Wild Weekly Photo Challenge: Scent

13 maj, 201313 maj, 2013 / Leya / 23 kommentarer

Doft förknippar jag gärna med blommor, men vid den här årstiden finns ännu inte så många av den varan.

En doft som varit oerhört markant och väl representerad under våren i vår skog kommer naturligtvis från de fällda träden. En ljuvlig doft, men samtidigt vemodig.

Scent often goes with flowers, but this spring the most vibrant scent in our forest comes from the fallen trees. A lovely scent, but one that brings sadness to mind – these beautiful trees are taken down and cannot be brought back to life again.

More scent entries on LetsBeWild!

Hrrrrm, Totti här…with The Landskrona Chronicles…

12 maj, 201312 maj, 2013 / Leya / 27 kommentarer

Äntligen har jag hämtat mig från trippen till mattes bloggarvän i Landskrona! Det blev en dag i solen, och synvinkeln är ur andra änden av kopplet.

Finally recovered after that Landskrona trip to my mistresse’s blogging friend! Here are my Chronicles of the day…seen from the other end of the leash.

Jag funderade ett tag på vad en bloggarvän kunde vara, och hoppades innerligt att det inte skulle innebära två stolar och två datorer intill varandra – med två knattrande damer i.

Jag hade inte behövt oroa mig. Efter en och en halv timmes bilåkning (matte hade tiden)i andra klass, med matte orerande om att den skånska slättens alla bönder var på väg 13 och 113 idag, så var det äntligen dags att hoppa ut (eller kanske gå iland?) i äventyret Landskrona. Vi möttes av en elegant dam som glatt leende välkomnade oss – och hon gillade mig direkt! Faktiskt ömsesidigt var det…och tur det, för hon hade hand om mig lite senare, ibland, när matte hade fullt upp. Handsfree!

Vi tågade iväg ner mot stan, solen sken och allt var på rätt köl än så länge.

After one hour and a half in the car, we landed in Landskrona and an elegant lady met us, all smiles and – she liked me, instantly! It was rather mutual, infact…luckily, because she and I spent some time together during the afternoon. she took care of me when my mistress needed to be handsfree.

Ett krux fanns det…inga damer i sikte – för mig alltså. Jag är ju en experttjejtjusare av stora mått och har särskilt tränat in mitt hopp med dubbel skruv snett bakåt. Den brukar imponera. Ingen att imponera på så långt min nos kunde uppfatta…Och varmt var det…när vi passerade en vallgrav drog jag mig försiktigt åt höger mot vattnet (det ska ju räcka med en vink, matte!), men icke. Här var det mer än jag som var het – kamerorna hos de båda damerna gick så varma att jag blev totalt ignorerad!

I had practiced a great deal, in order to show off my ”ladies attraction” as perfectly as possible. I do a backwards jump with a spin – and then I perform it again! It’s usually a great hit with the young ladies. But today – no ladies in sight… And, hot it was. When we came close to a moat, I tried my best to give a hint about bathing, but my needs were totally ignored and I was told to wait.

I ärlighetens namn måste jag tillstå att mattes bloggarvän (hon hette Viveka) förbarmade sig ofta över mig och vi lämnade matte och hennes kamera långt bakom oss…

Quite honestly I must admit that Viveka, the blogging friend of my mistresse’s, took some pity on me and relieved me from the sun at times…

Nu var vi alla ohyggligt varma, och matte drog den gamla ramsan om varför jag inte levererades med dragkedja…inget jag kan rå för faktiskt. Jag hade nog inte sagt nej till det om den modellen hade varit tillgänglig.

Nåja, runt hörnet där hittade vi mina kusiner, fåren, men de tronade minsann under korkeken (en bok, sa matte) i skuggan, de. En annan var vid det laget fullständigt finito.

”Why didn’t you come with a zip?” my mistress sometimes exclaims, looking at me. Today I would have agreed on such a model had it only been available. My cousins, the sheep, at least had some shadow under a big tree. I was totally wasted – or finito, as I say.

Varje gång damerna stannade för att plåta, så satte jag mig ner och väntade tålmodigt. Mitt lidande fick inget gehör att tala om. Matte försäkrade mig om att när vi bara kom till havet skulle jag få bada…Men jag tyckte nog att det blev väl mycket prat och väldigt lite verkstad. Och ingen att imponera på för min del…antingen var damerna för stora eller också var de för små. Lever vi inte i landet Lagom?

