Uppgörelse

Uppgörelse med ett kringelkrokigt liv – DN.SE.

Jörn Donner är fortfarande ett intressant namn. Jag minns när han satt i svensk TV med sitt whiskyglas, pratade om kvinnor och film på det där oefterhärmliga, Donnerska sättet. Han var både älskad och hatad av svenskarna. Det var svårt att förhålla sig till denne självsäkre, provokative karl.

Nu är det några år sedan jag såg honom i media, men namnet bränner till när jag ser det, hör det. Han påverkar fortfarande.

Tydligen har han skrivit en halvt fiktiv roman om sig själv – Mammuten. Ett passande namn ur flera aspekter. Jörn Donner har gjort mycket av sitt liv, i sitt liv. Som att vara hypermanlig och ha ett vidlyftigt privatliv med sprit och kvinnor, som att inneha viktiga positioner inom kulturlivet, som att… Tror man. I den här intervjun är han lika kryptisk i sina svar som alltid. Vem är mannen Jörn Donner bakom all arrogans och alla kringelkrokar? Vad är egentligen sant? Måste vi jaga fram den så kallade sanningen eller är det bättre att mannen får leva bilden av sig själv to the end?

Jag ska definitivt läsa hans bok. En mammut är ändå en mammut. Var papputen är förblir en gåta.

WordPress Weekly Photo Challenge: Unique

This week’s challenge from WordPress is Unique.

Unique to me means just what it says – and of course we are all unique. That’s only one of the beautiful reasons for us to take care of our planet and ourselves.

My choice for the challenge was simple – as a tree lover it had to be the New Zealand Kauri tree. They are endemic to NZ and a great treasure to the Maoris, who used to build their war canoes from them – and one canoe from one single trunk. Kauris are among the biggest trees in the world and the great trees we visited, in silent reverence, were 1000-2000 years old.

Jag har skrivit i ett tidigare inlägg om just Kauriträden i ett inlägg kallat Skogens Fader (mera under Maori waka – ett konstverk) och lånar delvis text från detta inlägg.  Dessa träd är ikoner för alla nya zeeländare och en Taonga – en stor skatt – för maorierna. Kauri tillhör de största träden i världen och kan bli upp till 6 meter eller mer i diameter. Ofta är det kanske 18 meter till första grenen på den släta, raka stammen. Maorierna byggde sina krigskanoter av stammarna, vilka  kunde ta 100 krigare. Och då var kanoten alltså byggd av en enda stam.

Kauris täckte från början stora delar av Nya Zeeland, men finns nu bara kvar längst upp i norr. De är fredade för avverkning, men har drabbats av kauri dieback, en svampliknande sjukdom som kan angripa och döda det största träd. När vi gick in i området fick vi noggrant decinficera våra skor och vi ombads att hålla oss på de anlagda träspänger som fanns. Trädens rötter  är också mycket känsliga, vilket är ytterligare en anledning att  hålla oss på broarna.

Det är ganska mörkt inne i regnskogen, och kauriträdens bark är blåaktig med röda märken. Stammen är ganska slät, men har vackra små lavar och andra växter som i sin tur lever och växer på dem.

Tane Mahuta

”Vördnad fyller mig till bredden inför honom, skogens herre,  men jag vet också att en ännu mer vördnadsbjudande jätte väntar oss längre fram – skogens fader.”
”Inne i regnskogens dunkel begrundade var och en av oss mötet med den högste av dem alla – Tane Mahuta – medan vi tysta vandrade vidare framåt mot – ja – hur skulle han möta oss? Den vackraste av dem alla skulle han vara, så stod det om honom, Te Matua Ngahere.  Ett lugn sänkte sig över oss när det långt borta syntes en ljusning mellan träden. Jag ville inte gå fortare, jag ville dra ut på längtan och väntan, dra ut på mötet med den vördnadsvärde.  Bara en svag krökning i spängerna, och så….”

