Fantastiska män är det ont om. Och då menar jag verkligen fantastiska. Efter några heta dygn i Barcelona och Figueres tillsammans med Salvador Dalí och Joan Miró, har mina svallande känslor och mest magiska beundran landat hos Antoni Gaudi. Vilken man! Tänk att få en stund med honom över en kopp eller ett glas – med vad som helst. För det hade inte spelat någon roll vilken dryck som fanns emellan oss – jag hade bara haft ögon och öron för hans genialitet, hans röst och det han hade haft att förmedla. Det händer, inte så sällan, att jag önskar mig tillbaka i tiden.

Spansk modernisme? Skönhet, elegans, närhet till naturen, ergonomi, totalt genomtänkt in i minsta detalj. Så framstår Gaudis verk för mig.

Vi förfördes av Casa Battló, tjusades av Casa Milà och njöt av Parc Güell. Till sista dagen sparade vi mästerverket – Sagrada Família. Ord finns inte att få, inte att andas. Flyg till Barcelona, se och upplev. Du ångrar dig aldrig.

I ett disigt töcken skymtar den - Sagrada Família

Casa Battló

Likt en vattendroppe i himmelshavet - stora salen i Casa Battló

Stora salen, Casa Battló

"Luft- och ljustrumma", Casa Battló

"Vågade" illusioner, Casa Battló

Drakens rygg, Casa Battló

Ljusa valvgångar, Casa Battló

Taket med skorstenarna, Casa Battló