I sat, and I waited, I waited and I sat. My suffering was neglected, All I wanted was some WATER.

Solen fortsatte att stå som spön i backen, när jag så äntligen fick ta ett magdopp. Det var gudomligt skönt! Vi satt på vallen och damerna plåtade och pratade, pratade och plåtade. Själv vill jag aldrig vara med på bild, men tillät nådigast mattes vän att föreviga min just nu lite kalare nos. Vi kom bra överens hon och jag. Inget daltande utan ömsesidig varm respekt. Sånt gillar jag. diskret ska man vara.

Tro det eller ej, men vi fortsatte att gå. I solen. Med kamerorna glödande. Vid det här laget ville jag hem, faktiskt. Eller åtminstone ha mat. Eller åtminstone vatten? Damerna höll nog med, för både matte och bloggarvännen började se lite mosiga ut.

Finally – the sea! I splashed away as elegantly as I could and it was all magnificent! The ladies kept talking and photographing and talking. I even allowed Viveka to take my picture (I never allow anyone that if I can prevent it) . We found each other a bit there. No fuzzing, just some sweet talk and some cuddling. Just the way I want it. But, by this time… I really wanted to go home. Or at least to have some food. Or at least some drinking water?

När vi satt oss och ätit (jag fick inte så mycket…) drog det ihop sig till en rejäl skur. Jag är inte någon vän av regn alls, tvärtom. Matte brukar säga att jag säkert var katt i mitt förra liv – vilket jag faktiskt tar som en smärre förolämpning…Hursomhelst så flyttade vi in under gula parasollen när det började. En stilig servitör kom vänligen med en skål vatten till mig också. Vatten som det ska serveras…inte ovanifrån…Äntligen kom jag också i rampljuset! Flera personer där tilltalade mig och beundrade mig för den fina pälsen och mitt eleganta bordsskick.

Finally some food! (I didn’t get much…)There was a shower and we had to move under the yellow parasol. I do not like water from the wrong direction, and my mistress loves to make fun of me about that…she says I must have been a cat before I became a dog. Rather insulting according to me… Anyhow, I was served some fresh water by an elegant man from the kitchen (he had an apron), and people started complimenting me on my curls and my perfect behavior at the table – finally in the spotlight!

Tro det eller ej, men de där två hade inte fått nog ens efter fikan. Nu skulle det plåtas regndroppar! Och dra ut mig i allt det våta! Jag lyfte tassarna högt och försiktigt, men fick nog när matte drog ut mig i rabatten för att föreviga några tulpaner…Då mejade jag en hel drös och tog fram mina trädgårdsmästartalanger (ni som känner mig vet ju att jag heter Bonebreaker’s Giardiniere) och började gräva om rabatten. Den behövde en liten dränering, tyckte jag. Då blev det äntligen fart på matte!

Do you think the walking, talking and photographing ended with that rain? No, no. But, when I was dragged out into a flower bed for some wet tulips – I had had enough. My brain scrambled up all my gardening abilities (you who know me also know that my real name is Bonebreaker’s Giardiniere) and I started to dig out and redecorate the whole thing. Sadly enough I smashed some red tulips on the way…but at least my mistress woke up with a start! Now we HAD TO go home.

Under ett magnifikt körsbärsträd tog fotograferandet äntligen slut. Vi följdes åt upp till Vivekas lägenhet och tog farväl där. En mycket lyckad dag, tyckte de båda, och visst…det hade ju varit ett äventyr för mig också! Om det bara hade funnits lite damer i lagom storlek hade allt varit ännu mer OK.

På hemvägen stannade vi i alla fall och spanade lite på kossorna som betade på ängen intill. Fast jag såg inte så mycket. (Jag hade redan däckat.) Matte sa sen att det var precis vad vi två hade gjort denna torsdag – vi hade varit på grönbete!

Tack, Viveka för att du tog emot oss!

Under a magnificent cherry tree, this photo session ended. We accompanied Viveka to her apartment and agreed on having had a wonderful day. (Except for me being without ladies…) On our way back home again I passed out and never saw the beautiful cows and calves grazing by the road. My mistress took their pictures and told me afterwards. She said that they were doing exactly what we had been doing this Thursday – been in the country, grazing, feeling awesomely good.