Te Matua Ngahere

Te Matua Ngahere – Skogens Fader

Wild Weekly Photo Challenge: Flowers

Veckans utmaning i LetsBeWilds nättidning handlar om blommor ingen utmaning kunde passa mig bättre. Blommor är en av mina stora passioner och jag väljer att plocka några från mina vandringar i Pyrenéerna. Vi har fantastiskt vackra blommor i Sverige, men jag gör det lätt för mig och väljer från ett och samma ställe, en och samma resa. Här finns flera av mina stora favoriter: Kvanne, krollilja, martorn, stjärnflocka, ängsull – och orkidéer förstås…

LetsBeWild’s online magazine has sent us the challenge Flowers for this week. Flowers are one of my great passions and I have chosen a bouquet from the Pyrenées. These pictures are all from my hikes in the enchanted valleys of northern Spain. Many of my absolute favourites are here, such as lilium martagon, angelica, great masterwort, sea holly (big blue?), cotton grass – and of course wild orchids.

Bygge

När jag körde till arbetet igår var tomten en bit bort öde och tom. Ett gammalt eternitklätt hus hade stått där så länge jag kunde minnas, men revs ner före jul. Jag vet att jag funderade över asbest vid rivningen – hur man hanterar det. För många år sedan slogs det ju upp stort angående eterniten och hur mycket asbest det innehöll. På den tiden hade vi en del eternitklädda hus här – nu är det inte många kvar.

På kvällen när jag kom tillbaka stod på tomten väggarna till ett nytt tvåvånings lägenhetsbygge, gråspretande mot den mörka himlen. Idag gick jag med hundarna där förbi. Det var full aktivitet och jag slogs av den enorma precision med vilken man fogar in de nya väggblocken.

Bygge 033

Bygge 031

Bygge 036

På samma hundrunda står detta något bedagade träd, märkt av tidens tand men ändå skönt. Hoppas det klarar sig igenom nattens och morgondagens storm. Undras hur de nya husväggarna ska klara det?

Bygge 025

Weekly Travel theme: Walls

På temat ”Väggar” eller ”Murar” eller hur vi vill tolka det, kan man tänka mycket. Ailsa på Where’s my backpack? låter dig experimentera med din tolkning, och själv väljer jag en blandning av allt…tror jag. Jag tycker om att fotografera väggar. De fångar mig direkt och har alltid något att berätta, något som de tydligt utstrålar.

Ailsas travel theme this week is Walls. So many beautiful walls are already published for the theme, as  walls are very inviting to photograph. They immediately catch the eye and they always seem to speak to you of their inherent history. I chose some very different walls – and of course I had to include the Great Wall too. So many lives were lost building it, and they all rest inside this magnificent wall.

From Tibet, the great Kumbum stupa, from Toledo the fantastic golden wall by the high altar and from Taupo some graffitti. We happened to catch a festival featuring the most famous graffitti artists from all over the world.

The art inside a Maori gathering house has all its intricate meanings about life and growing. More from New Zealand are the remains of a church wall after the earthquake in Christchurch. We experienced a minor quake during our stay, and this church was on the other side of the road. The people are tough there, but the city had not yet recovered from  the disaster. Many buildings were severely damaged.

From Sweden the photo is from Fryksås, Orsa – our winter stay for several years. And the last two photos are from a hiking holiday in beautiful Azores, Portugal. Here they have great walls of hydrangea and stones all over the landscape to keep their cattle.

Les Miserables

Twenty seven years ago I watched the first performance of Les Miserables at the Barbican directed for Cameron Mackintosh and the Royal Shakespeare Company by Trevor Nunn and John Caird.

Colm Wilkinson originated the role of Jean Valjean and it seemed wholly appropriate that Wilkinson should play a small but vital part in the picture. Hooper cast him as the Bishop of Digne who shows Valjean uncommon kindess telling him, rather singing to him, ”I have bought your soul for God!”

viaLes Miserables first review: Hugh Jackman gives the screen performance of his career | Mail Online.

Med en sådan kommentar som ovanstående vill jag börja mitt inlägg om Les Miserables. Jag var nämligen också där i London – för så många år sedan – och blev så fantastiskt tagen och imponerad av föreställningen och av just Colm Wilkinsson som Jean Valjean. Vilken röst! Vilken styrka och vilken föreställning! Jag minns att jag vacklade ut och tyckte att jag aldrig sett något så starkt.

