameran för att försöka fånga en liten glimt av friden. Bara en liten. Rödhaken knäpper i syrenen och koltrastens flöjttoner dallrar. Hur fångar man en stämning?

Dagliljor

"Dagliljerelief"

Skönheten Iris

Rosenskäran njuter av murvärmen

Fuchsians piruetter bländar i ballerinakjol

Den lilla bacopan kan jag inte längre vara utan

Den vita nyponrosen fick jag av en kär gammal vän - som nu tyvärr är borta. Men rosen lever!

Fler ballerinor - aklejan är nästan pråligt vacker

Vacker är också min vän maskrosen

Även om vissa gör sitt bästa för att decimera beståndet...

Jättedaggkåpan tar väl vara på kvällens vatten

Godnatt

Pelargonfrossa

Med sol och ljus kommer pelargonen på fönstrets första plats i mitt hem. Min mormor var en stor pelargonälskare, och hon skötte dem kunnigt och vant så att de prydde sin plats och visade sitt bästa i alla hennes fönster. Hennes fönster var otäta och dragiga – och det passade pelargonen perfekt. På sommaren svalkade det och på vintern fick de den vila de behövde för att blomma genom hela nästa vår och sommar. När någon pelargon blivit för gammal och träig, fick den sluta sina dagar som praktfull uteblomma tills frosten ändade dess liv.

Mormor samlade på pelargoner, och hon pysslade med dem som sina barn. Hon tiggde till sig sticklingar om hon någon gång var bortbjuden och detta hem råkade hysa en pelargonvariant som mormor inte ägde. När hon så gick bort, 1988, och huset skulle tömmas, tog jag vara på hennes pelargoner. Jag har kvar dem alla – eller barnbarnsbarnbarnsbarn till dem – alla utom en laxfärgad sort, som tyvärr dog ut hos mig. De flesta jag har är en starkrosa sort – vars namn gått förlorat – och vit Mårbacka.

Efterhand har jag börjat samla nya pelargoner. Det kommer bara fler och fler varianter i handeln. Så, får jag bjuda på lite pelargonfrossa såhär inför helgen?

Minnie och Toscana Magnus

First Yellow

Mormors vita Mårbacka

Jane Eyre

Fireworks Pink, Bougainvillea och Jane Eyre

Fireworks Pink

Snowbright

Mitt gröna rum

Min absoluta favorit - min älskade mormors vita Mårbacka