Thank you, Viveka for having us!

Travel theme: Beaches

11 maj, 2013 / Leya / 26 kommentarer

De flesta människor älskar förmodligen stränder, och kanske mest för sol och bad. Själv föredrar jag den ensliga stranden med plats för ensamhet och tankar. Plats för naturens skönhet och vågornas brus och någon mås som skränande svävar därovan. Och doften av hav förstås. Mitt galleri handlar nog mest om det.

Ailsa at Where’s my backpack? has chosen a very much loved theme for this week – beaches. Most of us love beaches, but I’m not a great fan if this means a lot of people. I prefer the sunny, lonely beaches with only the murmuring of the great waves rolling in and the gulls soaring, chattering white against the blue sky. Alone with my thoughts.

Barcelona

Nya Zeeland

Sverige

Milles strand – Mille’s own beach

Weekly Photo Challenge: Pattern

10 maj, 2013 / Leya / 46 kommentarer

Weekly Photo Challenge: Pattern

Mönster finns runtom oss överallt i naturen, och hur vi än försöker så kan vi inte överträffa den varken i sinnrikhet eller i skönhet. Men människan kräver mönster, och gärna med en viss regelbundenhet.

I den lilla staden Segovia i Spanien, finns en ovanligt stor fantasirikedom i mönster på husväggar och dörrar. Katedralens torn och tinnar har också de helt oemotståndliga mönster.

Patterns are everywhere in nature, and we have mimicked them to a certain extent – but we can never do it more exquisitely than nature itself.

In the little town of Segovia, Spain, I was astonished by the many different patterns seen on the walls of houses and on the doors to some of them. And of course I must include the great Cathedral and its fantastic patterns and pinnacles.

Weekly Photo Challenge: From Above

4 maj, 20134 maj, 2013 / Leya / 29 kommentarer

Hur tar du dina foton? Vilken vinkel väljer du? Inte många tar nog rakt uppifrån. Men, ibland är det nödvändigt – och ibland är det bara för att det är roligt.

Mina gamla foton på hutongerna i Peking togs på vår första resa till Kina med barnen. Hutonger är smala gator eller gränder, främst förknippade med Peking och en del andra nordkinesiska städer. Ordet hutong kommer från mongoliska hottog som betyder ”vattenbrunn”. Det var fascinerande att gå genom dessa trånga gränder med sina familjehus. Vi såg många gamla där och även kvinnor med liljefötter.

Idag rivs hutongerna ner i rasande takt för att ge plats åt höghus av glas och betong. Inför OS 2008 hörde vi talas om massrivningar och gamla människor som tvingades flytta. Staden har bland annat kritiserats hårt för detta av företrädare för UNESCO, FN’s organisation för utbildning, vetenskap och kultur.

How do you take your photos – from what angle? I think most of us do not take photos straight from above. But, sometimes it is necessary. And, sometimes it is for fun.

My photos of these old hutongs in Beijing – now torn down – are from our first trip to China with our children. In Beijing, hutongs are alleys formed by lines of siheyuan, traditional courtyard residences. Many neighbourhoods were formed by joining one siheyuan to another to form a hutong, and then joining one hutong to another. The word hutong is also used to refer to such neighbourhoods.

Since the mid-20th century, the number of Beijing hutongs has dropped dramatically as they are demolished to make way for new roads and buildings. For the Olympics we heard of mass demolishing of hutongs and the government forcing many old people to leave their homes. Beijing today is another city… with impressive skyscrapers of glass and concrete. Gone are these old family houses, seemingly dilapidated, but still working. Walking those narrow alleys (hutongs)was indeed fascinating, and we even met some old women with lily feet.

From Above they are a piece of old China, those hutong memories.

Redan då låg smogen tung över staden. You can see the smog that’s constantly hovering over the city.

Några hutonger renoverades, eller kanske revs, så det fanns tält för vissa att bo i. Kanske var de arbetare. Some hutongs were renovated or maybe torn down then too. People were living in tents in the area. It might have been workers.