När så Victor Hugos roman skulle upp på vita duken, med sång, ville jag först inte se den. Jag var rädd att förstöra minnet av denna fantastiska föreställning jag såg som ung. Men, plötsligt satt jag ändå där bakom ratten på väg in till närmsta stad för att se den, Les Miserables. I ärlighetens namn var anledningen till stor del den att få se Hugh Jackman i denna paradroll.  Han är en av mina favoritskådespelare när det gäller att vara en MAN.  Jackman är en MAN i alla bemärkelser. Jag hade också läst att han var fantastisk i denna filmroll – vilket jag väl kunde föreställa mig. Hans personliga styrka och resning, ödmjukhet och stil gör honom som klippt och skuren. Men sjunga? Jo, jag hade läst att han var fantastisk på det – också.

Hugh Jackman och Anne Hathaway (Fantine) samt Eddie Redmayne (Marius) gör lysande både skådespelar- och  sånginsatser, men det finns fler. Den ende som var något medioker var Russel Crowe (Javert), men helt OK. Och, de sjunger live, i extrem närbild. Inget fusk här…istället kryper smärtan och glädjen, orden och tonerna in under huden på dig. Strålande! Naturligtvis kändes det också speciellt att få se Wilkinson igen, även om han inte hade något stort sångnummer den här gången.

Om du läst romanen eller sett teaterföreställningen förut så tveka ändå inte – gå och se den här filmen! För de fantastiska skådespelarprestationerna, för känslan, för de fina rösterna, för storyns styrka, för att den är en klassiker i ny tappning………och för Hugh Jackman!

Weekly Photo Challenge – Beyond

”Bortom” är veckans utmaning från WordPress. Jag har tre förslag, och jag älskar dem alla. Så många minnen är förknippade med dem.

Den första bilden är tagen från en bro på väg upp mot Pyrenéerna. Den andra är från Salvador Dalís hem i Figueras och den tredje någonstans på väg mellan Gyantze och Shigatze i det inre av Tibet.

This weeks photo challenge ‘beyond’ asks us to look beyond the obvious focus. My three suggestions are all about art and nature.

The first one was taken from a bridge somewhere on the road to the Pyrenées. The second one is from Dalís Figueras and the third and last photo was taken somewhere between Shigatze and Gyantze in Tibet.

Barcelona och Pyrenéerna 2011 352

Barcelona och Pyrenéerna 2011 380

Kina och Tibet 2009 398

Weekly Travel theme: Up

Upp är Ailsas uppmaning till oss denna vecka. Upp kan naturligtvis innebära många saker, men jag tar bara med några av mina favoriter…

We need to look up...and here’s my entry for this funny  theme from Ailsa’s Where’s my backpack?

Wild Weekly Photo Challenge: People in Nature

För två veckor sedan vann mitt foto på den gröna väggen i Madrid – vilket jag blev mycket glad och mycket överraskad över! Den här gången handlar det om människor i naturen, hur vi interagerar och hur vi njuter av den. Människor njuter av så olika saker – här kommer några av mina!

This week’s LetsBeWild photo challenge is all about how we interact with nature and really feel alive doing it – people in nature.

First of all I would like to say Thank You so very much for choosing my green wall in Madrid as the winner two weeks ago! I was surprised – and Very honoured and happy about it! For this week I had to choose more than one photo…

Wild Weekly Photo Challenge: Scary

Utmaningen från LetsBeWild denna vecka är kallad ”Scary”, det vill säga hemsk. Eftersom spindlar är det värsta för mig och dylika redan finns på bild, så väljer jag något annat som verkligen skrämmer mig – nämligen rent vatten som förstörts. Ett tidigare rent och klart vattendrag som helt plötsligt förvandlats till någonting hemskt som jag inte vet vad är. Om det funnits liv i vattnet tidigare så kan det definitivt inte finnas där längre. Den här bilden från ett av våra naturreservat i Skåne visar något jag verkligen fann skrämmande. Någon förklaring till det fick jag aldrig.

I’m participating in LetsBeWild.com’s Wild Weekly Photo Challenge for bloggers. This week’s Challenge is: Scary. 

As spiders already are ”taken” I will use a picture of something that really scares me – when a clear and fresh stream is found polluted with something – and even worse, when I don’t know with what. This photo was taken in one of our nature reserves in the south of Sweden. A place I usually hike every autumn. If there were living creatures in the water before, I certainly don’t think they could have survived this. I never got an explanation to what this orange, thick thing was.

 013