Slagregn på köksfönstret och takfläkten viner som om huset vore hemsökt. Klass tre varning utfärdad, står det i tidningen. Två otrevligt våta typer har strategiskt parkerat sig på mina fötter och – det är första advent.
För att slippa ytterligare våtvarmt omslag drar jag runt i huset på jakt efter stämning.
Efter den vita kaktusen, vilken inte har varit i min ägo så länge, ser jag över den röda. Den har inte börjat blomma ännu – och samma gäller den rosa. Den röda har jag haft i min ägo i trettio år. Så småningom blev den ohanterligt stor, så den jag har nu är en stickling av den första.
Den gula kaktusen känns ovanlig – för mig. Jag hade aldrig sett någon sådan förut när jag ”stal” den här. Vi var på vintersemester i ljuvliga Fryksås och bodde som vanligt i de gamla fäbodarna. Den här gången – jag tror det kan vara en fem, sex år sedan – stod en liten ynklig kaktus bakom gardinen mot skogskanten. Den hade bara tre blommor, men vilken färg de hade! Innan vi åkte var jag bara tvungen…Faktiskt blommade den redan andra året och verkar trivas här. Den känner sig säkert älskad och beundrad. Sådant gör susen!
Stämningen infann sig till sist i alla fall…Nu blir det en kopp kaffe med nybakta bullar till.























































































Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.