Wild Weekly Photo Challenge: Movement

3 maj, 20133 maj, 2013 / Leya / 23 kommentarer

Onlinemagasinet LetsbeWild utmanar oss den här gången att visa någonting i rörelse. Hos oss finns det ingen som är i mer rörelse än Mille och Totti. Ofta kör de vänliga boxningsmatcher i en rymlig ringhörna eller också försöker de stoppa varandra för mera bus. Famför allt busar Tottis bedårande lilla dotter, Belezza. Hon är så kvick att det är stört omöjligt att fånga henne på foto…

Titta på Tottis förvånade och uppgivna ansikte…

At LetsBewild we are this week urged to picture Movement. In our family it is the curly ones who make the most of movement… Meet Mille, Totti and Totti’s agile daughter Belezza! Look at their faces…

To play with fire – Walpurgis night, the eve of May Day

1 maj, 20132 maj, 2013 / Leya / 20 kommentarer

Att leka med elden – eller Valborgsmässoafton. Ett firande som kan vara mycket annorlunda om du är 5 år, 15, 35 eller 50. I min åldersgrupp vill nog de flesta ha det lugnt, inga fyrverkerier, men lite god mat och att krypa intill varandra och allt närmare elden ju längre kvällen går. Helst ska man vara bland goda vänner där man kan vara sig själv, grilla något gott och hjälpas åt att hålla brasan igång och elden levande.

The celebration of this evening is very different if you are 5 years old, 15, 35 or 50. Fire, fireworks and hot dogs for the youngest and their parents, the teenager might, sadly enough, even drink a bit too much and the grown-ups of my own age and older prefer some nice lamb sausages or lambchops, hamburgers and some cider. I do think that all categories of people love to poke around with the fire.

For my own category it’s essential to be with very good friends, laugh and sing, and to move closer to the fire when the evening gets late and the chill of the night threatens to wrap you up. This year the evening and early night was brilliantly bright and crispy.

Weekly Photo Challenge: Culture

28 april, 201329 april, 2013 / Leya / 40 kommentarer

Kultur och tradition kan kännas väl sammansvetsade – så ett litet klargörande av begreppen kanske är på sin plats.

Kultur kommer från latinets cultura som betyder ungefär ‘bearbetning’, ‘odling’ och ‘bildning’ Begreppet avser idag i vid bemärkelse all mänsklig aktivitet, trots att kultur ändå har främst två betydelser: andlig (konstnärlig) odling eller socialt överförda levnadsmönster.

Kultur har kallats ”levnadssättet hos ett helt samhälle”. Som sådant inkluderar det beteendemönster, seder, klädsel, religion, ritualer, lekar, normer för lagar och moraliska system, liksom trossystem och konstarterna.

Tradition, däremot, är ett latinskt ord i betydelsen ”överlämnande” och det som lämnas vidare är det kulturella och sociala arvet. Hit räknas förutom invanda seder och bruk, olika synsätt, språk och värderingar. Vi kan också konstatera att vi i modern tid har lagt till en del nya traditioner, en del av politisk betydelse och andra av kulturell betydelse. En del skapade av företagen för att tjäna mer pengar…

Därmed tänkte jag berätta lite om kultur och tradition för vårt midsommarfirande!

The Weekly Challenge from WordPress is Culture. The difference between culture and tradition doesn’t have to be very significant.

Culture (Latin: cultura, lit. ”cultivation”) is a modern concept based on a term first used in classical antiquity. In the mid-19th century, some scientists used the term ”culture” to refer to a universal human capacity, and in the 20th century, ”culture”began to encompass the total range of human phenomena that cannot be attributed to genetic inheritance. According to Wikipedia, Hoebel describes culture as an integrated system of learned behavior patterns which are characteristic of the members of a society and which are not a result of biological inheritance.

A tradition, on the other hand, is a belief or behavior passed down within a group or society with symbolic meaning or special significance with origins in the past. Common examples include holidays or impractical but socially meaningful clothes (like lawyer wigs ), but the idea has also been applied to social norms such as greetings. Traditions can persist and evolve for thousands of years—the word ”tradition” itself derives from the Latin tradere or traderer literally meaning to transmit, to hand over, to give for safekeeping. While it is commonly assumed that traditions have ancient history, many traditions have been invented on purpose, whether that be political or cultural, over short periods of time.

What all this leads up to is a gallery of Swedish culture from our Midsummer festivities.

Swedish people pick flowers first thing in the morning on Midsummer’s Eve

Some are not put into water

Playing games together is a must in our culture

Eating together

Some more playing – outdoors of course!

Dressing up for the dance – bringing flowers

Old and very young dance around the maypole

No Midsummer without a shower…

Blue skies as it should be!

…and the strawberry cake of course

Towards evening

All Swedes stay outdoors as long as possible

Midsummer’s Day the typical Midsummer flowers, bluebottles and ox-eye daysies, are the first to catch my eye

Midsummer’s Day usually is the first day to try the water…

More games to play

Visiting the nearest town – the highest maypole

Fleemarket time!

In the sun for the rest of Midsummer’s Day

Wild Weekly Photo Challenge: Mountains

24 april, 201324 april, 2013 / Leya / 30 kommentarer

Första gången i mitt liv som jag såg bergen, då var jag 18 år gammal och åkte med pojkvännen genom Europa. Grossglocknervägen sitter fortfarande etsad i minnet och tydligt på näthinnan. Hänförelsen andas inom mig än idag.

Jag är uppvuxen på landet, i platta Skåne, och även om jag åkt över just Grossglockner fler gånger sen 70-talet, så … denna första gång var en fantastisk upplevelse för mig. Ju äldre jag blir desto mer tunnsått är det faktiskt med hänförelse. Säkert känner många igen sig i detta…av naturliga skäl.

I årets nationella prov för gymnasister kan man läsa om 90-talisterna och deras drömmar om det ”lilla” livet , ”Svenssonlivet”. Dessa ungdomar släpades runt i Asien redan som dagisbarn – och kan den sortens vagabondliv på sina fem. Nej, det är det ombonade och mer stilla livet som, enligt forskarna, lockar den generationen. Även om jag kunde anat detta, så blir det något av en knockout när jag tänker på att mina egna barn är 90-talister och har åkt med oss ut i världen sedan de var under året. Och vi åkte mycket varje år – och allt längre bort.

Mina barn åker dock fortfarande – fast själva, och långt bort. Om de drömmer om det lilla livet? I slutänden, säkert. Eget hus och täppa, kanske familj – i alla fall hund!

Och bergen? Det blir en skön kavalkad från fantastiska Tibet i Himalaya.

Mountains – don’t we all love them? I was 18 the first time I saw the mountains. Raised in Skåne, Sweden, I had never seen anything like it – Grossglockner in Germany. My boyfriend and I went on our first trip together through Europe, by car. These mountains were stunning and we could throw snowballs and watch the sun go down behind those glittering giants. I still remember it – that totally enchanting feeling. Sadly enough those totally enchanting moments are not that frequent anymore as you grow older. I think many of us agree on that. From completely natural reasons.

Today’s national test for High School students talk about how young people, born in the 1990’s, as only kids were dragged through Asia by their parents. So, they are now dreaming of a future comfortable family life – nothing else. They already know about that vagabonderie they had to go through as small children.

A minor shock hit me when I recognized that my own children, born in the 1990’s, also were dragged through the world with us from an early age. Now they travel the world on their own, but I guess they too dream of a quiet family life in the end. House and garden – and at least a dog!

And, the mountains. Well, some enchanting moments we had, the whole family, in the Himalayas and Tibet. Pictures cannot show the feelings we shared, but the beauty of the landscape was beyond magical and something I will never forget.

By train in China

The great plateau

Tibet is situated on this great plateau about 3000-4000 metres above sea level

The surrounding Himalayas are about double the height…

Inside Tibet you can find some green areas too…

Family!

23 april, 201324 april, 2013 / Leya / 15 kommentarer

Det där med utmärkelser är egentligen inte min grej, men här blev jag nominerad av Scrapydo och Trompie till en som inte gick att tacka nej till…WordPressfamiljen. Den är jag ju med i sedan i höstas! Inga konstiga svar på konstiga frågor kräver den – bara nominering av några bloggare som visat familjekänsla och fått mig att känna mig välkommen! Det skulle kunna vara hur många som helst – alla jag följer absolut, men här har jag plockat fram de som varit med alldeles från början och som jag känner mig lite extra hemma med.

I’m not in to awards and the time consuming process of fulfilling …but, this time it was not time consuming and not possible to say no! My dear friend Scrapydo (and sweet Trompie) nominated me for the WordPress family award.